Hjälp3

Hej,

Bra att du själv konstaterar att det du oroar dig över antagligen är helt normalt. Att genast tänka det värsta möjliga blir, precis som du skriver, jobbigt att leva med. Först och främst vill jag avråda dig från att googla symptom, svaren man får via det är inte stämmer sällan. Ofta kommer de värsta möjliga (och osannolika) alternativen upp eftersom det får mest klickningar.

Utgå från dig själv och hur du känner istället för att jämföra dig och eventuella symptom med andra. Du känner bäst din egen kropp och vad som är normalt för dig.

Sen är det ganska lätt att fastna i tankebanor som inte är bra för en, och det kan vara helt vettigt att diskutera det med någon utomstående. Har du t.ex. svårt att bedöma om en känsla du har i kroppen är normal eller inte, så kan det löna sig att gå på en kontroll till skolhälsovårdaren för att själv slippa stressa över saken. När man väl börjat ”övertänka” något kan det bli svårt att se det på ett neutralt sätt. Att bolla tankar med t.ex. kurator kan också vara nyttigt.

Kram, Jannica, socionomstuderande