komma över någon

Hej!

Ursäkta att det tog lite väl länge för oss att hinna svara på din fråga - men nu när du ser sajten förstår du kanske vad vi jobbat hårt med här de senaste veckorna? Hoppas du gillar Decibels nya utseende - och har haft tålamod med oss :)

Hur känns det idag? Hela processen att ta sig igenom att någon gör slut, att sörja honom och börja gå vidare kan vara knepig, gå i vågor, till och med kännas olika från minut till minut. Men för det mesta följer faktiskt break-ups som din den vanliga sorgeprocessen som börjar med chock, fortsätter med en reaktion, sedan med bearbetning och till slut med nyorientering (här kan du läsa mera om krisens fyra faser). kanske du var i bearbetningsfasen när du skrev med oss, skedet där man funderar varför det gick som det gick, om/vad man gjorde fel, om man borde försöka få tillbaka honom osv. Beroende på vad som hände, beroende på hurudan man själv är som människa och på ens tidigare erfarenheter och beroende på vilken kontakt man har efteråt, så tar det kortare eller längre tid att bearbeta det som hänt. Därom tvista de lärde om man absolut måste bearbeta det som hänt eller om det går att bara gå vidare direkt och komma över det som hänt. Många försöker säkert, för naturligtvis är det här inte heller ett lätt skede. Det kräver ett visst mod för att få svar på sina frågor (eller ens ta till sig svaren på frågorna) tex att kunna erkänna egna eventuella fel och brister. Vissa frågor kan inte heller få några vettiga svar, hur mycket man än känner att man skulle behöva de svaren, för ibland bara händer saker, utan orsak och utan att det är någons fel. Det kan vara svårt att acceptera. Likaså ifall HAN verkar fortsätta sitt liv hur bra som helst utan dig, så kan det vara svårt att smälta att det inte gick som på Strömsö.

Men utan att acceptera läget, så kan man inte heller glömma och gå vidare. Om du inte kan finna dig i att det nu gick som det gick, så kan du inte släppa det. Det man inte kan släppa, så kan man såklart inte komma över. Det man i något skede verkligen behöver släppa är hoppet; hoppet om att man ska bli ihop igen, att det som gör ont ska försvinna genom att han kommer tillbaka till en, att det ska bli som förr igen. Så länge man ännu hoppas på en fortsättning kan man inte gå vidare. Man kanske försöker gå vidare, men det kan bli lite tokigt, tex om man bara försöker distrahera sig, försöker bota ensamheten eller försöker hämnas eller locka honom tillbaka genom svartsjuka - lite re-bound alltså. Så för att kunna gå vidare måste man sluta hoppas. Det kan vara lättare sagt än gjort ibland, för många tänker ändå i stil med "ja men man vet inte vad som händer i framtiden". Många ger kanske just det som råd åt någon med hjärtesorg, men det innebär tyvärr samtidigt att man fortsätter mata hoppet så att det hålls vid liv. Jag gissar att du nu också gärna skulle höra att jag tror att ni ändå har en chans i framtiden, för hoppet dör inte utan strid för sitt liv, men det tänker jag alltså inte säga. För du ska inte bara leva under tiden du väntar på att han eventuellt får för sig att ändra sig och vilja ha dig tillbaka. Vad som händer i framtiden kan ingen av oss veta, men du ska ju leva NU.

För att glömma behöver det dock oftast helt enkelt gå tid. Det kan krävas olika lång tid för olika människor i olika situationer, men tyvärr stämmer nog det där "tiden läker alla sår". Men vi människor gillar inte när det gör ont, inte heller när det gör ont i hjärtat, så i regel har vi dåligt tålamod med att så att säga vänta ut oss själva i sådana här situationer. På ett plan kanske det inte ens är möjligt att helt glömma en kärlek man haft, för på ett plan kommer han alltid att ha en speciell plats i ditt hjärta. Knepet är dock kanske att komma ihåg att hjärtat kan växa och den där delen där han bor minskar nog vartefter det kommer nya kärlekar och tar plats i ditt hjärta. Han var bara ett kapitel i boken, och kanske er kärlek nog var värd att minnas, men han är inte hela boken. Hur perfekt han än verkade.

Och med det avslutar jag: han var inte perfekt. Se, det lustiga med det här skedet i krisprocessen är att man börjar se på den man sörjer med rosafärgade glasögon. Det är likadant om man tex sörjer husdjuret som dog - man väljer just då att inte minnas hur det pissade på gardinerna. Man minns bara det goda, man förlåter honom alla hans fel och brister och man kanske inte ens minns riktigt verkligheten utan mera drömbilden (tex sörjer allt det där man ännu inte hann göra eller uppleva tillsammans).

Vi har ytterligare en massa tips på hur man ska komma över någon på våra infosidor om att Göra slut, kolla dem.

Så nu ska jag faktiskt säga en av de där sakerna jag lovat att aldrig säga här: det går nog över tills du gifter dig, min vän.

Kram, Liselott