Dumpad

Hej vännen!

Nu har det gått några dagar sedan du skrev till oss - hur känns det nu? Saker och ting kan hinna ändras mycket under bara några sekunder, timmar eller dagar och nu kan situationen vara helt annorlunda. Men vi skriver svar på basen av det du skrev åt oss - skriv in igen ifall det ännu hänt något mellan er som påverkar allt och som du behöver mera råd om. Ingen kan bli en expert på att göra slut och allt vad det innebär - och tur är väl det - men vi ska göra vårt bästa att ge dig de råd, den tröst och vägledning vi kan. För ett tag sedan hade vi Göra slut som Månadens tema, så där hittar du säkert massor och åter massor med råd, tips och förklaringar också som kanske kan vara till hjälp (Information -> Kärlek&sex).

De där första timmarna eller till och med dagarna efter att det tagtit slut brukar vara värst, men hur länge den där akuta smärtan och chocken sitter i brukar variera från person till person och från gång till gång. Mycket beror på hurudan man är som människa. Även för den "starkaste" tar det ont, men ju starkare desto "bättre" brukar hela förloppet från akut smärta till att ha kommit över det helt gå. Att vara stark betyder inte att vara tuff, okänslig eller hård, dock. Det handlar mer om grundtrygghet i själen, självkänsla, känslan av att vara värdefull och duga no matter what. Ju starkare självkänsla man har, desto mera tillförsikt brukar man ha om att allt nog kommer att bli okej så småningom. Däremot, ju lättare man har att låta sig själv sjunka ner i avgrundsdjup sorg, deppighet och hjälplöshet och ju mer ältande, bitter och beroende av andra människor man är, desto svårare kommer hela förloppet att bli. De flesta av oss befinner oss någonstans mittemellan - men visst är det alltid tungt när såren är färska och det är oftast svårt just då att våga tro att livet nog blir underbart igen en vacker dag. Att börja jobba fram en starkare självkänsla mitt under den smärtsamma processen kan vara svårt, men man kan åtminstone aktivt försöka ha tillförsikt och tjata på sig själv om att det här bara är en period, att det kommer att gå över. Människan har en tendens att börja tro på det som de egna tankarna tjatar om, så välj rätt tankar! Du är vad du tänker, du mår som du tänker och med tankarna styr du ditt liv.

Nyckeln till att kunna börja komma över någon och börja bygga upp sitt liv igen brukar vara insikten om att ingen annan människa i livet kan göra en lycklig och att man själv har ansvaret för sitt eget liv. Livet blir inte automatiskt fantastiskt igen om han tar en tillbaka eller om man hittar en ny som börjar älska en - att tro det är egentligen bara att lägga ansvaret på någon annan och inte själv ta kontrollen över sitt liv. Allt blir någon annans "fel". Det här är lite svårt att fatta ibland, eftersom dagens värld är så himla kärleksfixerad, som om alla skulle tro att meningen med livet är att hitta den stora kärleken och att det nästan sker slumpmässigt. Många tjejer tror inte att de är något värda i sig som personer, bara som någons flickvän, som om de inte skulle existera om de inte älskas av någon. De här tjejerna brukar försöka "rädda sig" genom att så fort som möjligt bli kära och ihop med någon ny, men utan självständighet, självrespekt och självkänsla så kommer de snart att vara blöta fläckar på golvet igen nästa gång de blivit dumpade. Ingen kan rädda dig heller undan ditt eget liv, ingen kan komma och göra dig lycklig. Lyckan måste komma inifrån. Att avsluta livet är heller ingen lösning, för det finns inte en endaste människa i världen som skulle vara mer värd än du är för dig själv. Livet utan honom är inte värdelöst! Jo, det kan vara lite skrämmande att höra att man måste ta ansvar för sitt eget liv och sin egen lycka, men det finns ingen genväg. Men minns att ni var två om det lyckliga förhållandet, så hälften av det goda kom från dig! Du ÄR god och bra och en underbar människa, så försök att påminna dig själv om det!

Hur "bra" man tar en separation beror såklart mycket på en massa andra saker i livet också, inte bara på det som verkligen hände, det som blev sagt och känslorna just då. Vad man redan har för stöd runt sig - vänner, familj, jobbkompisar osv - spelar stor roll. Vissa par umgås mest bara med varandra (för de är ju så kära och vill tillbringa varendaste ledig minut tillsammans) och då tenderar de ju att dissa sina egna liv och sina egna kompisar. Den dag det tar slut så kan det lätt bli så att de plötsligt står alldeles ensamma utan tröstande axlar att gråta mot eller fylla livet med. Ibland kan de "återfinna" sina gamla kompisar, ibland måste de hitta helt nya människor att fylla sina liv med. Att försöka få kontakt med någon när hjärtat blöder går kanske inte galant och lätt som en dans, men belöningen kan vara så enormt stor att det alltid är värt det i längden. Att stänga allt inom sig gör bara plågan mer utdragen, till och med farlig för hälsan, och det enda botemedlet är att prataprataprataprata!!! MED någon annan, inte bara tyst för sig själv (= tankar). Av andra får man inte bara tröst utan också perspektiv, råd (både praktiska och känslomässiga), gemenskap och små hälsosamma kallduschar mitt i självupptagenheten.

Så småningom kan man vända sorgen till något positivt, till en chans till något nytt och bättre för en själv. Den enda som kan bestämma vad du ska ha för inställning är du själv! Ibland är den enda vägen den då man gräver fram all självbevarelsedrift och "sisu" man har, torkar tårarna, biter ihop och stretar vidare - tills man plötsligt en dag märker att det går riktigt bra att leva utan den där vissa människan. Att förlora någon är en sorg och man ska få sörja - men inte låta sorgen handikappa och förlama en totalt.

Som sagt, det finns många flera råd, tips och förklaringar under Göra slut under Information, så snälla läs mera där! Stoooooooor kraaaaaam, hälsar ungdomainformatörerna Liselott och Sanna