Utfryst

Hejsan!

Ledsen att höra att du behövt uppleva utfrysning under ditt liv. Det har säkert känts tungt för dig. Jag är ändå glad att höra att de andra pratar med dig i skolan, så att du inte är ensam där med. Men det kan vara svårt att komma in som ny i redan etablerade kompiskretsar, speciellt om klickarna av vänner har känt varandra länge (nu vet jag ju dock inte om det är så i just din skola). Speciellt svårt har det säkert varit nu under coronatiden, när man på riktigt helt fysiskt inte fått umgås flera än ett visst antal, så när folk skär ner antalet människor de umgås med så blir det ju lätt bara till de där som man känner bäst.

Jag tycker det är jättebra att du ändå har vågat fråga om du fått hänga med, och försökt. Men jag förstår att det tar i självkänslan att gång på gång få höra ett nej. Har du själv också försökt ordna exempelvis en fest någongång, och se om någon kommer, eller känns den tanken obehaglig?

Jag skulle rekommendera att du försöker söka umgänge också utanför de människor som går i din skola. Försök att inte ”snöa in dig” på människor som inte uppskattar dig tillräckligt för den fantastiska människa som du faktiskt är, sök dig till nya människor utanför din skola. Exempelvis genom att gå med i en ungdomsförening, styrelse, hobbygrupp, idrottslag, band, politik, jaa – vad du än själv månne är ens lite intresserad i. Det är ett utmärkt sätt att lära känna nya människor, samtidigt som man lär sig nya saker och fyller upp sin tid så att man inte känner sig lika ensam. Nu har det ju förstås varit rätt lite sådana ”extra” grejer på sistone på grund av viruset, men jag vill tro att vi går mot bättre tider med det med.

Jag önskar verkligen att dina klasskompisar skulle se hur viktig du är och hur mycket du har att tillföra (för det har du!) men kom ihåg – de är bara en liten liten liten klick männsikor i en stor värld. Skolan är i det stora hela bara en kort del av livet, och även om det känns länge nu så kommer du snart ha gått ut gymnasiet och kan då söka dig till att studera på en annan ort, med nya människor och nya chanser. Studerandelivet öppnar upp många nya möjligheter till umgänge med tanke på alla ämnesföreningar man kan gå med i, och alla sitzer och evenemang – som inte blir ”fullsatta” på samma selektiva sätt som du upplever nu, utan de har du rätt att köpa biljett till och vara på precis lika mycket som de andra.

Du säger att du inte vill gå miste om ditt ungdomsliv och det förstår jag, men försök ta som en tröst att de flesta just nu känner samma i och med pandemin. Du kan ta igen det sen! Ungdomsåren är något som folk tenderar att ”hype:a upp” som en period när man ska ha skitkul och njuta av livet men i verkligheten är det en svår tid för många. Vi blommar alla i olika tid i vårt liv, och jag tycker personligen det är dumt hur mycket fokus man lägger just på ungdomen i västvärlden. Jag är själv nu 30 och tycker att livet bara blir bättre nu när jag är lite äldre, man slutar liksom bry sig vad andra tycker och man har hunnit hitta sin egen klick människor som är mera som en själv.
Du kommer nog ännu att hitta din ”flock”, de som uppskattar dig och ser dig för den underbara person du är. Saker kommer inte alltid att vara såhär, det kommer komma ett nytt kapitel för dig. Just hang in there!!

Kram, Kix