Nu var det väl en månad sedan jag skrev hit (jag är alltså hon som har skrivit om min "ätstörning") Ni har sagt åt mig så många gånger att jag ska berätta åt någon. Tror ni att jag har gjort det? Nej, såklart inte :(. En kompis har märkt att jag har problem och frågat om det några gånger. Men jag bara nekar, jag vill ju erkänna men jag kan inte hitta orden, jag kan inte prata om det för då kommer jag ha krav på mig. Jag kommer inte längre kunna hitta på anledningar till att jag äter så lite. Jag kommer inte längre kunna gå ner i vikt. Den tanken är hemsk. Men jag mår ju inte bra. Jag är ofta yr och svag, beroende av att räkna kalorier och att äta så lite som möjligt. Men. Jag är inte smal. Jag kan inte sluta, jag måste bli smal. Dessutom är det här mitt sätt att intala mig själv om att jag inte är sjuk. Hade jag varit sjuk så hade jag ju varit på en ätstörningsklinik. Det är så jag tänker i alla fall. Blåa spindeln
Sjukskötaren Ira svarar
Hej Blåa spindeln!
Ja så är det, man kan inte både hålla hårt i ätstörningen och samtidigt tillfriskna. Du behöver inte släppa allt på en gång, men du behöver ta nästa steg. Det är oftast en mycket skrämmande tanke att ge ifrån sig sin ätstörning, och det är också därför det är viktigt få hjälp, så man får sunda metoder till att hantera ångest och vardag.
Tro mig, lyckan skulle aldrig komma via en lägre siffra i vågen. Tala med din vän som redan anar, skriv ett meddelande om det är lättare, eller ett brev. Nu ska du inte behöva må dåligt längre!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar