Rant om corona situationen

11.06.2021
Jag är så trött på att känna skam för att träffa mer än två personer jag känner och att vara rädd i folkmassor och för människor som inte har mask. Jag är glad att jag får vaccin snart men sen måste man ännu vänta mer än 3 månader innan man är skyddad med hela vaccinet o så måste man ändå ha mask o så kan man tydligen ändå sprida viruset om det finns i luften. Jag har bara slutat förvänta mig att allt kommer "bli som förr". Jag blir så ledsen ibland och jag skulle bli så arg på mig själv om jag fick corona. Jag känner mig också ensam för jag har inte kunnat träffa kompisar som förut och vi träffas inte ens så ofta i normala omständigheter. Jag önskar att jag kunde ringa folk och så men den enda person jag lätt får kontakt med är min pojkvän. Då jag frågar nåt i gruppchatten får jag oftast bara svar från en av mina vänner. En av mina bästa vänner som bor nära mig kan jag knappt träffa längre och jag har börjat tro att hon inte vill vara min vän längre fast det kan bero på att hon mår dåligt. Jag vågar sen inte berätta hur jag känner för jag är rädd att skrämma bort henne. Jag frågade hur hon mådde då jag äntligen träffade henne men det kändes som om jag uttryckte det på ett ironiskt sätt i misstag. Jag är inte säker, det känns som om hon föredrar andra vänner över mig och vår vängrupp och inte vill mixa vängrupper. Jag har svårt att skaffa nya vänner och under pandemin är det helt omöjligt. Allt känns bara jobbigt ibland och då gör jag det jobbigt för min pojkvän som också har det jobbigt. Han har jobbat övertid i flera veckor och igår jobbade han 17 timmar och han sover dåligt hela tiden. Han har ibland svårt att berätta hur han känner och vad han har för problemet, speciellt då jag mår dåligt. Jag vill finnas här för honom men jag klarar inte av det då jag är så trött och ledsen. Då känns det som om jag gör allt om mig själv och han sa till och med att det känns som om jag inte lyssnar på honom ibland. Så nu har jag känt att det är fel att jag är ledsen och inte hela tiden vet hur jag ska hantera mina känslor utan att bli gnällig. Jag brukar inte orka hantera mina känslor på ett sunt sätt så då kan jag klaga om studier till min pojkvän, vara frånvarande, dissociera, gråta och ha gnälliga ljud för mig. Det är riktigt barnsligt också. Jag fattar att det blir jobbigt för honom då han också är stressad. Vi har pratat om det och funderat om han kan fara hem då han är för trött, om jag kan uppmärksamma mina känslor mer o säga när jag e lessen i förväg. Låter ju bra men han känner sig dålig om han lämnar mig ensam då jag e lessen och jag vet inte alltid att jag är lessen före jag slutar distrahera mig med media. Jag är konstant fast i att lyssna på främst Youtube och lämna kommentarer där. Det har blivit svårt att lyckas äta en hel frukost utan att ha på en video. Vad kan jag göra för att må bättre? Jag behöver sluta distrahera mig hela tiden men det är så svårt, har haft det här problemet sen jag var 15. Jag känner mig bara så vilsen ibland. Löva
luckan

UngInfo svarar

14.06.2021

Hej och tack för din fråga!


Du lyfter fram några olika saker i ditt meddelande som säkert känns tunga och jobbiga när de inträffar samtidigt. Så jag vill börja med att säga att jag tycker att det är fint att du har funderat och reflekterat över din situation och att du vill ta steg för att må bättre! 


Angående situationen med dina vänner så förstår jag att det känns svårt nu när det ännu förväntas att man ska hålla avstånd och ha ansiktsmask, men som du också nämner i ditt meddelande så har många blivit vaccinerade och de som inte har fått sin första dos kommer snart att bli erbjudna den möjligheten - så det rör på sig även om det inte alltid känns så. Många är rädda för att bli smittade och därför känns det säkert svårt att planera träffar med kompisar, då alla ser på pandemin på lite olika sätt men ingen vill utsätta sig själv eller sina vänner för onödiga risker. Och att lära känna nya vänner under pandemin är lite krångligt, men nu under sommarmånaderna så kommer det säkert finnas mer aktivitet på stränder, cafeterior, restauranger och i parker och jag kan tänka mig att där finns det goda chanser att lära känna nya människor! :) 


Du nämner att ni har en gruppchatt där diskussionen inte riktigt går framåt, så jag undrar om du skulle försöka att kontakta någon i gruppen i en egen konversation? Ibland kan det vara lättare att diskutera med varann om gruppen är mindre eller om man sms:ar en person åt gången. Om du upplever att det finns någon i gruppen som du vill lära känna bättre eller som du redan har en nära relation med så skulle jag rekommendera att du hör av dig till den personen så att ni kan diskutera på tumanhand. För många känns det lättare att tala om sig själv och sina intressen då det bara är en person som lyssnar, och konversationer på tumanhand kan också leda till att båda ser till så att konversationen rullar på och går framåt. 


Jag skulle också rekommendera att du talar med din vän som du beskriver som frånvarande. Om hon är en av dina bästa vänner så tror jag att det kommer att kännas bättre för dig om du talar med henne eller försöker berätta hur det känns för dig. Det känns säkert skrämmande att öppna sig, men om er nuvarande relation gör dig ledsen så är det absolut värt att försöka reparera situationen. 


Det låter som att både du och din pojkvän har egna saker som ni bekymrar er för, och ibland är det svårt att befinna sig i exakt samma sinnesstämning som någon annan - och det är helt normalt och okej! Det viktiga är att ni talar med varann, säger vad som känns okej och vad som inte är okej. Som du nämner så är han säkert trött om han har långa arbetsdagar och sover dåligt, och jag hoppas att hans arbetssituation lugnar ner sig så att han får vila ut. Och dina känslor och funderingar är också okej och du ska få tala om hur det känns för dig. Om det börjar kännas överväldigande för dig, och det börjar kännas som att du vill tala med någon annan förutom med pojkvännen, så kan du samtala anonymt t.ex på stödchatten Ärligt talat (arligttalat.fi) eller söka dig till någon annan stödtjänst. Som studerande kan du samtala med skolans studiepsykolog, studenthälsans psykolog eller om du redan är i arbetslivet så kan du kontakta företagshälsovården. Ibland kan det kännas skönt att få ventilera hos någon annan som man inte känner sedan tidigare och som på ett neutralt sätt kan se på situationen. Det är också viktigt att du  känner att du får berätta hur det känns för just dig och att du har någon som lyssnar på dig. 


Angående youtube-videoklippen så skulle jag föreslå att du försöker byta ut youtube till något annat, t.ex en ljudbok eller en tidning. Det blir ofta så att då man håller på med något tillräckligt länge så blir det en vana, och då kan det löna sig att börja med att övergå till något annat och sedan försöka sluta helt och hållet. Det som du ännu kan fundera på är att om det inte går att byta ut youtube mot något annat så kan det kanske löna sig att ta upp bekymret med någon, för som du skriver så har du haft den här rutinen en längre tid och om det orsakar obehag så ska du absolut söka hjälp för det. 


Jag hoppas att din situation löser sig och att det så småningom börjar kännas bättre! Och angående pandemin, så håll ut! Det känns säkert som att det här kommer att pågå i en evighet men vi är på väg mot bättre tider!


Sköt om dig!


Hälsar,
Ellen, UngInfo

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

hej! jag har varit en längre tid jätte ensam och det känns som att ingen vill vara med mig. jag har haft två bra kompisar, kompis A bråkade jag med en gång och efter det blev vi kompisar pånytt men se...
Läs mera

Hej! Jag (tjej 15år) är kompis med en kille som är 19 år och han frågade om jag ville komma på fest med han och hans kompisar (han bor 30km bort) men jag vet inte hur jag ska säga till mamma att jag f...
Läs mera

Hej!
Jag har nyligen gjort slut med min pojkvän för att jag såg honom mer som en vän. Vi är fortfarande vänner men det är väldigt ställt mellan oss. Hur kan jag fixa det mellan oss så att vi stannar b...
Läs mera

hur lär man sig förlåta sig för sina misstag. Ibalnd kommer det ju fram att man sagt något som inte varit snällt om någon och det kommer fram. Även om detta förlåts vet/känner jag att jag inte riktigt...
Läs mera