Friendzone?

Hej "kompisen"!

Oj, var ska vi börja... Heh ;/, på sätt och vis är det alltid lättare att uppmuntra någon att ta det första steget, att ta kontakt och få en slags relation med killen de gillar på avstånd. När man väl HAR den kontakten - och det magiska ögonblicket när han upptäckte tjejen och blev kär i henne inte alls infann sig så där bara - utan hon istället är mera vän än "potentiell flickvän" så är det såklart knepigare. Vartåt går man efter det?

Nå, vår magkänsla är i alla fall att du kanske försöker för mycket just nu? Det låter lite som att du är för spänd och nervös kring honom, anstränger dig för hårt för att han ska lära känna dig och du honom, att det blir konstlat och ansträngt. Och det är klart att han känner av det och i värsta fall kanske han drar sig undan. Han inser kanske inte att du beter dig konstigt för att du är kär i honom utan tror att du bara är underlig. Ofta så tolkar man saker undermedvetet och reagerar därefter, men blir förvånad då sanningen kommer fram fastän orsaken förklarar allt när man väl får veta den. Så det är nog vårt grundråd nu - fastän vi ju inte är några kärleksexperter - att du borde försöka slappna av i hans närhet.

Vi förstår att det är mycket lättare sagt än gjort att slappna av och försöka släppa förväntningarna och prestationskraven. Att vara kär gör alla människor konstiga till sättet - ingen annan känsla gör ju en så upp-och-nervänd, nervös, överanalyserande, överreagerande osv - och att så gärna vilja visa upp sina bästa sidor och locka någon till sig är alltid en balansgång som lätt tippar över till för mycket eller fel. Visst, vi håller inte riktigt med det gamla uttrycket att om man bara är sig själv, så börjar nog alla gilla en. Vi tycker kanske att det funkar bättre om man är den BÄSTA versionen av sig själv (typ mer de delar som ens kompisar gillar, INTE gnäller, surar, sitter tyst osv när han är nära).

Det om att vara sådan i hans närhet som man är när man är tillsammans med vänner är också ett bra råd. Försök att i just det här skedet inte tänka så mycket på skillnaderna mellan tjej- och killkompisar utan var en charmig, snäll och trevlig vän överlag bara. Du måste inte vara annorlunda med killar och till 95% gillar pojkar att prata om samma saker som tjejer, vardagliga och humoristiska saker (inte bara motorcyklar och ishockey och annat typiskt grabbigt). Det killar i längden, efter det där första ögonkastet, tycker att är tilldragande hos tjejer är just charm, humor, gladlynthet och en liten smula flirt eller skämt om "snuskiga" saker. Att flirta är mycket lättare att göra om man gör det under "kompis-täckmanteln", typ jag skojar ju bara. Precis som med tjejer så gillar killar att människor uppskattar just hans sällskap, är intresserad av honom som person (inte bara som kille) och killar gillar att få känna sig lite manliga, behövda, duktiga och sexiga.

Så kanske du kunde satsa nu ett tag framöver på att vara en bra kompis för honom - inte tänka så mycket på hur kär du är i honom eller vad du skulle önska att han gjorde istället för att bara vara vän. Ibland kommer det perioder då man inte ska puscha för hårt på kärleks-spåret utan satsa på vänskap och att lära känna varandra så mycket att man blir trygga och avslappnade i varandras sällskap. Därifrån kan kanske kärlek växa sedan, eftersom det ändå är lättare att bli kär i en vän än en främlig. Vännen vet man att man trivs ihop med, man har kul ihop, har något att prata om osv. Så kanske han blir kär i sin kompis så småningom? Men eventuellt inte nu, ifall du är lite stel och konstig nu och kanske försöker lite för hårt att verka som bra flickvänsmaterial. Ge er tid. Jo, vi vet att du har gillat honom i 1½ år, men det här är ett nytt stadie i ert "förhållande" som måste få tid att mogna.

Tror vi. Igen: vi är inga kärleksexperter, men man får nog starkare magkänsla med åren när det gäller realtioner. Vi håller tummarna!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny