Min ångest påverkar vårat förhållande

Hej! Jag har något som jag har gått omkring och funderat på väldigt länge nu och det gör mej så orolig.
Jag har varit ihop med min pojkvän i snart 3 år och vi har alltid stått varandra nära och jag älskar honom väldigt mycket. Men på sistone känns det som att vi kanske håller på att växa ifrån varandra. Är detta normalt? Jag kan skriva i hemilga rutan vad jag tror några av orsakerna är, men den ena är helt enkelt att jag känner mej så totalt förstörd som person. Jag känner mej aldrig tillräckligt bra nog för honom och känner mej så oviktig i hans liv direkt det inte finns något jag kan göra för honom. Jag har länge lidit av ångest men varit rädd att prata om det med någon. Det känns nästan som att ingen i mitt liv skulle förstå om jag berättade. Därför vänder jag mej till er nu i ett försök att faktiskt ta itu med det här.
På grund av dessa ångestkänslor har det påverkat hur jag ser på saker och ting, hur jag är framför hans släkt och familj till exempel. Det påverkar också när vi pratar ibland, direkt han säger något som kan uppfattas fel blir jag som ”on edge” om man ska säga så. Ett exempel är något som han sa igår. Just nu är vi i ett långdistansförhållande och igår fick jag äntligen komma dit han är och jag bor nu med honom en vecka. På sistone har han börjat nämna saker som hur han vill bli av med sina finnar och fixa sitt hår och sånt. Men jag kan nämna mer om det i rutan nere. Han säger att han vill imponera på andra och frågade om det är möjligt att älska 2 personer samtidgt bara för att sedan säga att han bara skojade för att göra mej avundsjuk. Men det tar så ont i mej. Oavsett om han säger att han skojade eller inte så tar det ont. För det är som att min hjärna alltid övergår att tänka: men om han verkligen menade det då?
Han brukar också tala om andra flickor framför mej, som för att bråka med mej. Men det har han gjort under vårt hela förhållande.
Och det känns som att det han gör nu gör mej nästan rädd för de känslor jag har för honom. Jag vill inte förlora honom till någon annan. Därför är det som om jag omedvetet drar mej undan eller känner mej obekväm direkt det blir tystnad mellan oss. Som att jag borde säga något, vara social och öppen med honom, att vi alltid ska ha roligt tillsammans. Jag vill helt enkelt vara hans enda perfekta tjej fast jag vet att det är fel att tänka att man ska behöva vara perfekt. Jag vet att de saker jag sagt om min pojkvän här kan sätta honom i ett dåligt ljus, men jag vill bara säga att de gånger som vi har roligt tillsammans så har vi det så otroligt bra och jag kan inte se mej själv med någon annan än han.
Vad ska jag göra? Orolig tjej