Jag måste få skriva av mig lite nu - jag börjar tappa det helt.
Jag har hela mitt liv (tror jag) lidit av en ätstörning, det är först efter ca. ett år som jag själv insett att det faktiskt handlar om en ätstörning, och det blir bara värre och värre för varje år som går. Jag äter omänskliga mängder mat, oftast onyttig, tills min kropp helt enkelt säger stopp, alltså räcker det inte för mig för att jag ska känna mig mätt, utan jag äter tills jag håller på att spy upp det igen om det finns tillgång till så mycket föda.
Maten behöver inte ens vara särskilt god för att jag ska kunna äta den, den kan vara helt smaklös och jag bara häller i mig den som om de vore någon vätska, för att något inuti mig säger att det är "gott" eller något liknande - vet inte riktigt själv.
Det har funnits situationer där jag har sett på när maten tillagas, och det gör mig ännu mer snålare än vanligtvis. Bara av att jag i mat bordet hör hur länge maten har gräddats i ugnen, leder oftast till att jag tycker att maten är ännu godare än vad den egentligen är, och sedan tar jag 2-3 stora tallrikar med mat tills jag känner mig propp-mätt.
Min mamma är delvis medveten om detta, men det känns som om jag bar skjuter upp på allting hela tiden, inklusive detta, och har svårt att ta steget fram.
Jag är nu 16, jag väger ca. två gånger mer än vad andra gör i min ålder, och talet bara går uppåt och uppåt.
Jag har extremt svårt att ta ett steg fram, för att försöka få hjälp, samtidigt det känns som om det är bra som de är nu (fast jag själv förstår att de inte är så).. Hjälp! Anonym
UngInfo svarar
Hej!
Du har tagit ett stort steg framåt då du har insett och medgett för
dig själv att du har ett utmanande förhållande till mat och ätande.
Följande stora steg är att du har skickat in din fråga. Det skapar
möjlighet till djupare insikt och en förändring.
Mat och ätande är mycket mer än att förse kroppen med energi. Många
kopplar känslor av njutning till mat och ätande, men ätandet kan också
få andra roller i människors liv. För dom som lider av en
hetsätningsstörning blir ätandet kanske det enda som ger en njutning
och paus i vardagen, kanske ett skydd från känslor man inte vill känna
och tänka på. En del äter specifik mat i dessa stunder, andra kan
uppleva att det inte har någon betydelse vad man äter. Kännetecknande
för hetsätningsstörningar är att man äter trots att man blir mätt,
oftast tills man mår fysiskt illa.
Det kan hända att det du beskriver är symtom på en
hetsätningsstörning. Men viktigare är diagnosen är att du har insett
att ett problem finns. Och det finns hjälp :) Man kan ta upp sin oro
t.ex. med skolhälsovårdaren, och det är också bra att utesluta att det
inte finns någon fysiskt orsak till symtomen. Viktigast är att du inte
blir ensam. Du kan också ta kontakt med oss som jobbar inom
Livslust-projektet på Ätstörningscentrum, för vidare handledning. Sköt
om dig!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar