15.06.2020
Hej! Hur ska jag orka bemöta släktingar som dömer och värderar mig. Min kusin gifter sig snart så jag måste träffa alla och jag känner mig så usel pga min livssituation. Det frågas ju ändå alltid om allt, lite stereotypt men ni vet när alla mosters kusiner och pysslingar etc frågar om precis dig... enormt obekvämt. Tips?
baralillajag!
UngInfo
svarar
Om UngInfo:
Luckan UngInfo
Luckan UngInfo innehåller bland annat en svenskspråkig ungdomsinformations- och rådgivningstjänst för unga i Nyland och Åboland och drivs av Föreningen Luckan r.f. Verksamheten riktar sig i huvudsak till svenskspråkiga ungdomar i åldern 13-29 och personer som arbetar inom ungdomssektorn. Ungdomsakademin erbjuder individuell handledning, ordnar evenemang, seminarier och kompetenshöjande kurser för unga, föreläser och drar verkstäder i skolor samt arrangerar fortbildningar för personal inom ungdomssektorn. Ungdomsakademin ansvarar även för chatten Ärligt talat.
Luckans ungdomsverksamhet
Luckan finns på tolv orter i Finland, och på 5 orter finns det personal för ungdomsverksamhet. Vi samarbetar med Decibel kring Våga Fråga-tjänsten, och erbjuder en chat som är öppen tre kvällar i veckan, med psykolog och andra sakkunniga. Utöver det ger vi personlig handledning, arrangerar evenemang för unga och fortbildning för professionella som arbetar med unga. Vi erbjuder också högstadier och andra stadiet föreläsningar och workshoppar. Luckan har i samarbete med Folkhälsans Förbund status som kompetenscenter 2018-2019 med IRV-tjänster och ungdomsarbete på webben som ansvarsområde.
22.06.2020
Hej! Ja, det är ju lätt just så det blir på sådana tillställningar när släktingar som inte annars så ofta träffas är på samma ställe är nyfikna på varandra och vill hitta på något att prata om. Det är då bra att komma ihåg egentligen hur fint det är att ha släktingar som bryr sig och är intresserade (fast det är lite jobbigt ibland). Sen är det så, att oftast dömer och värderar folk mycket mindre än man tror. Fast det känns så. Det är mest man själv som tycker det känns obekvämt, medan de andra bara är genuint nyfikna hur det går för en. De menar oftast bara att vara vänliga.
Det är bara att berätta det man vill berätta då de frågar, och sedan fast föra över frågan till dem. Om du vill kan du på förhand bestämma vad du vill svara, och ha ett ”färdigt svar” till alla som frågar. Så du inte behöver bli obekväm på nytt varje gång någon kommer och frågar.
Sen kan det vara bra att komma ihåg, att nästan alla gör så, att de berättar bara vissa delar av sitt liv. Inte de saker de inte vill att andra ska veta. Därför verkar det nästan alltid som det ”går bättre” för andra, fast det inte alls gör det. Det viktiga är att du inte sätter för stor press på dig själv, alla gör saker i olika takt, och det är verkligen inte så bråttom att uppnå en massa saker, som kanske inte ens är ens egna mål? Det viktiga är att göra saker man själv tycker om och få göra sina egna val, och man har rätt att känna sig stolt över det. Kämpa på med släktingarna!
Med vänlig hälsning, Psykolog Helena
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar