Studierna

28.04.2021
Jag håller på att tappa greppet helt om livet pga pandemin. Jag studerar i Sverige och som ni vet är allt på distans just nu, utom några praktiska moment som vi gör på campus. Jag har tappat motivationen totalt, ser ingen mening med tillvaron eller studierna och känner djup oro och ångest för framtiden. Jag har inte lyckats få något sommarjobb än och förstår inte hur jag ska klara sommaren ekonomiskt och psykiskt med att inte ha någon sysselsättning. Om 1 år tar jag examen och blir illamående av tanken på att jag då ska försöka hitta ett jobb och klara av att genomföra det. Just nu har vi praktiska moment på campus ca varannan vecka 2h/gång då man träffar en kursansvarig + 2 klasskompisar och genomför momenten. Dessa 2h varannan vecka tar redan all kraft och energi från mig eftersom jag nu vant mig vid att absolut ingenting händer om dagarna, jag har ingenstans att gå och ingenstans jag behöver vara. Alla andra moment går via zoom så jag behöver i princip aldrig lämna lägenheten. Jag brukar förstås gå ut och gå eller far och handlar ibland men allt är stängt - barer, bibliotek, simhallen, gymmet, bio och det finns ingen hobbyverksamhet som får hålla igång heller. Jag försöker underhålla mig så gott det går men det finns en gräns för hur många promenader man orkar gå och en gräns för hur många tv-serier man orkar plöja på helgerna.
Det är nästan så att jag känner att jag inte orkar med i skolan och det känns ju bara löjligt eftersom vi har så lite skolarbete. Jag skulle vilja sjukskriva mig men vad fan ska jag göra då? Ligga på soffan hela dagarna? Jag saknar också min familj och mina vänner hemma i Finland och som ni förstår har jag inte kunnat fara hem på ett bra tag och hälsa på nu. Alla dagar är exakt likadana och det känns ingen skillnad på måndag eller fredag. Jag har lyckats klara av studierna såhär långt men gnistan saknas totalt. Jag känner att jag bara gör det för att jag inte har några andra planer men vad jag ska ta mig till sen efter examen vet jag inte. Är totalt omotiverad till att börja jobba nu och är som sagt rädd för hur snabbt jag vant mig vid att göra såhär lite. Att jobba på ett heltidsarbete känns oöverkomligt i nuläget, men ändå har jag sökt massor med sommarjobb för att kommer ur det här med att bara sitta hemma. Jag klarar ju liksom knappt av mina slappa studier så det finns risk att ett sommarjobb också blir totalflopp. Finns det något stöd eller råd att få? Vad ska jag göra?
Ps Jag vet att det är "samma för alla" och inget att klaga över egentligen, men jag mår inte bra alls nu och orkar inte mer. tttt
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

04.05.2021

Hejsan!

Tack för din fråga. Ledsen att höra att du går genom en jobbig period i ditt liv just nu. Men det vill jag för det första påminna om, fast det kanske inte känns så nu, men det här är vad du känner just nu, och med tiden kommer det ändra, det kommer bli bättre bara du orkar genom det! Du har många fina stunder framför dig ännu. ”It’s just a bad day, not a bad life”, är något som jag brukar försöka påminna mig själv om när det känns motigt.

Men med det sagt så förstår jag att det känns svårt att svänga på det här nu när allt är så nedstängt. Det blir lätt till att man känner sig låst, att väggarna kommer krypande mot en.

Du skriver i slutet att det är samma för alla och att du inte har nåt att klaga över – men jag vill faktiskt rätta dig lite här! Vi är alla som individer helt olika i våra behov och hur vi hanterar olika kriser, beroende på flera olika faktorer – vilken uppväxt vi har, genetiska faktorer, personlighetsdrag och temperament, tidigare kriser, hur mycket stressfaktorer vi har i vår vardag, vårt behov av socialt umgänge och stöd... Många saker! Det här är orsaken till varför vi tar saker så att säga ”olika hårt”. Något som en person uppfattar som skitjobbigt kan en annan gå genom med lätthet, och tvärtom. Så du har absolut rätt till dina känslor, och det att du pratar om det kan göra att du får ett utlopp som gör att det känns bättre. Det finns inga ”fel” och ”rätt” känslor. Speciellt inte i en onaturlig situation. Till en stor del handlar det också om timing, var man befinner sig i livet när en kris händer. Det här kan potentiellt påverka dig mer än dina svenska vänner, för att du inte befinner dig i ditt hemland under krisen, där du skulle ha naturligare kontakt med exempelvis familj och gamla vänner. Jag vet inte hur länge du har studerat i Sverige men trots att det kanske nu känns som ett hem för dig, så är det vanligt att man under en kris ”regredierar” lite och då kan en gammal trygg plats vara guld värd.

Jag tycker att du först och främst ska ta kontakt med någon på din studieplats nu när du känner så här. Exempelvis om där finns någon skolcoach/studiehandledare/skolpsykolog. De kan hjälpa dig fundera på hur du bäst ska ta dig genom det sista av dina studier, och hjälpa dig sätta upp en plan för hur du ska göra det. De kan också det svenska systemet, så de kan säga vilken typ av stöd det finns i ditt område. Med tanke på den oro du upplever så tror jag det skulle vara bra om hittade någon (exempelvis en samtalsterapeut) som du kunde och gå och prata med på regelbunden basis. Det skulle också sätta in ännu ett moment av rutin i din vardag. När det gäller jobb så kan du bra ta kontakt direkt med arbetsförmedlingen och höra dig för om de kan hjälpa dig. Summa summarum – var inte rädd för att be utomstående om hjälp, för det är deras jobb och de har i bästa fall sökt sig till den bransch de är i för att de VILL hjälpa. Många av oss människor har en tendens att hålla in saker alldeles för länge innan vi söker hjälp.

Mitt råd till dig i det vardagliga livet är att försöka hålla en jämn rytm med rutiner, och använd en kalender för att planera din tid – och håll det. Det ger en ökad känsla av kontroll. Som du redan sa så kanske det här inte känns så lätt just nu eftersom ens valmöjligheter för vad man kan göra är begränsade. Men du kan i kalendern sätta in saker som när du ska äta måltider, när du ska tvätta håret, göra skoluppgifter, ta en promenad, prova på ett hemmaträningsprogram, skriva dagbok, plantera frön, göra en tutorial på youtube eller lära dig något nytt, exempelvis spela ett instrument. Det kan vara både stora och små saker, men huvudsaken är att du får en rutin på hur du gör det så du vänjer dig vid att göra saker igen, i små steg. Men om det här känns alldeles för överväldigande så kan du nog sjukskriva dig fast ni inte har mycket i skolan. Men i så fall skulle jag isf gärna se att du också gick och pratade med någon under din sjukskrivning, annars finns det en risk att det blir ännu svårare att komma igång sen igen.

Jag skulle starkt rekommendera att du börjar hålla en tacksamhetsdagbok av något slag. Exempelvis att du varje kväll skriver upp 3-5 saker som du är tacksam över. Det behöver inte vara några stora saker, de får vara väldigt ”basic”. Men det övar hjärnan att söka saker som är positiva. Det finns mycket stöd i forskning över att tacksamhet är nyckeln till lycka.

Om du vill kan du också ha en annan dagbok (bra om det är ett helt annat häfte än din tacksamhetsdagbok) där du skriver upp hur du allmänt känner dig och vad du tänker på. Det är ett bra sätt att få ur sig det som skaver inuti. Om inte skrivande är din grej så kan du också exempelvis måla, eller nåt annat kreativt.

Ta en dag/vecka i taget nu bara och försök att inte tänk så mycket just nu på om du kommer orka jobba ett heltidsjobb efter studierna. Det är sen det! Mycket kan hända på kort tid. Börja dag för dag lägga en grund för dig själv där du tar hand om dig så gott det går, och så hoppas vi att restriktionerna svänger snart så att en normal vardag i sakta mak kommer tillbaka.

Påminnelse: Känslor och tankar kommer och går som moln på himlen. Du är inte molnen, du är himlen bakom dem, och himlen finns alltid där fast vi ibland inte kan se den bakom molntäcket. Det kommer ännu soliga dagar, jag lovar!

Kram, Kix

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag undrar hur svårt det är att skriva hissa i studenten. Det är det enda ämnen jag tycker om men jag vet inte om jag vågar satsa på det om det är så svårt. Jag brukar få helt okej i vanliga hiss...
Läs mera

Hur många obligatoriska kurser måste man ta vid Jakobstads gymnasium och hur många ämnen måste man fördjupa sig i på ett ungefär för att kunna ta studenten? Och hur funkar studentskrivningarna ?
Läs mera

Hej! Pluggar till sjuksköterska och fick tyvärr anatomi kursen underkänd! Nu undrar jag om ni vet någon högskola som erbjuder anatomi o fysiologi kurser under sommaren? Gärna på svenska men finska går...
Läs mera

Hej,
jag är otroligt intresserad av kriminologi och forensiska vetenskaper, men har svårt att lista ut om det finns ett utbud av arbeten i Finland eller om jag skulle tvingas arbeta med något annat, ...
Läs mera