Nedstämdhet och depression

Hejsan!

Tack för din fråga! Det är en väldigt bra fråga, för det är faktiskt inte alltid så lätt att veta det där. Precis som du säger så är det naturligt att man i livet har bättre och sämre perioder. Du ger också ett bra exempel. När det gått två veckor eller längre tid och man fortfarande inte ser en förbättring i ens humör så kan man börja fundera på om det är en depression, speciellt om det också påverkar andra områden av ens liv, såsom att man drar sig undan, inte tycker saker är lika roliga längre, livet känns inte värt att leva, etc.

Sen behöver man också överväga om det finns någon så att säga ”naturlig” orsak till varför man är nedstämd. För man ska inte förväxla normal sorg med depression. Exempelvis om en närstående har dött eller ett förhållande tagit slut så är det helt naturligt att man är nedstämd och känner sorg en längre tid. Detta i sin tur KAN övergå i en depression, men det måste inte nödvändigtvis göra det.

Sen finns det också olika grader av depressioner, exempelvis om det är en lätt, medelsvår, eller svår depression.

Depression beskrivs ofta som nedstämdhet, och det här kan göra att man tänker på depression som att man går runt och är ledsen hela tiden. Men det behöver nödvändigtvis inte vara så, det kan te sig olika hos olika människor. Vissa beskriver det som att de ”inte känner någonting”, och att det är den apatin som blir det jobbiga, att inget tycks spela någon roll för humöret. Att allt liksom känns som en gråzon.

Andra symptom på depression förutom de som nämnts kan vara följande:

-          Att man blir lättare irriterad än förut

-          Gråter ofta, eller inte gråter alls fast man känner att man borde gråta

-          Ont i magen, huvudvärk, ont i ryggen

-          Trötthet som inte verkar gå om fast man sover mycket

-          Svårt att sova

-          Självmordstankar

-          Låg självkänsla

-          Svårt att koncentrera sig

-          Ingen aptit/Äter hela tiden

Det finns jättemånga orsaker till varför man kan bli deprimerad. Exempelvis kan det vara för att man gått genom en svår förlust, haft jobbig hemmiljö, blivit utsatt för ett trauma, är ensam, känner bristande stöd med mycket press på sig, stress och oro. Ärftligheten spelar också en roll. Vissa gånger vet man inte ens varför man blivit deprimerad. Ofta är det på grund av att man varit mentalt belastad lite för länge i livet, och det kan vara av många små saker som känts stressande och som kommit på för snabbt efter varandra så att man mentalt inte har hunnit återhämta sig emellan.

Ifall du ens misstänker att du kan vara deprimerad, så rekommenderar jag att du talar med någon professionell om saken så de kan ge dig råd gällande din situation! Det är inte meningen att man ska behöva bära på såna saker ensam. Du kan söka dig exempelvis till en kurator, skolpsykolog, eller hälsovårdare.

Det man kan göra själv är att försöka hålla goda rutiner med regelbunden sömn, bra mat, motion, undvika alkohol, och att se till att göra saker som man själv tycker är givande och roliga (även om de kanske för stunden känns mindre roliga än vanligt).

Hoppas det här gav svar på dina frågor :)

Kram, Kix