Kär i en tjej som inte gillar mig?

Hej!

Vi (ungodomsledarna och webbredaktören) ska försöka svara på din fråga som tjejer, medmänniskor och av egna erfarenheter, men det här är bara våra åsikter och funderingar.

När jag läser din fråga är min första reaktion att du verkar ha situationen ganska så på klart redan. Det svåra är bara att i just det här läget så är det just osäkerhetens som härskar och man är lite rädd att det kan gå åt vilket håll som helst. Det är det som är så jobbigt med kärlek, alla dessa osäkra situationer inför nästa "steg på vägen" mot ett förhållande, osäkra perioder där man försöker tolka den andras beteende och känslor och klura ut vad hon/han vill. Och det absolut värsta är att man knappt vet vad man själv vill och kanske hon/han är ännu mera osäker på sina egna känslor.

Börja åtminstone med att försöka reda ut vad du själv tycker, känner och önskar. Vad känner du för just henne som person och hur starkt? Kunde det utvecklas till starkare känslor? Kan du se dig själv som en del av hennes liv och på vilket sätt? Vad önskar du av henne, dvs ett hurudant förhållande kunde du tänka dig? Vad känner du inför hennes livssituation (att hon har barn, barnets fars roll osv)? Menar du allvar, prövar du dig bara fram eller är ett allvarligt förhållande inget du önskar just nu? Kanske du borde bestämma vartåt du vill att det ska gå. Ta ställning.

För som tjejer så tycker vi att du ska gå försiktigt fram med henne och inte lova något du inte kan hålla. En ensamstående ung mamma har det ändå inte lätt för det mesta och är kanske mer sårbar än andra tjejer. Att starta ett förhållande betyder så mycket mer för henne än om det bara var kvinna+man=sant, eftersom det finns en tredje person inblandad som har känslor, åsikter och som kan fästa sig vid mannen och sedan kanske lider av att förlora honom ifall hans förhållande med mamman tar slut. Dessutom finns det ett ex med i bilden, barnets far, som kan ställa till problem för mamman. Plus alla vardagsbekymmer med barnvakter, sovtider och öroninflammationer som ett barn innebär. Så att bli ihop med någon är troligen inte något hon tar lätt på, inget ”vi får ta en dag i sänder och se vart det bär”. Som du skrev så är låter det som att hon blev ganska ordentligt bränd av sina ex, det är klart att hon är rädd för att lita på någon, skapa romantiska band med någon. Kanske hon skyddar sig när hon säger med ord att hon inte är redo för ett förhållande, även om hon visar något annat med kroppen? Hennes förnuft kanske säger en sak medan hennes känslor säger en annan?

Samtidigt kanske hon känslomässigt så gärna skulle behöva någon som bryr sig om henne, tycker om henne, tar lite hand om henne. Balansen mellan att bara vara vänner eller ha ett romantiskt förhållande är hårfin, men hon verkar behöva dig. Som vän eller som något mer. Säger du åt henne vad du känner för henne, så måste hon ta ställning till det och bestämma bu eller bä och det kanske hon inte är redo för ännu? Vissa saker måste få ta tid och när de får ta tid brukar de utvecklas av sig själv. Vi förstår att du är otålig, men pressa henne inte. Det är som med allt annat inom kärleken, det som är bra tål att väntas på. Känslan du har av att hon kanske vill lära känna dig bättre innan hon ”bestämmer sig” kanske bara är ett tecken på att hon vill se ifall hon kan lita på dig. Stannar du kvar eller överger du henne redan innan det blivit allvar mellan er?

Visst, allt det här är bara gissningar och tolkningar och åsikter, den enda som vet är hon. Men låt henne få tid på sig att känna efter, våga börja lita på dig och bestämma sig för att våga språnget. Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott och ungdomsledarna