hemma:otrygg plats

Hej flickan som är otrygg hemma. Jag var in till våran härliga skolhälsovårdare på fredag o då brast ALLT ut! Jag var så trött att hålla upp en mask, att vara någon jag inte är, jag berättade ALLTALLTALLT. Hon kallade in skolans krisgrupp där bla min klassföreståndare sitter... Egentligen skulle jag in på en vamnlig hälsogranskning för att hon min klassföreståndare tyckte jag hade gått ner i vikt vilket jag har gjort nu e 38 elä nå sånt, men då brast det, vet ni man orkar inte vara stark längre, det var så oerhört skönt att få berätta och gråta och vara sig själv på en trygg plats, ja jag tror det är första gången jag kände äkta kärlek! Vi diskuterade om allt, skolhälsovårdaren gav mig tips och råd med att få slut på natt/dag vätningen som jag lider av oerhört myki, för jag kan påriktigt int kontrollera de de bara kommer, hon sa att de kanske är viktigt att jag har mina blöjor, men att jag nu måste få hjälp med allt, eftersom mitt kissande troligtvis hör ihop med trauma... Barnskyddsanmälan är gjord, socialen är kontaktad och jag flyttar snart till ett barn/ungdomshem, där någon står och väntar på mig högst troligtvis som kan ta hand om mig, för nu orkar jag inte, jag orkar knappy leva, sova, äta, finnas till. Jag vet inte hur det är att ha det bra, kanske det reder opp sig, jag vet inte hur mina föräldrar kommer att reaggera de syper väl ihjäl sig när deras älskade skitung flyttar till ett annat ställe. Jag gråter o gråter o gråter o hyperventilerar, jag är inte hemma eller jo men vet ni vart jag gömmer mig på helgarna när det är som värst i vår källare i ett rum som går att låsa, där är jag och ingen annan slipper dit, där kan jag sitta in en hel helg utan att komma bort därifrån, bara med telefon, inget annat...