Trots det dissar jag mat. Jag har under 3 veckor knappt ätit något. Jag har ätit mellanmålskex, frukt, flingor, gröt, bröd utan pålägg (ibland pålägg) och babymat. Det är majoriteten, har nog ätit en korv eller två. Alltså, om jag varit i skolan eller om någon lagat mat här hemma har jag (oftast) ätit men de gångerna kan jag säkert räkna på fingrarna eller något.
Jag vet ju att det är helt sjukt. Jag hade kommit ganska så bra ifrån det där beteendet. Spec på sommarlovet. Jag var ensam då och hade ett sommarjobb och då åt jag både lunch och middag. Sen då skolan började minskade mängden mat jag åt till det normala. Dvs jag äter oftast inte middag. Men nu då jag har en massa hål så...
Inte vet jag. Jag hatar inte min vikt, jag hatar inte mat och jag försöker inte skada mig själv. Det är inte som att jag glömmer bort det där med att äta. Det gjorde jag förr. Men nu är det mera medvetet i och med att jag inte äter skolmat pga hål.
Jag känner inte heller hungern. Det är mera så att jag tänker att nu skall jag äta ett kex, sedan kommer impuls om att äta babymat. Oftast räcker det med det. Men inte idag, för då vacknade jag med hunger och det krävdes mer än babymat och kex. Då insåg jag också att alltså vafan gör jag? 3 veckor också!
Ja, jag har varit och talat med folk men inte får man ju någo hjälp. Har typ smått trauma av skolhälsovårdarna som behandlade mig som nån anorektiker då jag var liten. Har inte lust att gå och tala med dem. Dietister tar mig heller inte seriöst. Samma gäller för kuratorn. De förstår inte. De ger tips om hur jag skall öka mängden protein o sånt på tallriken, men det är ju inte det som är själva problemet. Är jag den enda som saknar matlust, eller varför förstår de inte? Om jag skulle få bestämma skulle jag leva på babymat.
Så... det gav nu inte så mycket kött på benen, men jag har själv heller ingen aning om varför jag gör såhär. Det jag vet är att det kommer snart att sluta illa, nudå jag känner hungern. Smått hungrig
Sjukskötaren Ira svarar
Hej smått hungrig!
Lite av en knipa du sitter i, men inget man inte kan ta itu med och bra att du ställer frågorna!
Ja vi brukar uppehålla olika beteenden på grund av någon orsak.
Orsaken kan vara allt från vanor till försök att kontrollera livet.
Jag förstår att orsaken till ditt beteende är oklart för dig också.
Samtidigt får jag bilden att du nog vet hur du borde äta, så jag skall inte gå igenom den biten i minsta lilla detalj. Dock påminner jag om att kroppen behöver mat regelbundet för att hållas igång. Fem måltider per dag är att rekommendera, och vanlig mångsidig mat. Babymat är tyvärr inte riktigt det och du är nog inte riktigt målgruppen för babymaten heller. Det mångsidiga ätandets stora fördel är att kroppen från olika råvaror får olika näringsämnen.
Jag tolkar att du har någon tanke och önskan om att ändra på situationen, vilket är jätte fint. Lösningen är tyvärr inget man bara kan överräcka som direkt ändrar på situationen. Lösningen är att avvänja sig från en vana och ett beteende man inte vill uppehålla och inte stöder hälsan och inlärande av en vana som i sin tur stöder hälsa och välmående. Därmed är man tvungen att mycket medvetet, nästan tekniskt i början, ordna sina fem måltider och äta tillräckligt. Trots att man inte känner hunger på "normalt" sätt. I början är man tvungen att äta helt baserat på det att man logiskt vet att kroppen måste få mat tillräckligt ofta. Hungerskänslan vaknar till så småningom när kroppen får det den behöver. Att inte lyssna på kroppen leder nämligen till att kontakten bryts, från och till. Så det går inte riktigt att vänta på att hungerskänslan kommer, först måste man äta.
Om det inte går att ändra på situationen själv tycker jag det är viktigt att du sitter ner med någon och talar om ditt övriga mående, trots att du redan har försökt hitta hjälp och upplever dig besviken.
Du kan naturligtvis känna efter själv redan innan du talar med någon annan, till exempel skriva upp lite tankar på papper. Har du vänner, är det bra stämning i skolan, hur går det med familjen, känner du dig övrigt lugn, lycklig och balanserad eller märker du att det kanske är något där också som inte riktigt är som du önskar? Det inte alltid helt lätt att göra detta jobb med sig själv, men samtidigt är det viktigt och givande.
Lycka till :)
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar