Och de var en ganska bra förklarning på hur jag känner/känt mig.
Kan berätta lite mera.
Allt var som vanligt och mitt förhållande har varit helt underbart bra hela tiden, aldrig bråkat på allvar eller något sånt. Börjat tänka på att flytta ihop efter att min pojkväns militärtid var över osv.
Som sagt så kändest allt som vanligt men så en morgon vaknade jag brevid honom och började för någon anledning fundera om jag hade tappat känslorna för honom. Denna tanke var väl startskottet för min ångest också, eftersom jag vet hur mycket jag har tyckt om honom och bara över en natt kändest det som att något hade förändrats och jag blev genast jätte rädd att förhållandet skulle ta slut. Sen kan jag även tillägga att detta var då vi hade varit ihop i närmare 11 månader, och även att alla mina tidigare förhållanden tagit slut för att min partner tappat känslorna för mig.
Efter denna incident blev jag hela tiden jätte ledsen när jag var med honom för att det inte kändest likadant. Och som det också står i inlägget började jag fundera om jag kunde ha känslor för honom när jag inte längre kände det där pirret i magen och inte var lika glad när vi var tillsammans.
Även fast jag också blir hemskt ledsen av att tänka på att lämna honom och allt jag vill är att det ska bli bra igen.
Min fråga är väl egentligen hur man vet att det bara är en kris som går att överkomma om båda försöker eller om det är så att man kanske bara måste göra slut.
Han tycker ännu om mig lika mycket, men han börjar bli lite trött på att vara förvirrad. Jag känner ännu att jag vet att jag älskar honom men jag känner inte den där känslan jag brukade ha. Jag förstår ju att alla förhållanden har sina upp och nedgångar men eftersom jag aldrig varit i ett längre förhållande så vet jag inte hur det ”ska” kännas efter att nykär-känslan lägger sig.
Eftersom jag också har tendens till att få ångest väldigt lätt har jag förstorat upp detta och så att säga gjort en höna av en fjäder.
Han är ännu den jag kan se mig själv gifta mig med och få barn med, och ofta när jag föreställer mig vuxen och lycklig så är det med honom och våra barn. Han är den jag vill tala med först om det hänt något roligt eller något dåligt, han är den jag vill bli tröstad av när jag är ledsen.
Även värt att nämna säkert, är att det har har gått i vågor, ibland kan jag bara ligga och inte veta vad jag känner och ibland får jag stunder då allt känns bra och jag bara vill vara med honom.
Även att när vi är från varandra en längre tid saknar jag inte honom på samma sätt, vilket jag egentligen bara tycker är bra för att jag förut varit väldigt bereonde av honom så för min egna del känns det bra att jag klarar mig själv, men klart att jag saknar honom ibland. Och även när jag inte saknar honom känner jag ändå att jag vill ha honom. Men jag vet inte vad som är normalt att känna eller om man borde göra slut.
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej.
Jag tror att det finns många som känner igen sig i det du skriver. Jag förstår att det känns både tungt och förvirrande just nu, men försök börja med att ta det lugnt och andas.
Förhållanden är för det mesta precis som du skriver. Allting är lätt och roligt i början, då man känner pirret hela tiden, och visst är det en sorts sorg då man upptäcker att pirret inte mer finns kvar - men det behöver inte betyda att man måste byta förhållande. Pirret varar lite olika länge i olika relationer, men förr eller senare avtar det. Det skulle ju på sätt och vis vara enkelt om det fanns ett helt svartvitt svar på om man då borde byta partner eller fortsätta - men saken är den att det avgör man ju själv. Om relationen annars är bra, man känner sig trygg, man har roligt, man uppskattar egenskaper hos den andra som man känner att man vill ha kvar - så skulle det kanske vara dumt att kasta bort hela förhållandet bara för att man inte längre är lika nykär.
Det finns många saker i en relation som blir lättare då pirret försvinner, t.ex. det du skriver att du har lättare att vara utan honom eftersom du tidigare var väldigt beroende av honom. Det skulle kanske vara svårt att bygga ett helt liv på att man konstant vill vara bredvid den andra. Du är trots allt en helt egen person.
Jag tror alltså att det du känner är helt normalt, men det är bara DU som kan avgöra om du vill fortsätta vara i denna relation eller om du söker en annan. Jag tror att det skulle vara synd att kasta bort relationen bara för att pirret har gått över - för det gör det alltid. Det är det ni har NU som avgör om relationen är värd att behålla eller inte. Och om du ser en framtid med honom så varför inte ge det ett försök? Det är ingenting du måste bestämma idag, försök att slappna av och ta dagen som den kommer. Det betyder inte att du skall vara passiv- utan bara att du inte betyder att du måste veta vad du vill göra hela resten av ditt liv idag.
Jag tror mera att det är det som finns kvar efter att pirret har försvunnit som avgör om en relation är värd att bygga vidare på eller inte. Försök att släppa stressen. Om det känns bra idag - så är det det. Bara för att du ifrågasätter ert förhållande betyder inte att förhållandet är dåligt, snarare tvärtom. Det betyder att du inte är korkad och att du kan fatta mogna beslut om huruvida det var bara förälskelse eller om det är "på riktigt".
Hoppas att tankarna lugnar ner sig så att du hinner njuta.
Många kramar
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar