Bli ensam för alltid?

Hej!

För det första: ha inte så bråttom! Du är med 100% säkerhet inte ensam om att aldrig ha haft en pojkvän, däremot tror jag att det är otroligt mycket vanligare än du tror att man som 14-åring inte varit ihop med någon än. Dels för att massor av 14-åringar inte mognat så mycket än att kärleken kommit på tapeten (speciellt killar är sena i utvecklingen att det är ofta mer playstation och sport som upptar deras tankar och flickbacillerna är fortfarande något de tror att existerar). Dels så är inte förälskelse något som kommer på beställning bara för att man är si eller så mogen eller gammal. Man blir kär i en viss person pga personkemi, utseende osv - även om framförallt många tjejer mera är kära i Kärleken. Det känns skönt att vara kär och ha någon att tänka på och drömma om.

Sedan är det inte bara det att bli kär - känslorna ska ju vara besvarade också. Tro mig, det är rätt dåliga odds på att två personer faktiskt ska bli kära i varandra. Sedan ska de dessutom våga närma sig varandra så långt att de faktiskt blir ihop. Där brukar den största tröskeln finnas - att bli kär gör en oftast direkt till världens blygaste för just den man är kär i. Och missförstå mig inte, det är INTE stört omöjligt att hitta en pojkvän, det är bara det att sådana inte kommer på beställning. Inte kan man söka efter dem aktivt heller, sådana killar brukar man springa på när man minst anar det (eller så fanns de i närheten hela tiden) och man ser dem bara om man har ögonen öppna.

Du kanske har varit kär redan, kanske i flera och mer eller mindre intensivt kär. En tokighet som många unga tjejer gör är att bli kär i "omöjliga" killar, typ skolans populäraste kille eller en filmstjärna. De där vanliga killarna i ens egen ålder på samma klass eller i samma by tycker de är fullkomligt ointressanta. men det är just dem det faktiskt kan bli något på allvar med. Rocksångarna och andra sådana som man innerst inne vet att man inte kan få, så är trygga att bli kära i. Man får den sköna känslan av att vara kär, men slipper det hypernervösa och känsliga skedet att faktiskt bli ihop med dem och gå igenom allt som hör till ett förhållande, första kyssen och sådant. För sådana saker kan hända med grannpojken. Och ska jag ge dig något "tips" om var du kan leta efter din första pojkvän, så är det troligen där han finns, alldeles nära dig. Han ser troligen också helt alldagligt vanlig ut, inget speciellt. Men han kan vara snäll, mysig, romantisk, rolig... Han är säkert också lika oerfaren och nervös som du och tillsammans kan ni ta steg för steg på pojkvän-flickvän-vägen.

De säger att skönhet ligger i betraktarens ögon, men jag tycker att fulhet bara ligger i ens egna ögon. Det är egentligen man själv som bestämmer om man är oattraktiv eller attraktiv. Tycker du själv att du är ful så beter du dig omedvetet som om du skulle vara ful och då kommer folk att behandla dig som om du var ful. Helt oavsett hur du verkligen ser ut. Det är en fråga om självförtroende. Du vet inte vilka underverk det gör att räta på ryggen och hålla hakan högt, klä sig i kläder man tycker om, le och skratta lite oftare, se folk rakt i ögonen när de pratar med dig osv. Har man ett bra självförtroende och tycker om sig själv, så kommer folk runt dig att uppfatta dig som en glad, rolig och trygg tjej! Och en sådan är mycket trevligare att bli kär i än en som tycker skit om sig själv, bara tänker på hur ful hon är och egentligen inte tror på att någon kan vara kär i henne.

Dessutom tycker ju alla om olika saker - hur vet du vad andra tycker att är oattraktivt? Och kom ihåg att utseendet är en så jätteliten del av verklig kärlek. Visst kan du bli kär i någon som ser snygg ut, men är han en skitstövel så slocknar nog dina känslor som av en kalldusch. Vid första ögonkastet kanske utseendet spelar någon roll (men där är ändå ett glatt leende viktigare än vackra ögon och plutmun), men så fort man öppnar munnen är det insidan som räknas. Riktig kärlek kommer sig av personlighet, man ska passa ihop, ha något att tala om, ha kul tillsammans. Så samma sak gäller för dig: se inte bara på utseendet på killarna runtikring dig, bli snarare kär med öronen istället.

Och vad beträffar smink: det har egentligen inte så stor betydelse för killar. Smink på en tjej så betyder för pojkar mest bara att hon har blivit "stor flicka" - och då kan de nästan bli rädda för henne ifall de inte känner sig som "stora pojkar". De flesta tjejer sminkar sig dessutom alltid för hårt i tonåren, sminkar sig för sminkets skull utan att veta hur de ska sminka för att bli vackrare. Och en hårt sminkad tjej blir lite billig, på samma sätt som om hon klär sig för utmanande. Det finns en hårfin gräns mellan vad som är snyggt och vad som är vulgärt och den är svår att hitta bara genom att kika i Cosmopolitan eller någon annan tjej/modetidning.

Lite smink är däremot en fördel, men det räcker med en "naturlig look" för att citera modeblaskorna. Lite mascara, lite rouge och lite läppglans kan göra susen. På samma sätt som kläder man själv tycker att är vackra eller snygga. Skippa tankarna på vad andra ska tycka om dina kläder, ditt utseende osv och gör dig själv vacker i dina egna ögon. Då stiger ditt självförtroende och då kan du snart övertyga andra om att det DU har på dig är det snygga och till och med få dem att börja tvivla på sin egen stil ;) Tvivlar du på mig? Du skulle se hur jag ser ut, jag har tokiga kläder som jag själv sytt av gamla gardiner och loppisfynd och och mår skitbra i dem!!! Och nu härmar mina bekanta mig och har själv börjat sticka. Nä, se till att börja tycka om dig själv, då har andra också en chans att börja tycka om dig!

Och du, kärleken dyker nog upp, ta det bara lugnt!
Hälsar webbredaktören Liselott