.

Hej,

Ja, sannolikt hänger det på många sätt ihop med den utvecklingsfas du är i för tillfället. Ibland tycker jag att det kan låta nästan lite fult att man skyller på att "det hör till puberteten" - för det får det att låta som att det skulle vara någonting oviktigt som man bara skall ta sig igenom. Poängen är ju den att det finns massor av saker man måste lära sig och man utvecklas jättemycket på en kort tid, både fysiskt, psykiskt och socialt.

Så försök att vara snäll med dig själv. Det är en del av den processen att lära sig hantera sina känslor - både ilska, besvikelse och allt annat - men det betyder inte att du inte skulle ha rätt att vara arg. Ilska och besvikelse är lika viktiga känslor som glädje eller lättnad, de är bara inte lika behagliga.

Om man själv blir oroad över sin ilska så kan man försöka ta ett steg tillbaka i de situationer där man blir arg och fundera över vad exakt det är som man reagerar så starkt på, och om det finns några alternativ på hur man skall hantera det.

Ta hand om dig.

Kram,

Tessi