Jag och pojkvännen

Hej,

Tack för din fråga. Det finns flera saker i det du skriver som oroar mig, och jag förstår om det känns ganska tungt och otryggt just nu.

Det finns naturligtvis också mycket om dig/er relation som jag inte känner till, men jag utgår ifrån det du skriver.

Man talar ofta om att kärleken är blind och att den inte ser på ålder, men i ert fall kan man nog inte bortse från att åldersskillnaden är stor. Skulle du vara 30 år gammal så skulle skillnaden inte vara lika märkbar, med med tanke på din nuvarande ålder så tror jag att skillnaden mellan er psykiska mognadsnivå är stor, helt enkelt på grund av att er livserfarenhet och livssituation är så olika.

Det som bekymrar mig med din fråga har ändå inte i första hand att göra med er åldersskillnad, utan det faktum att du skriver att du redan efter två veckor blev rädd för honom, att ni varit våldsamma mot varandra och att han talar fult till dig. Helt oavsett ålder så är detta inte ett gott tecken, och enligt mig inte en god grund för en hälsosam relation. Så för att svara på din fråga om huruvida jag tror att ni borde vara tillsammans eller inte så tror jag att det skulle vara bäst för er båda om du inte fortsatte att leva i denna relation eftersom jag tror att den skadar dig. Det är inte nödvändigtvis lätt att lämna en relation - även om den skulle vara ohälsosam, men jag tror att du kommer att ta skada om du fortsätter att leva med en människa som behandlar dig illa. Du skriver att du i normala fall är en aktiv människa, men att du för tillfället inte är det, och det är antagligen också ett tecken på att du borde gå vidare.

Om du känner att du vill tala med någon eller behöver hjälp så kan du kontaktat.ex. socialen på din hemort. Du skriver att ni i något skede har varit inblandade p.g.a. åldersskillnaden, och jag tror att du skulle få stöd därifrån. Att man ber om hjälp är inte ett tecken på svaghet utan snarare tvärtom. Du är ung, och har så mycket fantastiska saker framför dig, så snälla låt ingen få dig att känna att du inte förtjänar det allra bästa. Du förtjänar att känna dig stark, och (om du vill) att ha en partner som ger dig stöd och uppmuntran - inte någon som gör dig illa och talar fult till dig.

Jag hoppas att det finns andra människor i din omgivning som du har förtroende för och som du kan be om hjälp för att ta dig ur din situation, och som sagt. Tveka inte att ta kontakt med socialen eller t.ex. en psykolog eller kurator om du behöver stöd. Det är därför de finns.

Du är värdefull. Du förtjänar det bästa.

Kram

Tessi