Vad göra?

Jag gjorde bort mig...
För ett år sedan, i januari, gjorde jag slut med min dåvarande pojkvän. Men eftersom att vi tränade på samma ställe så fortsatte vi ha kontakt, för att det inte skulle påverka träningen. Jag visste länge att han fortfarande tyckte om mig, men det blev bättre ett tag, han började försöka dejta igen. Sedan för någon vecka sedan sa han att han hatar mig, är över oss, men fortfarande bryr sig. Han fortsatte kontakta mig nästan dagligen, som han gjort i månader nu (och jag, som jag gjort i flera månader, svarar relativt kort och berättar inte mycket längre). Nu på nyår berättade han för mig att hans humörsvängningar beror på att han älskar mig, verkligen älskar.
Nu fortsätter han kontakta mig, även efter att han själv har sagt att han ska ge mig utrymme. Han vill träffas, tala, chatta, o.s.v. Han vet att allt jag kände för honom är borta. Jag är obekväm kring honom, hans humörsvängningar, hans överkänslighet gällande mig, avundsjuka, fysiska kontakt-behov, han är väldigt klängig... Han verkar tro att vi kan bete oss som vanliga vänner, men jag kan ju inte göra det när han har så starka känslor för mig, jag vill inte.
Jag tränar inte längre med honom, slutade för någon vecka sedan, så jag skulle kunna bryta kontakten med honom utan att behöva ses där, men samtidigt känner jag att jag inte har samvete att göra det. Hur kan jag såra honom så igen, när jag är den enda han litar på, den enda han känner att han kan tala med, nu när han är deprimerad?

Jag skulle ha brutit kontakten med honom när vi gjorde slut, men jag trodde att jag gjorde honom en tjänst och mjuknade fallet för honom efter att jag gjorde slut genom att tillåta kontakten. Nu med facit i hand gjorde jag det säkert värre.
Jag borde bryta kontakten med honom nu och säga att hans eviga behov av kontakt gör mig obekväm, att jag blir obekväm av att han ska krama mig och hela tiden frågar om jag vill träffa honom, att jag är väldigt obekväm med faktumet att han älskar mig, men jag har inte styrkan att göra det.. Jag är väldigt konflikträdd, och det finns inget värre än att såra någon eller förarga någon, om jag nu säger att jag inte vill höra av honom kommer han bli både och. Jag behöver någon som säger åt mig rakt ut att jag borde göra det, för jag vet att jag kommer fega ur och glömma allt jag borde säga när stunden kommer, och jag kommer säga "det är okej, allt är bra"...
Ugh...