Mår inte bra

07.02.2020
Hej decibel! Jag drar till först kortfattat min bakgrund, jag har skilda föräldrar och en lillasyster med speciella behov. Har nu i ca 8 månder haft mer eller mindre ångest i perioder. På hösten var jag nog i mitt mörkaste perioden, led av daglig ångest över att bara slippa upp ur sängen på morgonen, fick panikångestattacker och panikattacker regelbundet och hade det jätte jobbigt. Jag gick till en personal i skolan som jag visste jag kunde lita på och berättade om mitt mående till hen. Jag fick hjälp med att få vara och prata me hen ca en gång i veckan och det har hjälpt mig jätte mycket. efter att jag slapp ur den mörkaste perioden så mådde jag helt okej i ca 2 kan dock inte säga att jag var ångestfri men liksom helt okej tills det vände igen nu i januari 2020. I januari började en stor rådigågga med mina närmaste vänner (hemliga rutan för närmare info) och via det dramat fick jag jätte mycket skit på mig. Vi provade att vara och prata med samma person jag har pratat med och reda upp det som är mellan oss men det gjorde inte dramat desto bättre. Nå, januari månaden var liti si och så med ångesten och för första gången efter ca 2 månader fick jag en panikattack i skolan. I slutet av januari var jag på ett kristet läger (är kristen) var jag fick tillbacka hoppet om att börja må bra, mådde bra i ca 2 veckor var nästan ångestfri kan man väll säga. Denhär veckan har igen varit riktit jobbig, fick en panikattack igår i skolan och en idag. Jag tänker så mycket på allt mellan kompisar och känner ångest vardag för att gå till skolan då jag inte vet om jag kan vara mig själv och vad kommer hända med kompisar följande skoldag att kommer allt vara bra eller rena motsatsen till bra. Även om jag nämnde att jag var nåstan ångestfri 2 veckor så tänkte jag dock varje kväll på hur nästa dag i skolan ska se ut. Vet inte hur länge jag orkar mer, sa detta åt personen jag brukar vara och prata med och hon har varit med mig varje gång jag har fått en attack och hon frågade om jag skulle börja må bättre av att ta en till träff med dom personerna som är inblandat i dramat och prata med dom. Jag sa ja kanske det så nu ska vi troligen ha en ny träff mellan dom och är rädd om jag får skit på mig pga jag har sakt till om det en gång till. Känns som att jag bara överreagerar på precis allt även om jag inte har haft det allmänt heller lätt under mina högstadie år så känns allt bara så jobbigt. Vad tycker ni jag ska göra åt ångesten? Livet
moa.lillkaas

Praktikant Socionomstuderande Moa svarar

10.02.2020

Hej och tack för att du skrivit till oss.

Det är synd att du behövt gå igenom så mycket ångest som du gjort, samtidigt blir jag glad av att läsa att du tagit tag i det och sökt hjälp.

Det som du och dina vänner går igenom verkar vara en riktig röra precis som du skrev. Det är jättebra att ni försöker reda ut det. Du ska inte behöva oroa dig för att du överreagerar, det är alltid bättre att ta upp saker till tal än att lämna och tänka på det.

Eftersom du skriver att det hjälpte mycket när du fick prata med en viss person så tycker jag du ska fortsätta med det! Du har hittat ett sätt som dämpar din ångest, du gör helt rätt <3

Hoppas allt löser sig!

Kram

Moa

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Min ”kompis” sa att jag var irriterande hur kan jag dissa eller roasta hen?
Läs mera

Hej!

Min vän kan betee sig otroligt oförutsägbart ibland, t.ex. på vissa kvällar i samtal då jag och mina andra vänner chattar kan han börja argumentera om saker som känns väldigt irrelevanta, saker ...
Läs mera

Hej, min familj har tänkt på att flytta bort till en annan stad och jag är rädd att jag int kommer att hitta nya kompisar i nya skolan. Jag är också rädd att jag kommer att tappa kontakt med mina vänn...
Läs mera

Hej! Jag är orolig för min tidigare bästa vän som jag numera har lite kontakt med. Vi började båda närvårdarstudier men hon hoppa av. Nu i vår blir jag färdig med studierna o funderar på jobb eller fo...
Läs mera