Olyckligt kärlek..?? Vad görs?? :/

Hej!!
Jag har lite frågor, men mest och främst skulle jag vilja att ni ger mig råd om vad jag ska göra :/ ...
Jag har varit ihop med min pojkvän nu för ett par månader... Vi har känt varandra knappast ett år... Då vi blev ihop var jag lyckligaste människan i världen. Jag förlorade oskulden till honom och han har varit min första riktiga pojkvän.
Flera gånger sen vi blev ihop har jag känt mig osäker med honom, att vara ihop med honom, före jag blev ihop med honom mina kompisar varnade mig om att han skulle inte vara bra för mig. Jag vet inte om han är den rätta för mig. Min känslor går upp och ner som en bergochdalbana som inte stannar. Den ena stunder är jag lyckligt som jag bara kan, drömmer om alla möjliga saker, att han är den som jag vill vara med osv, men sen mitt i allt brister jag ut i gråt, hatar mig själv, är osäker och tvivlar på mina val.

På sommaren kommer jag att fara iväg på utbyte under ett år, var jag är inte tillåtet att se ingen från min familj eller bekant. Så det betyder att vi kommer att hamna i avstånds förhållande.
Vi har planerat och pratat väldigt mycket om det, att vi kommer att klara oss, att vi ska hålla kontakten, att allt kommer att vara okej. Men om det är något jag vet, är det att oftast med avstånd så lovar man väldigt mycket men blir inte som sagt till sista, inte det mesta i alla fall.
För några veckor sen hade vi lite missförstånd som slutade med att vi båda blev sårad men senare bättre.
Saken är det att jag vet inte, jag är inte säker om han kommer inte att sluta älska mig, att saker mellan oss är bara puff slut. Han har sagt flera gånger att han kommer att göra allt kan för att hålla sig och vänta på mig, men just som han säger är det som gör mig osäker. Han sade att han vet inte vad som kan hända med sina känslor, om hans kärlek kan bara försvinna osv.
Så jag har tänkt varför inte göra slut och kanske blir betträ. Nu lite sårad och sen är det bara borta och inte lida i avstånd som är värre.

Nu förtiden känner jag mig väldigt osäker om att vara med honom. Jag gråter mera, är ledsen, arg, besviken, ångestfull och sur än vad jag känner mig glad och lycklig. Det ska inte vara så, det borde inte vara så. I ett förhållande skall man vara glad, njuta, vara lyckligt med människan man är med, förstå varandra, ha tid för varandra.

Han lovar så mycket att jag längre kan inte lita på vad han säger. Inte mycket av vad han säger blir så. Tiden han lovar mig att spendera med mig som blir till ingenting. Åtminstone att han säger vad han har för planer med sina kompisar och senare berätta för mig så jag kan planera med mina kompisar, men det är alltid mera för att gissa då han har eller inte tid för mig. Då jag vill göra och vara med mina kompisar och jag berättar för honom så vill han vara med mig, just då jag vill bara vara med mina kompisar, och bl.a. så planerade jag för att jag trodde att han skulle vara upptagen, men tydligen inte. Och sen då jag vill vara med honom och bara honom så har han inte tid. Sen lovade han mig att vi skulle spendera mycket tillsammans de sista tiden som är kvar före jag åker iväg men han har för mycket, från skolan, hit och dit, inget tid för mig, men jag vill inte ha värsta romantiska stunder hela tiden med honom, bara små saker, som göra läxor och hjälpa varandra, det räcker, men han förstår inte. Och nu lovar han om att vara under sommaren med mig men jag känner på mig bara att det blir inte det häller, för då är ju väl alla lediga och man kan göra vad man vill att man är upptagen hela tiden.

Kan man säga att mina känslor kan ändra så mycket!?... Jag kommer ihåg hur mycket jag tänkte och sade att han var den perfekta människan för mig, att jag ville inte ha någon annan än honom i mitt liv. Bara honom. Hela mitt hjärta tillhörde honom. Men sen ser jag honom bara inte så längre. Under små sekunder frågar jag mig själv vad jag gör med honom i egentligen.
Fast alla löften jag har gjort över tiden som jag kommer att borta att jag skall hålla mig till honom, att vara trogen och fortsätta kämpa för att vara med honom, jag tvivlar på det, och vad om jag träffar någon annan som gör mig lycklig på alla sätt som jag vill, som gör mig mera glad än olycklig, någon som jag vill tillbringa med många år av mitt liv.

Med min pojkvän vi har planera och sagt många saker om framtiden, resa runt världen, kanske ha barn någon dag osv.. men sen kan jag inte ens se mig gift med honom.
Men ändå då jag lyckas vara och är med honom, så önskar jag inte att vara någon annanstans i världen mera är med honom. Jag är lyckligt, som att allt runt om mig skulle inte finnas längre, bara han och jag. Jag älskar honom mycket, och jag vet att jag han älskar mig massor!

Jag vet inte vad jag skall göra med honom. Om jag ska prata för att förklara saker? Fast det finns aldrig tillräckligt med tid för att prata ordentligt. Sen så är jag bra så trött på att vara så olyckligt med jämna mellanrum, drunkna i mina tårar, jag vill vara glad, hoppa runt och ha roligt och speciellt före jag far iväg, ha minnen med alla som är värdefulla för mig. Och angående allt, att göra slut, är det vettigt svar, lösning på saker? Jag vet inte vad jag ska göra.

Det sista jag vill är att såra honom. Vad som ens händer kommer jag att gråta, antingen om vi gör slut eller om jag far och vi är ennu ihop. Och jag kan säga att jag älskar honom fortfarande, väldigt mycket, men vet inte alls vad som kan hända med den kärlek med tiden.