Jag vet inte vad som håller på att hända, har ätit en massa mediciner ss. Seronil, lamictal,ketipinor... men för två veckor sedan beslutade jag bara så där på måfå att sluta ta dessa piller. Har aldrig mått dåligare, men nu vågar jag inte äta dom heller. Jag är rädd vad dom gör med kroppen.
Var idag på blodprov och mina kaliumvärden är upp åt pipan för lågt. Självklart blev jag riktigt rädd och upprörd över det. Det känns som att hjälpen jag får nu är otillräcklig men jag köar till mvc:s dagavdelning sedan Januari. Men ingenting verkar hända på den fronten heller. Jag vågar inte tala hemma om mina problem och det är verkligen ett stort problem för mig. En fundersa.
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Jag förstår att du säkert har det mycket tungt nu. När du har det så tungt, tänker jag att det skulle vara speciellt viktigt att tala om för föräldrarna hur du har det. Allt stöd du kan få är värdefullt! Dessutom kunde kanske föräldrarna hjälpa dig ordna mer intensiv vård.
Det skulle vara viktigt att nu tala med en läkare om medicineringen. Ångest- och/eller depressionsmedicinering bör tas enligt läkarordination och om man vill avsluta sin medicinering skall man diskutera det med en läkare först. Om medicineringen inte trappas ner utan avslutas på en gång, kan man få riktigt jobbiga symptom och förvärrad ångest.
Jag önskar dig krafter! En stund, en timme, en dag i sänder. Försök hitta metoder att ge utlopp för dina känslor och mående. Talande är viktigt, men ritande, skrivande och målande är också mycket bra metoder. Sköt om dig!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar