tappat matlusten..

Hej vännen!

För det första: voj då, sötis, vad synd att du mår dåligt. På riktigt, vi känner så med dig. Och det värsta med att må dåligt är att man sällan just då ser någon ljusning, det känns inte som att det kommer att bli bättre. Fast det blir ju alltid bättre, alla VET ju nog det. Men har man det tungt på ett eller några områden i livet så brukar ju hela livet kännas tungt och grått och segt. Det tunga sprider sig och det brukar bli svårt då att dra sig själv upp ur det, att "gaska upp sig". Men det är ju också en av orsakerna till att vi på Decibel finns: har ni halkat ner i en djup geggagrop och ropar så att vi hör det, så är vi där och försöker hjälpa er att kravla er upp. Vi kan inte dra er upp ur leran, ni måste kravla själva, men lite lättare är det såklart med en hjälpande hand.

Men i ditt fall så känner vi att vi skulle vilja fråga dig en massa frågor för att ta reda på VARFÖR du är deppig. Lite som att det ju inte hjälper om vi får upp dig ur gropen ifall orsakerna till deppigheten bara gör att du faller ner i den där gropen igen gång på gång. All deppighet brukar ha en orsak. Eller den brukar ha många små orsaker som tillsammans blir för mycket. Säkert är det en orsak att det jämnt är bråk med dina systrar och att föräldrarna inte ingriper. Sedan kan det ju finnas orsaker som orsakar något, tex att något gör att du tappat matlusten, vilket gör att du inte äter tillräckligt, vilket i sin tur bara gör att du känner dig ÄNNU deppigare, eftersom du är trött och orkeslös men fortsättningsvis kräver en massa av dig tex inom sporten. Det kan också finnas orsaker i ditt liv som du inte direkt kommer att tänka på. Tex så undrar vi hur du orkar med 4-5 olika idrottsgrenar??? Hjälp, är du någon superkvinna, eller?

Så skulle du snälla kunna tala med någon som kan fråga alla tusen frågor av dig, och alla tusen földfrågorna, för att ta reda på orsakerna bakom? Skolkuratorn är såklart bra, för hon vet ju vilka frågor hon ska ställa. Dels har hon utbildning för det, så hon kan metoderna och dels så gör hon ju liknande saker varendaste dag och kan lätt känna igen olika orsaker tack vare sin erfarenhet. Men det finns andra att tala med också. Det gör det alltid, ifall man bara ser sig runt. kanske din egen mamma? Eller en kompis mamma? Eller en favoritlärare eller en av dina idrottstränare eller en ungdomsledare eller skolhälsovårdaren eller någon annan vuxen som du känner förtroende för. Det kan redan hjälpa att börja reda ut sina egna tankar och känslor genom att sätta dem till papper. Man brukar inse saker då som man inte kan se tydligt när man bara tänker i huvudet. Det du redan har skrivit till oss är en början, fortsätt på det! Och överlag skulle det säkert vara bra att du talade med dina föräldrar. Berätta hur du mår och berätta för dem vad du skulle behöva av dem. Tex när dina systrar retar dig: vad skulle du vilja att dina föräldrar gjorde. Är det ännu något mera som de kunde hjälpa dig med? Det är klart att de vill att du ska må bra - men de kanske inte riktigt vet vad du behöver eller hur de ska hjälpa dig att må bra? Men ju mer man talar om sina känslor och sina problem, desto lättare är det att inse vilka orsakerna är och att hitta lösningar på dem tillsammans.

Så snälla börja med de här råden som vi gett dig, och så skriv in igen ifall det är något mer du funderar över - eller om du behöver förslag på att lösa någon av orsakerna.
Och än en gång: DET BLIR NOG BÄTTRE!!! Tro oss, vi vet hur svårt det är att se ljuset i tunneln när man är på botten av gropen, men vi har också legat där i leran och vet att det alltid går att ta sig upp och att det kommer att bli bättre!

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny