Kommer aldri må bra

31.07.2022
Hej, i ungefär 2 år om int mer har jag mått mindre bra å periodvis sämst(började igentligen redan hösten 2020 då jag blev sexuellt trakasserad av några i skolan). Har ingen självkänsla och har sämst relation till mat. Börja räkna kalorier lite smått våren 2021 men sen mera seriöst och ”allvarligt” på hösten 2021 och sedan dess har jag räknat kalorier varje dag. Är helt fast. Jag har myki ångest just kring vad jag äter och om jag råkar äta för myki eller träna för lite. Har gått ganska myki upp och ner i vikt senaste året. Förra hösten vägde jag ca 68kg men gick ner till ca 57kg men nu igen har jag gått upp ti 63kg å mår skit över de(är ca 165cm lång). Min plan är att när skolan börjar (börjar första året på gymnasiet) så ska jag gå tillbaka till mina rutiner och ennu noggrannare kontrollera maten och träna mer. Ibland då ångesten varit för myki har jag skärt mej å de ha kändes jättebra i stunden så är lite rädd för att bli fast i sånt beteende(är Altså int ennu nå beroende utan skär mej bara ibland om jag känner att det behövs men inte så ofta)

Jag vet att detta int e vanligt beteende men känns tryggt att leva såhär eftersom de e så min vardag ha varit nu senaste året. Min mens är också extremt oregelbunden och nujust har jag inte haft mens sedan i början i Maj (58 dagar sen) och antar att det e kopplat ti stress å ångest och dåliga matvanor. Dock så triggar de mej bara att inte äta mer för sku kännas som att jag misslyckas om jag skulle få tibak min mens att jag ätit för myki.

Innerst inne vill jag ju såklart börja nå bra igen men det känns som ett jätte stort steg och på nå sätt hemskt att tappa all kontroll.
Ingen vet om detta, inte ens min bästa vän, för vill inte oroa någon eller att de ska hjälpa mej för vill inte ha hjälp igentligen. Är också rädd att jag inte skulle tas på allvar då jag inte är underviktig utan normalvikt.

Hoppas man fattar något av vad jag har skrivit men jag är själv också lite lost över mitt mående och liv.

Anonyym
Julia Backman

Sjukskötaren Julia svarar

Sjukskötaren Ira svarar

01.08.2022

Hej!

Bra att du skriver hit, för det låter som en oroväckande situation du är i. Vi förstår din rädsla över att inte tas på allvar, men sanningen är att ätstörningar förekommer oavsett storlek eller vikt, och alla ätstörningar orsakar lidande och skall tas på allvar.

Det låter som att du har varit med om något mycket jobbigt i skolan. Har du fått tala ut om de sexuella trakasserierna? Sådana erfarenheter kan orsaka djupa sår, och det är viktigt att man får diskussionshjälp för att bearbeta sina tankar och känslor.

Då det gäller själva ätstörningen och dina symtom vill vi poängtera att utvecklingen är oroväckande, och att det skulle vara mycket viktigt att komma ur de skadliga mönstren. Ju längre ätstörningssymtomen fortsätter, desto svårare blir situationen, och måendet allt sämre. Det är förstås inte lätt att komma ifrån kaloriräknande, speciellt då man redan kan mycket utantill. Men förändringen sker medvetet och så småningom. Du skall äta mat, inte kalorier. En jämn måltidsrytm med ca 5 måltider per dag är bra, och innehållet mångsidigt.

Mensens långvariga frånvaro är en viktig signal av kroppen på att den inte mår bra och inte kan uppehålla alla funktioner. Det är viktigt att lyssna på denna signal. Det att mensen börjar fungera har absolut inget att göra med misslyckande, utan att man har lyckats förse sin kropp med den energi och den näring den absolut behöver.

Det är inte alls ovanligt att ha motstridiga tankar gällande hjälpsökande och tillfrisknande. Det har så gott som alla i en motsvarande situation. Man behöver inte vara 100% säker på att man vill släppa sina symtom för att uppsöka hjälp. Den professionella vården finns till för att man tillsammans kan bolla med tankar och känslor, och fundera på bra sätt att gå vidare, i lämplig takt. Vi tycker det skulle vara mycket viktigt att du tar modet till dig och talar med någon om dina problem. Du ska inte bli ensam, du är värd hjälp och bättre mående, en tillvaro där du inte mår dåligt över ditt förhållande till dig själv eller känner behov att skada dig själv.

Du kan börja med att tala med din bästa vän, en förälder eller någon annan vuxen du litar på. Du kan också kontakta skolhälsovårdare och/eller skolkurator. Man kan också kontakta oss: Livslust-projektet | Ätstörningscentrum (syomishairiokeskus.fi) eller telefon: 050 522 0077.

Sköt om dig!

-Ira&Julia

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hejsan, jag är en tjej på 14 år/09. Jag mår inte bra alls och skulle vilja ha chatterapi. Dock är jag antingen för ung eller så kostar det eller så behöver föräldrarna veta. Jag har inte så bra relati...
Läs mera

Jag kan inte prata om mina känslor alls fö jag tycker de låter så fel och blir så akward. Jag har varit tillsammans med en kille i ca 1.5 månader å har inte sagt att jag älskar honom (Han har inte sag...
Läs mera

Jag har ny cylinder kolv och tändstift. Och jag får bensin till förgasaren men inte cylindern (tändstiftet är snus torr) och jag har tvättat förgasaren och membranen är i skick. Jag misstänker att det...
Läs mera

Jag vet int varför men det känns som att ja sku måst vara bättre en alla andra. Jag blir typ avundsjuk elr nå när nån e bättre en jag på något eller om de vet någå ja int vet. Int säger na nåt men ja ...
Läs mera