ÅSIDOSATT.

Hej Orolig 93!

Ja se kärleken, den kärleken. Ung eller gammal, hetero eller homo - det känns aldrig riktigt trevligt när man misstänker att partnern inte längre ägnar en all den där uppmärksamheten åt en som han gav en tidigare. Klart man kan bli orolig då, och klar man undrar om - och i så fall vad - man borde göra något åt det. Klart att man också önskar man kunde fråga någon om råd - helst att någon skulle bestämma åt en vad man ska göra åt saken.

Vi kan inte ge dig något mirakel-råd, typ "gör så här så blir allt bra". Vi är inga super-experter heller. Men vi har bland annat forskat en massa i det här, i tex vad som krävs för att förhållande ska hålla och vilka problem som kan göra att förhållandet tar slut, och sammanställt det temavis under Informations-delen av Decibel. Så när du läst ditt svar här, så gå och plöj igenom alla sidorna under Information -> Kärlek&sex -> Parförhållandet och Göra slut. De är för enkelhetens skull könsstereotypt skrivna, men på de allra flesta ställen kan du byta ut hon mot han och ändå få ut de råd, tips, förklaringar och "fakta" som finns att få där. Kanske du där hittar ditt "Ahaaa, det är DÄRFÖR han gör si eller så!"

Det är lite svårt att ge dig några konkreta råd eller troliga förklaringar till varför din pojkvän verkar börja dra sig undan ditt sällskap, eftersom du ger oss så lite information. Tex hur länge har ni varit ihop? Hurudant förhållande har ni, tex hur ofta träffas ni? Är han yngre eller äldre än dig? Tex om han är yngre än dig - kanske det är rätt naturligt att han också vill hänga med sina egna kompisar och göra saker han tycker om att göra? Kompiskretsen är ju oerhört viktig i tonåren och det är ju bra att han har både kompisar och ett "eget liv" också. Kärleken kan - och ska - inte vara allt under de åren.

Orsakerna till att han börjat hänga mer med kompisar och andra män än med dig kan vara många olika - eller flera. Du har kanske tänkt en del av dem redan, speciellt "worst case scenario"-tankarna? Kanske han håller på att tröttna på dig? Kanske han känner sig kvävd av dig? Kanske han skäms för dig (eller för sin egen sexuella dragning om ni bor här i trångsynta Österbotten)? Kanske han har känslor för någon annan?... Men det finns vissa klassiska fallgropar i ett kärleksförhållande och vi kan dra ett par av dem här.

I början av ett förhållande, oavsett parternas ålder, så brukar nyförälskelsen göra att man skulle vilja tillbringa varendaste ledig minut tillsammans. Men efter ett tag brukar det av naturliga skäl lugna ner sig. Man kanske vågar börja lita på varandra så pass mycket att man inte tror att man ska bli dumpad om man nu far på en fisketur med kompisarna emellanåt. Man kanske inte har lika drygt efter partnern direkt han är utom synhåll, utan kan ge sig till tåls några timmar. Man kanske inser att man ju inte kan dissa kompisarna gång på gång heller, bara för att man har ny pojkvän, för då kanske man plötsligt står helt ensam en dag. Relationerna till kompisarna ska ju också "upprätthållas", både för att de också är viktiga delar för ens liv och för att ett förhållande faktiskt inte mår bra om man är tillsammans dygnet runt. Till exempel: vad ska man tala om om man inte har egna liv också, vad blir svaret på frågan "Hur var din dag?" om man inte varit ifrån varandra över huvudtaget?

Sedan behöver förhållandet också utvecklas när man kommit en bit in i det. Forskare talar om att när förhållandet är typ 2 månader - 2 år gammalt, så genomgår förhållandet en kris. För vissa går den nästan oförmärkt förbi, för andra blir det himla stormigt. Vissa stormar bedarrar, andra par gör slut med buller och bång - eller så småningom efter många om och men. Se, när de mest rosaskimrande nyförälskelse-känslorna svalnar - vilket de måste göra, man kan inte gå omkring och känna samma nyförälskelse i åratal, då är något sjukt eller fejk - så visar det sig om det inte var mer än bara förälskelse eller om förhållandet kan utvecklas till djupare och stadigare kärlek. I ungdomen tar de flesta förhållanden slut i det här skedet, kanske till och med tidigare än efter 2 månader. Ju äldre man blir desto större och mer utdraget blir kanske beslutet att bryta upp. Men desto hårdare jobbar man kanske också på att få känslorna att djupna och bli beständigare. Men varje förhållande kräver jobb, ansträngningar och kompromisser. Och alltså VILJA att jobba på förhållandet.

Summa summarum kanske ni står vid det där vägskälet nu? Du skrev ju inte hur länge ni varit tilsammans, men kanske håller han på att glida ifrån dig för att ert förhållande nu behöver förändras? Det kan knappast bli "som förr" igen, och förväntar du dig det kommer du att bli besviken, men ni kanske behöver skapa nya "regler" för ert förhållande för att det ska kunna överleva? Att bara låta honom hållas är kanske inte det smartaste, men motsatsen är inte heller bra, att du förväntar dig sådant av honom som han inte kan/vill ge längre. Vill du med säkerhet skrämma bort honom, så pressar du honom om att det ska bli som förr. Att vara lite svartsjuk när pojkvännen umgås med andra män är naturligt (vem är nu någonsin till 110% säker på sin partner) men det är vad svartsjukan kan ställa till med som kan bli problematiskt. Men ta och läs mer om svartsjuka på info-sidorna vi hänvisade till här i början av svaret.

Hoppas det ordnar sig!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna