Min fråga är, när jag tänker på sånna saker, är det samma påverkan på en om man tänker, alltså hittar på att man varit med om det, som att vara med och uppleva det på riktigt? Jag tänker liksom att tänka/fantisera om sånt som för en är påhittat kanske inte är samma som att uppleva det på riktigt ? VVS
Hej! Det är en mycket intressant fråga du ställer. Människor kan ju vara så otroligt bra på att leva sig in i saker. Redan om man tar som exempel filmer, böcker, spel och serier, för att inte tala om drömmar, så är ju fantasin alldeles fantastisk och det kan kännas som man är helt slukad i erfarenheten. Trots det är det inte helt samma som att uppleva det på riktigt. Våra kroppar lagrar minnen och erfarenheter på ett sätt som gör att kroppen fysiskt reagerar på saker man varit med om. Lagringen blir så at säga starkare då man verkligen upplever den i den fysiska världen, vilket tyvärr bland annat kan orsaka trauman. Då kan en doft, en taktil (kroppslig) känsla eller ett ljud trigga hjärnan att minnas det man varit med om. Det samma gäller då inte om man "bara" fantiserar.
Men då man lever sig in i vad andra är med om, berör det olika människor olika mycket beroende på hurudan man är och hur aktivt man lever sig i det. Man kan uppleva det väldigt kraftigt, speciellt om de sakerna man tänker på hänt någon som är mycket nära en. Också om man själv på något sätt varit inblandad eller till och med varit med om liknande händelser kan det påverka en starkt.
Det är ändå inte samma upplevelse som om det hade hänt på riktigt, och man har en viss psykisk distans. Och detta är ju väldigt bra, för då kan man med hjälp av fantasin på ett tryggt sätt skaffa sig erfarenheter och lärdomar.
Psykolog Helena
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar