Rasism

25.01.2022
Hej, jag erkänner att jag är jätterasist. Jag vet inte varför men jag hatar helt enkelt mörkhyade människor, asiater osv osv. Jag tror själv att jag inte kommer att komma till himlen pga detta, hjälp mig snälla.

Rakisten
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

31.01.2022

Hejsan!

Tack för din fråga, jag är glad att du skrev in till oss. Det är modigt att våga erkänna sånt här för sig själv och be om hjälp för det. Det låter som att du redan har tagit första steget till att kunna ändra dina tankar - du har blivit medveten om vad du tänker, du har insett att det inte är så bra tankar att ha, och att du vill ändra dem. I alla fall så upplever jag det så på din fråga, att du inte vill tänka så här mera.

Försök fundera för dig själv varifrån du har fått den här uppfattningen om människor med annorlunda hudfärg/kultur än du? Är det exempelvis något du blivit uppfostrad till att tro (att din hjärna liksom har blivit ”programmerad” till det sen du var barn och du inte fått bestämma själv vad du tycker)? Eller har du haft en dålig erfarenhet någon gång med någon som varit annorlunda än du? Eller är det något som du börjat tänka helt sådär "mitt i allt bara"?

Ofta är det så att vi är rädda och känner obehag för sånt som vi inte vet vad det är, sånt som vi inte har stiftat så mycket bekantskap med. Vi upplever inte alltid rädsla lika klart och tydligt som om man exempelvis nästan blir påkörd av en bil. Den kan ta sig andra uttryck, och ibland sätter vi ilska ovanpå sånt som egentligen är rädsla. Rasism kan te sig på det här viset, att man är rädda för det som är obekant och för en själv ”konstigt”, men för att inte behöva bekanta sig med sin egen osäkerhet och känna de känslorna så är det lättare att bara spackla över det med ilska mot det som får en att känna sig osäker.
Det kan också vara så att det inte är de okända människorna som gör en obekväm egentligen, utan nåt annat, och att människorna blir det man skyller det på så man inte ska behöva möta sig själv så mycket. Exempelvis en person som förlorat sitt jobb och börjar tvivla på sitt eget värde kan ha lättare att tänka att ”det är invandrarnas fel som tar alla jobb” (vilket btw inte är sant) istället för att våga möta sina känslor i den nya situationen och göra nåt den.

Det är viktigt att komma ihåg att ALLA är vi individer. Fundera på det här: det finns säkert människor som är av helt samma etnicitet som dig som du inte alls kan tåla. Som du helt enkelt inte klickar med på ett individplan. Och likadant så finns det också människor av samma etnicitet som dig som du tycker mycket om, typ din familj och dina vänner. Och det är helt okej på det sättet, att man gillar vissa människor bättre och vissa människor sämre. MEN enligt samma princip så kommer det säkert finnas människor av också annan etnicitet som du skulle klicka riktigt bra med om du bara gav dem en chans! För fastän det finns skillnader mellan kulturer i hur man gör olika saker så vill jag ändå påstå att de största skillnaderna mellan människor sitter i individers personlighet, och det är personligheten som vi klickar med när vi lär känna andra människor. Och vilka olika personlighetstyper det finns är typ det samma oavsett varifrån vi är eller vilken hudfärg vi har.
Men för att det ska funka måste man våga ge andra en öppen chans. För om man på förhand är inställd på att den andra människan har vissa negativa drag eller inte är en bra människa så är det bara sånt man kommer leta efter när man träffar den personen, man försöker bekräfta sina egna stereotyper. Det här kan också bli något av en ”självuppfyllande profetia”, för andra människor kan känna av att man inte är välvilligt inställd till dem, och då bemöter de en kanske inte så positivt tillbaka som de annars hade gjort.

Så för att försöka sammanfatta det här:
- Fundera på varför du tänker som du gör om människor från annan bakgrund, och varifrån det har börjat.
- Bekanta dig med andra kulturer, för ju mer bekant man är med något desto mindre skrämmande/obehagligt är det. Se dokumentärer eller res!
- Försök att möta människor så öppetsinnat som möjligt. Ifall du har svårt med det, så försök i alla fall låtsas att du är okej med andras olikheter när du träffar dem. Då ger du de människorna en mera ärlig chans att visa vem de verkligen är, än om du beter dig nedsättande mot dem.
- Fundera på fördelarna med om du kunde släppa dina rasistiska tankar. Exempelvis att du skulle ha lättare att ta dig fram i världen, att du kunde lära dig mera av andra människor, få mera olika sorts vänner, och dina tankar skulle ta mindre energi av dig (det går åt ganska mycket energi när man lägger den på hat).
- En grej som jag brukar göra om jag märker att jag tänker dömande tankar om någon jag ser exempelvis på stan, är att jag lägger märke till vad jag tänker och sen följer upp tanken med något positivt om den personen, typ ”men vad feelis att hen ser så glad ut!”. På det viset försöker jag programmera min hjärna att vara mindre dömande, och för mig har det funkat.

Sånt här går inte att ändra på över en natt, men det går att jobba bort, jag lovar! :)

By the way, ifall du är troende (när du nämner himlen), så kom ihåg att ett av de största teman som finns inom kristen tro är att man ska försöka bete sig åt andra såsom man vill att andra ska bete sig mot en själv. Det kommer man långt med. Förlåtelse är ett annat stort tema. Försök att förlåta dig själv också för att du har känt såhär mot andra människor, men ta stöd i det att du faktiskt försöker bli bättre, och det är en fin sak.
Enligt kristen tro offrade sig Jesus på korset för att alla genom syndernas förlåtelse ska kunna komma till himlen. Du också :) (och Jesus var btw inte vit för han kom från mellanöstern.)

Kram, Kix

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera

...

Jag gillar generellt mat. Men på senaste tiden så när jag ska äta börjar jag må illa och känner mig skyldig att jag äter ele nåt. Så då äter inte jag fast jag är hungrig. Och det börjar bli ett proble...
Läs mera