Jag har vari depprimera i högstadie o några åt efter men he hadd ja tyckt böri lätt o ja mådd betär. Men nu pga alla hormoner så hade komi tibak, o he e värr änn förr. Ja kan ba böri gråt fö ja e så otrolit rädd fö fölossningen och att int tyck om lillen tå hon föds..
Sambon då sejr int nå och jag e ensam me mina tankar och räddslor.. jag har en tant vid rådgivningen jag pratar med just om fölossnings räddslona men de finns så otrolit myki därimellan som jag har ingen att prat me, inga vänner som ja litar på som jag vill ska veta hu ja tänker o känder.
Jag och sambon har haft de lite struligt kanske 1 år före jag blev gravid med att de e bara jag som ska städa,laga mat och tvätt klädre. Han arbejtar o menar att han int behöv gö na anat..
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Vad ledsen jag blir då jag läser det du skrivit. En graviditet kan vara otroligt tung om man känner att man är ensam. Man vet att livet kommer att förändras väldigt mycket, och även om förändringen oftast är övervägande positiv i det skedet man får sitt lilla barn så är det väldigt tungt om man känner att man är ensam om det.
Det är svårt för människor som inte själva har upplevt graviditetshormonerna att förstå hur det känns (och t.o.m. för de som själva har upplvet det..) eftersom din graviditet är DIN, och det bara är du som känner allting. Även om hormonerna har en tendens att förvränga och överdriva alla känslor så är de den verklighet du lever i just nu. Det skulle vara väldigt viktigt att du fick tala med någon. Eftersom du även i din bakgrund har depression, så finns det alltid en liten risk att se känslorna förvärras under graviditeten och efter förlossningen, men det går att förebygga post partum depression genom att tala med någon som förstår, och genom att omgivningen är uppmärksam på signalerna.
Det som gör mig mest ledsen i ditt meddelande är att du upplever att du är så ensam och att du mår så dåligt just nu. Jag önskar naturligtvis att alla skulle få må bra hela tiden, men kanske i all synnerhet under graviditeten eftersom det är någonting man kommer att minnas så länge. Det är synd om hela din graviditet går åt till att vara lädsen och rädd och osäker.
Jag tycker först och främst att du skall tala med din barnmorska på rådgivningen. Hon har möjlighet att remittera dig vidare till en psykolog eller psyk.skötare som kan lyssna och hjälpa. Det är inte alls ovanligt att det är både graviditeten och allt runtomkring som trasslar ihop sig på samma gång, men en psykolog skulle kanske vara bättre på att hjälpa dig med hela helheten, inte bara med förlossningsrädslan. Försök att orka och våga söka hjälp, både för din egen skull och för den lilla som snart skall komma.
Jag vet naturligtvis inte riktigt vad som händer i din relation, och vilket förhållande du har till din partner nu. Det kan hända att allting blir annorlunda då babyn föds - men det kan också hända (och är kanske tyvärr ganska sannolikt) att du även då kommer att uppleva att du själv bär ansvaret, och för att det inte skall bli för tungt så skulle det vara jätteviktigt för er båda att du nu gör allt du kan för att du sedan skall orka. Det finns hjälp att få, och ingen kommer att tvivla på din färdighet som mamma även om du ber om hjälp. Ingen tar babyn ifrån dig fast du berättar att du har det tungt just nu. All hjälp (barnmorskan, psykologen, socialen o.s.v.) finns ju där för att ge dig det stöd du behöver för att ni skall må bra, du och den lilla.
Jag önskar att du var här så att vi fick tala, och jag fick krama dig och säga att allting kommer att bli bra. Det är en fantastisk gåva att få bli förälder, men både för babyn och för dig själv är det viktigt att du just nu får tala med någon som kan hjälpa dig. Så börja med att ringa till rådgivningen och be om en extra tid eller remiss till psykolog. Snälla var inte rädd för att be om hjälp.
Skriv gärna in igen om det känns som att du behöver det.
Många kramar,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar