Ex-pojkvän

Hej vännen!

Vojdå, jo vi minns precis hur omöjligt det kan kännas att komma över någon - speciellt om man dels ser den människan ofta och dels fick djupa sår i hjärtat av den människan. Men vi lovar och svär att det GÅR!

Du kommer för evigt att ha känslor för den här killen, just för att han betydde mycket för dig och för att han sårade dig, och det första du måste göra är att acceptera det. Han kommer alltid att ha en speciell plats i ditt sinne, tex när du sedan är lika uråldriga (?!?!) som vi och ser tillbaka på din ungdom så kommer du att minnas honom. MEN du kommer att känna mindre och mindre av de känslorna varefter tiden går, du kommer att kunna tänka på honom utan att bli upprörd. Och vet du, det går ganska snabbt, det handlar om veckor och inte år. Snart kommer du till och med att se på minnena av honom med lite "rosafärgade glasögon" och mest bara minnas allt det ljuvliga som hände med honom och inte alls störa dig så mycket på allt det negativa. Vi lovar att det kommer att bli så här - lyssna nu på vår livserfarenhet och tro på det klassiska "Tiden läker alla sår" ;)! Snart kan du se på ärren han lämnade i ditt hjärta nästan med stolthet: du har älskat och du har levt och du är rik på minnen av ditt innehållsrika liv!

Men vi förstår att du vill ha tips på vad du kan göra NU för att underlätta glömmandet av honom. För det första ska du inte tänka på honom. Varje gång en tanke på honom ploppar upp i hjärnan så ska du medvetet stoppa den tanken. Lyssna på läraren, sjung en sång, fråga kompisen om något, gå på Facebook - vadsomhelst! Och börja absolut inte att tänka på honom varje gång du hör en kärlekslåt eller ser ett par kyssas. Stoppa tankarna på honom! Det enda tankarna på honom kan göra för dig just nu är att dra ut på glömske-processen och göra dig ledsen. Du har tänkt tillräckligt på honom nu! Fyll ditt liv med allt möjligt annat intressant och roligt och givande: allt från aktivieteter du gör då du helt enkelt inte har tid att tänka över huvudtaget (som zumba eller snöbollskrig) till sådant som drar dig med in i en annan värld en stund (som böcker, filmer, TV-serier, talböcker i mp3-format...).

Och i skolan: undvik honom så gott det går. Gå en annan väg i korridoren, sitt på ett annat ställe under rasten osv. Se det inte alls som att du skulle fega ur, tänk inte på vad han eller andra kan tycka om att du undviker honom, tänk inte på rykten eller status eller något som helst utanför dig själv just nu. Han är fullkomligt oviktig och osynlig och du mår bättre av att inte se honom och påminnas om honom alls på ett tag.

Om det känns svårt att bara stoppa tankarna på honom, så kan det hända att du bär så många frågetecken och så mycket ouppklarat och oavslutat inom dig ännu. Det kan hända att det någon skulle ge dig rådet att prata med honom, kanske få svar på lite av frågetecknen och höra hans åsikt om varför det gick som det gick. Men vår erfarenhet är att man ändå inte blir så mycket klokare eller får saker och ting avslutade genom att diskutera det med han som osakade problemen. Det brukar tyvärr bara vara så att han inte har några svar att ge - än mindre kommer han att inse sina misstag och be om förlåtelse eller något i den stilen. Det brukar tyvärr bara röra upp alla känslor igen och så är man tillbaka i början av glömske-processen igen.

Men om du vill, så kan du skriva ner alla dina känslor och tankar på papper: ös ur dig allt du har i hjärtat, skriv ner alla frågor, skriv vad som gjorde ont... och så går du ut i snön och tänder eld på pappren. Bränn upp alla dina tankar och känslor för honom! Man kan inte alltid få allting förklarat, alla frågetecken har inte svar och du kommer kanske aldrig att förstå varför det gick som det gick. Så kanske det enda sättet att få ett avslut är just att göra något så drastiskt som att elda upp dem. Eller riva sönder pappren eller stampa på dem eller vad som helst. Pröva åtminstone! Vi lovar att det kommer att kännas skönt! Fast kom ihåg vattenhinken ;D

LEV! Det är okej att sörja det som var, det är okej att känna sig ensam och oälskad - men det är INTE okej att längta efter något som ändå inte var bra! Och du ska inte heller se singeltiden som en mellanperiod tills du träffar nästa kärlek. Lev nu, njut av ditt eget sällskap, gilla dig själv!! Det är DET som är livet!

Stooooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott