En dröm om att bli jurist

13.09.2021
Hej,
Jag vill bli jurist.
Jag har alltid trott på mig själv att jag kan och kommer att bli det. Men nu har jag börjat tvivla på mig själv och har lite frågor om att bli jurist - kanske ni kan förmedla frågorna vidare till någon som kan svara om ni själva inte har så mycket erfarenhet om juristutbildningen/-yrket. :)

För det första - vilka ämnen löns att skriva i studenten om man vill bli jurist? Jag har nu börjat ettan i gymnasiet så det är ju inte aktuellt med studentskrivningar ännu, men det är ju lättare att lägga upp sina studier om man vet vad man ska skriva. Har kollat studieinfo.fi och tabellen över poäng för juridiska fakulteten, och funderat att skriva modersmål, finska, engelska, lång matte, historia, samhällslära och fysik. Låter det bra?

För det andra - är det verkligen så svårt att komma in till jurist som det sägs? Har alltid varit ganska okej i skolan, men är nog inte en sådan typ som skriver 7 L i studenten. Kan man ens bli jurist om man är ”medelmåttligt” begåvad? Är inträdesprovet helt omöjligt att klara? Speciellt nu i gymnasiet tycker jag skolan har blivit mycket svårare, i högstadiet fick jag alltid mellan 9-10, och även om vi inte haft provvecka än i gymnasiet så vet jag att jag kommer ligga runt 7-8 typ.

En tredje grej - finskan. Hur bra finska måste man kunna för att klara av juriststudierna? Jag kan helt okej finska, men är helt svenskspråkig hemifrån och är absolut inte tvåspråkig. Tänker ju att man lär sig finska via studierna, men är det för optimistiskt tänkt?

En fjärde och sista grej - är det lättare att komma in på juristutbildning i tex. Sverige? Och om man studerar i Sverige, hur gör man då för att få behörighet som jurist även i Finland?

Mitt drömyrke är verkligen jurist och jag är verkligen motiverad att försöka mitt bästa nu i gymnasiet för att bli jurist - om det ens är möjligt.
Tack på förhand för svaren!


Juristen
DecibelAppSOME

En Decibel-expert svarar

20.09.2021

Hej!

Gratulerar till att du redan vet exakt vad du vill, att du vill bli jurist, då har du kommit långt!
 
1) Eftersom du nyss har börjat gymnasiet och redan nu vet vad du siktar mot, så har du ju bästa möjliga förutsättningar för att komma in på juridiska. Du har redan kollat in poängtabellen för vad som värdesätts vid betygsansökningen till juridiska,  och då är det nog bara att räkna på dessa poäng och fundera vilka av ämnena som ger höga poäng är sånt som du redan är bra på, eller intresserad av, och satsa på dessa. Detta är ju högst individuellt, det som gäller för mig gäller kanske inte för dig. Själv var jag bra på och hade lätt för matematik och fysik, och då var det inte så mycket att fundera på. Om du exempelvis är dålig på matematik, men ser att L i lång matematik ger mest poäng, så är det ju nog knappast en bra idé att satsa på just matematiken, utan ta hellre något som du tror du kan få bra vitsord i studentexamen i. Dina egna förslag på modersmål, finska, engelska, lång matte, historia, samhällslära och fysik låter riktigt prima, om du tycker att du har någon slags talang för och intresse av dessa.

2) Det är inte så svårt att komma in till juridiska som det sägs. Vi medelmåttor kommer nog också någorlunda lätt in till juridiska. Jag hade själv kring 8.4 i medeltal i högstadiet och var inte värst studiebegåvad eller -intresserad, och i gymnasiet hade jag likaså 8.4 i medeltal på avgångsbetyget och blev M-student, men med 10 och L i både lång matematik och lång fysik, så i det skedet började jag nog ändå få litet självförtroende för fortsatta studier, och det självförtroendet byggdes sen upp mera efter några års studier då man märker att det nog lyckas. I slutänden lyckades jag studera till mig 2½ av de mer värderade högskole-examina vi har i Finland och är någorlunda nöjd med resultatet. Idag jobbar jag som läkare, och är även diplomingenjör, och hoppas ännu nån vacker dag avsluta magisterdelen av mina juridiska studier som lämnat på hälft pga jobbsituationen. Till skillnad från dig har jag aldrig haft juridiken som något drömyrke, jag ville bara studera det och lära mig mera, ville inte riktigt avsluta studierna då ännu. All kunskap är värdefull, resten av livet.

Så har du haft 9:or och 10:or i högstadiet så besitter du helt enkelt den grundläggande intelligens som gör att du kommer att klara av studierna. Det är klart det kommer att kräva jobb, men det gör det för alla. Så det du berättat låter helt klart som goda förutsättningar. Det är mycket mycket få av mina medstuderanden på de tre högskoleutbildningar jag gått som jag fått känslan av att "det här är en mycket smartare människa än jag", de flesta är nog ungefär på samma nivå: alla är litet smartare än genomsnittet, och har någon slags talang för att lära sig, men sen varierar nog deras motivation rätt mycket, samt hur mycket tid och energi de orkar sätta på studierna. Något geni har jag aldrig ens stött på, så det krävs inte. Rätt många - liksom jag - tycker också om att lära sig nya saker, och värdesätter kunskap, och när en utbildning då börjar lida mot sitt slut, så är det nog många som överväger att fortsätta studera nånting annat, kanske som ett smart komplement till den examen som redan börjar finnas i bagaget. Många juridikstuderanden kompletterar exempelvis med hanken, och tänker att jurist+ekonom är en god kombination med tanke på fortsatta karriären. Men detta är ju långt in i din framtid ännu, jag bara berättar hur det verkar vara sådär överlag.

3) Du behöver nog inte vara orolig för finskan, det fixar sig. Jag är ett bra exempel på detta, jag var urusel på finska i grundskolan (gymnasiebetyg 6, och B i studentexamen), och ändå lyckades mina studier utan desto större språkproblem. Så är du ens litet bättre än jag var på finska, så blir det inget problem, jag lovar. Nu hör ju även du att jag faktiskt var långt ifrån något underbarn i grundskolan...

4) just denna fråga kan jag inte svara riktigt bra på, jag vet inte hur det är för tillfället, men åtminstone tidigare ansågs det nog vara lättare att komma in till juridiken i sverige genom högskoleprovet. Vad jag förstått så fanns risken åtminstone tidigare att det kräver en del komplettering om man därefter vill börja jobba i Finland, rentav 1-2 års studier till?  

Jag skulle i övrigt rekommendera och poängtera fem olika saker åt dig, både i allmänhet och i synnerhet:

a) redan under gymnasietiden, försök "lära dig att lära" så gott det går. Kom underfund med vilken studiestil som passar dig bäst, för att ta till dig stora mängder textmaterial på kort tid. Ofta räcker det i både inträdesprov och studier att man har talang för detta; effektivt bläddra genom studiematerialet och fort ta till sig huvudpoängerna så man förstår vad det hela handlar om, och sen fyller du på med de detaljer som du anar är viktigast, en i taget. Att effektivt skumläsa igenom stora mängder textmaterial för att hitta det viktiga är något som både juridikstuderanden har nytta av, men även den färdiga juristen som ofta inte har tid att läsa varje mening i många och långa avtal eller hela lagar, utan måste lyckas märka fort var det viktiga finns och i första hand koncentrera sig på den paragrafen eller det stycket. Det går att skumläsa genom text fort med känslan "det här är inte viktigt", ända tills man märker "väntas här nu, det här blev viktigt". 

b) utnyttja de talanger du har. Om du är introvert och tycker om att lära dig saker och inte har något emot att vara ensam och läsa, så har du redan en stor fördel.  Om du tvärtemot är extrovert och har lätt att ta dig fram och har lätt att tas med människor, så har du redan också en stor fördel i och med det. Utnyttja dina styrkor, och jobba på dina svagheter.

c) ta inte gymnasiet eller inträdesproven eller de fortsatta studierna ändå på alltför stort allvar, det lyckas nog ändå. Det är ingen idé att känna så stor press på sig och sådan stress, att man har ångest inför varje prov/tent. Hitta din talang och den studiestil som passar dig, och lita sen på den. I synnerhet om du inte på första försöket kommer in på juridiska, ta isåfall och välj en annan utbildning (helst en som inte är alltför lätt) som du sysslar med något år; varje år du studerar så lär du dig studera bättre, och då kommer inträdesprovet att vara lättare nästa gång. Det är ingen katastrof om du inte kommer in direkt, tvärtom är du bättre utrustad och mer mogen nästa gång ifall "det går så illa att det inte lyckas direkt". Testa då först på en annan utbildning som du känner att kunde vara förnuftig (samhällsvetenskap? ekonomi?) eller som bara intresserar dig. Min personliga rekommendation är också att inte sätta alltför stor vikt på själva vitsorden, om du lyckas slippa en del av ångesten genom att tillåta dig få litet sämre vitsord och bara rycka på axlarna och gå vidare, så kan det vara värt det. I riktiga livet, efter att studierna är över, så är det ofta så att man har rätt litet direkt nytta av de exakta kunskaper man fick under studierna (ofta har man glömt bort detaljerna, så man ändå blir tvungen att kolla upp sakerna på nytt och lära sig dem igen), men ännu viktigare är att man kan de stora helheterna och vet hur man ska göra för att lära sig detaljerna igen sen när de behövs, vet var man ska leta, hur man ska leta. Då krävs det inte så mycket repetition eller tilläggsläsning för att lära sig det man behöver i den aktuella situationen, och detta gäller både de som fick en etta i vitsord i straffrättens grunder, samt de som fick en femma i vitsord i detsamma...

d) sök in till Vasa, mycket lättare slippa in dit på svenska än till Helsingfors och utbildningen är identisk. Det är rentav många som påstår att utbildningen är bättre i Vasa, för att man har en betydligt personligare kontakt till föreläsarna och professorerna eftersom det är så få studerande; sånt som studerandena i Helsingfors inte har när de kommer till en föreläsning där det finns 200 studeranden... Juridikstudierna går därtill betydligt mer ut på egna studier, att sitta på biblioteket eller vid eget skrivbord och läsa timmar och åter timmar, än att vara på föreläsning. Själv tycker jag nog om föreläsningar som ett komplement - det är roligt och intressant att sitta och lyssna och bara insupa den kunskap som föreläsaren, sannolikt av en god orsak, anser det vara viktigt att berätta åt studerandena - men det finns många som har svårt att ta till sig kunskap som de hör en föreläsare monotont berätta om, in genom ena örat, ut genom andra... Om man råkar vara en sån person, så kan det rentav vara smartare att strunta helt i frivilliga föreläsningar, och istället sätta tiden på att läsa böckerna och materialet.

e) det är helt ok att inte veta. Det är ett bra och uppskattat karaktärsdrag att kunna öppet och ödmjukt erkänna att "det här kan jag inte (just nu), men jag kan ta reda på det" när du är osäker, hellre än att låtsas veta saker du inte kan, även sen när du redan har jobbat 20 år som jurist.

Lycka till med gymnasiet och de fortsatta studierna, du klarar det nog!

Med vänliga hälsningar,

--Kenneth

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej finns det en lag eller regel att man måste ha en tråkig vanlig finlandsvensk studentmössa i finland eller får man beställa en med sitt namn på
/ en tjej som tar studenten
Läs mera

Hej, jag går i nian i högstadiet. Vi ska snart söka vidare till andra stadiet. Jag är intresserad att bli en lantmätare. Jag undrar vilken yrkeslinje skulle passa för detta?
Hur blir jag en lantmätare...
Läs mera

Hej decibel! Jag har en lärare som lätt blir störd/arg och jag är rädd att fråga honom om hjälp för jag är rädd att bli utskäld. Vad kan jag göra? Vad kan jag göra?
Läs mera

Hej

Jag skulle vilja åka å bli Bartender elr något med make up. I marbella å nu vet jag inte om jag vågar åka ner själv 1 månad. Man delar boende med andra i gruppen.
Läs mera