what to do

Hej!

Äschdå vännen att det känns sämre igen. Men försök att orka fortsätta att undvika att skada dig själv, det är superviktigt, det vet du. Det löser inga problem och det får dig bara att må bättre i några sekunder, medan det bara blir värre i längden. Din kurator och psyksjukskötaren har säkert sagt det förr, även saker som att varje nytt sår eller ärr ju bara får dig att påminnas ännu mer om hur dåligt du mått tidigare. Du VET de här sakerna, vännen, du behöver kanske bara påminna dig själv om dem? Så gör det nu: skriv upp alla de där vettiga sakerna och förklaringarna och tipsen som din kurator och psykskötaren har sagt, till exempel i ett litet häfte (eller på papper som du stansar ihop till ditt eget lilla påminnelsehäfte). Och varje gång du känner ångesten komma krypande och lusten att skada dig själv tilltar, så läser du lite i ditt Påminnelsehäfte!

Fyll också på i det med meningar och förklaringar från våra sidor om självskadebeteende här på Decibel! Där finns också en lång lista på tips på saker du kan göra istället för att skada dig. Pröva dem! Och känns det inte som just precis de fungerar på just dig, så använd dem som inspiration för att hitta dina egna knep att ta till. Pröva dig fram. Exempelvis kanske du inte alltid kan ta en kall dusch när du får lust att skada dig – så håll en ispåse mot huden en liten stund. Akta så att du inte förfryser huden istället, utan använd det bara för att avleda tankarna en liten stund genom den fysiska förnimmelsen. Eller kanske du ska göra något som känns som motsatsen istället, som att gå i bastu, ta ett bad eller till och med onanera istället – kolla vad som funkar på just precis dig!
Nej, tobak funkar också bara tillfälligt av den enkla anledningen att det är en yttre, konstgjord stimulans som försvinner på några minuter. Alla droger, alkohol och andra former av självmedicinering är bara konstgjord lättnad/njutning och försvinner snabbt utan att ha gjort något i livet ett dugg bättre – ofta lämnar de bara en ännu sämre feelis efter sig. Eller nya problem, som ett beroende, eller förstörda relationer, eller pengaproblem, eller sämre hälsa...

Så försök satsa på de saker du påverkar själv genom att göra något positivt och produktivt med dig själv. Far till exempel ut på en länk, så att de naturliga njutningshormonerna i kroppen kickar igång. Gå ut och andas – och passa på att springa lite på samma gång så att du får upp pulsen och igång blodcirkulationen. En halvtimmes promenad motsvarar faktiskt en tablett antidepressiv medicin, just för att kroppens egna må-bra-hormoner gör susen med humöret. Faktiskt fungerar onani på samma sätt ;) Virka några varv på en amigurumi – så glömmer du illamåendet en stund och får njutning genom att skapa något med egna händer. Får också igång njutningshormonerna, samtidigt som det lugnar tankar och en orolig själ. Ge det en chans. Eller yoga eller scrapbooking eller zumba eller nageldekorationer eller kickboxning eller gosa med katten... Find YOUR ting! Det du kan ösa välmående ur när det börjar bli låg nivå på det och illamåendet börjar ta över.

Och så ska du nog gå tillbaka till kuratorn eller psykskötaren. Du vet att ingen klarar allt på egen hand, att vi alla behöver hjälp med att hållas på benen emellanåt. Ett tydligt tecken på att du INTE klarar det här själv är just att du ljög för dem att allt är bra för att du inte orkade gå till dem. Du har säkert hört att ett tydligt tecken på psykiskt illamående är just precis att man börjar dra sig undan folk och avvärja hjälp, för att det känns tungt att träffa folk och jobba med sig själv i terapin. Och det är precis just då det är extra, extra viktigt att ta emot terapin och fortsätta jobba med sig själv. Det är just då man inte får släppa taget, för det är då man behöver samtalen och stöden som allra mest! Vill du, så kan du eventuellt söka en annan form av hjälp, tex hitta en samtalsterapeut eller ktb-terapeut eller liknande – be fast din kurator att tipsa dig om vilka som finns i din kommun (eller grannstaden), eller kolla om du hittar här via Decibel på sidan Hjälp! eller via Psykporten-Mielenterveystalos uppräkningar av kontaktuppgifter. Det kan ju hända att det väntar en person där ute på dig som passar just dig perfekt och som du verkligen känner att du kan tala om allt med och lita på och förstår och att terapin därför funkar super! Ibland är det bara rätt personkemi som behövs <3

Så håll ut, gumman! Det här skedet i livet kommer att gå över, minut för minut går det över. Så orka de där minuterna till – använd knepen – och en vacker dag kommer allt det här att vara ett minne blott. Det låter säkert fånigt när vi säger så, men det blir inte mindre sant för det ;)

Stoooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaam
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna