Katastroftankar

19.09.2021
Hej, jag har under en tid märkt att jag har extremt mycket katastroftankar. Om mamma eller pappa kommer hem senare än vad de brukar tror jag direkt att de har krockat och dött eller liknande och börjar gråta direkt. Min bror har också blivit konstig på senaste tiden, han gör sådant han inte gjort förut som att t.ex visa långfinger, ta andras saker osv. sen får mamma och pappa reda på det och blir arga, min bror ljuger om vad han gjort. Så nu är jag orolig att han typ kommer ta självmord (han har inte visat tecken på det, men det är det ända som snurrar i mitt huvud tackvare mina katastroftankar). När jag är ut och gå och det kommer en bil emot, kollar jag alltid runt för att hitta någonstans att fara om bilisten vill kidnappa mig. På båtar e ja alltid förberedda på att den ska sjunka osv. ni fattar va ja försöker säga.
Jag vill inte ha det så här, vad ska jag göra? Mitt i allt det här så har jag också mycket ångest och stress över skolan.
Jag vet inte heller vem jag kan prata med, för mina kompisar tycker ja e knäpp när ja säger allt det här och jag pratar aldrig med mina föräldrar om mina känslor/tankar, vi har aldrig gjort det så dom är inte till så stor hjälp för jag kommer aldrig våga säga åt dom… Orolig tjej

Ungdomsinfo- och rådgivningstjänsten UngInfo.fi svarar

23.09.2021

Hej på dig!

Vad jätte tungt det måste vara för dig att gå omkring och känna dig orolig hela tiden. Men sådana känslor är faktiskt rätt så vanliga och kan komma i olika ”vågor”, då man känner sig som rädd lite för allt och man en gång har så att säga kommit på att det finns mycket faror i omgivningen och har sedan svårt att släppa den känslan. Du skriver att du mitt i allt detta dessutom har ångest och stress över skolan. Nu är det ju så att den här typen av katastroftankar är just precis kopplade till ångest och stress. Då du annars känner dig stressad och ångestfylld aktiveras dina hotsystem i hjärnan och du är som på alerten hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Det gör att du lite får som en grundläggande känsla av osäkerhet och fara hela tiden. Och detta leder sedan till de här tankarna om att det ligger faror överallt. Tankarna, känslorna och de fysiska förnimmelserna stärker sen hela tiden varandra och det kan vara svårt att komma ur det.

 

Det du beskriver om din bror, låter lite typiskt att han börjar komma in i puberteten/tonåren helt enkelt, vilket kan vara mycket jobbigt, men jag tycker inte du ska behöva oroa dig för det. Det är synd att du inte känner dig bekväm riktigt att tala med dina föräldrar eller kompisar om de här sakerna. Men kanske du kan försöka tala med föräldrarna lite om din brors beteende om du inte annars vågar öppna upp djupare om dina tankar, åtminstone ännu?

 

Men nu borde du ju få ett sätt att försöka komma ur den här onda cirkeln av ångest och katastroftankar. För det första kan jag rekommendera att försöka göra Mindfulness-övningar och andningsövningar, allt som kan få dig att koncentrera dig på nuet och din närmiljö. Detta kan lugna kroppen och därmed sakta känslorna och tankarna som följer efter. När man är riktigt på högvarv kan det vara svårt, då kan man också försöka andra saker som du vet att får dig att varva ner lite, för vissa kan det vara att lyssna på musik, rita, bada bastu, träna, läsa en bok, vara med kompisar vad som helst som känns lite skönt och avslappnat. Och försök att göra mer av just det som passar dig. Om inte de här tipsen hjälper dig, eller också fast de hjälper lite kunde det också vara bra att prata med någon. Jag tänker nu på till exempel skolkuratorn. Det kunde vara skönt att lite lätta på tankeflödet och få lite personlig respons på det du känner. Hoppas du får någon hjälp av det här. Du är också välkommen att diskutera lite mera och reda ut de här tankarna fast på vår chat på arligttalat.fi, om du tror det kunde hjälpa. Lycka till med allt och hoppas du hittar lite ro!

 

Psykolog Helena / UngInfo

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera

...

Jag gillar generellt mat. Men på senaste tiden så när jag ska äta börjar jag må illa och känner mig skyldig att jag äter ele nåt. Så då äter inte jag fast jag är hungrig. Och det börjar bli ett proble...
Läs mera