Yolo

Hej!

Ächdå vännen, det var inte kul. Ska se om vi kan ge dig lite användbara råd...

När människor relativt plötsligt börjar bete sig annorlunda på ett negativt sätt, så brukar det oftast finnas något bakom. Det kan vara allt från problem hemma till psykisk ohälsa till avundsjuka - det är nog bara hon som vet vad som känns fel för just henne just nu. Det kanske kan vara något som har direkt med dig att göra, tex att du sagt eller gjort något som hon uppfattar som fel eller riktat mot henne, men det kan lika gärna vara att hon har något helt annat problem, tex hemma, men omedvetet tar ut det på kompisar. Kanske just kompisar som hon är nära och som hon kanske tror att "tål" det bättre än ytliga kompisar. Som sagt, omöjligt att säga. Hon kanske alltså inte ens vet riktigt själv vad som är problemet eller varför hon börjat bete sig som hon gör.

För att få någon ordning på det här borde du såklart prata med henne och fråga vad det är som är fel. Säg att du märkt av att hon förändrats och att tecken på det är bland annat att hon väljer att hänga med andra istället för dig och att hon stjäl från dig. Kanske erbjuder hon direkt orsakerna till varför - kanske det till och med bara bubblar under ytan och väntar på att få välla ut? Det knepiga med oss människor är dock att om vi känner starkt, tex är riktigt arga eller sårade eller avundsjuka, så är det få av oss som vågar säga rakt ut vad som är problemet. Om vi har problem med en viss person kan det vara svårt att få ur sig varför man är upprörd, för samtidigt kan det bli smärtsamt för båda när det kommer fram. Vissa har dessutom det österbottniska "vill inte såra någon" och lite konflikträdsla överhuvudtaget - och de flesta av oss skulle nog helst vilja att alla andra var tankeläsare. Har man problem med något helt annat, tex hemma eller i kärlekslivet eller i självförtroendet eller den psykiska hälsan, så kanske man inte vill att det ska komma fram för att man då känner sig svagare och mer utsatt? Man kanske är rädd för "vad grannarna ska tycka", att hemligheter, pinsamheter och skamliga saker ska komma fram och påverka ens rykte. Eller kanske man tänker att "ensam är stark", att man borde klara av allt själv - fastän man kanske inte helt kan hålla locket på utan agerar utåt tex genom att såra de som står en närmast?

Naturligtvis ska du också fundera igenom ifall du ändå gjort något som hon uppfattat som fel. Se, fastän man själv anser att man inte gjort något fel, så håxar vi inte alltid att se saker och ting ur andras perspektiv. Andra kanske har en annan uppfattning om vad som kan vara fel, eller så tolkar de ens beteende, ord och handlingar ur sitt eget perspektiv och då ser det annorlunda ut. Det brukar ju heta att "gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig", men egentligen borde det vara "gör mot andra som du tror att de vill att du ska göra mot dem". Bara för att man själv tex tål ett visst skämt utan att bli sårad, så kanske andra tar illa upp eller blir arga eller känner sig kränkta. Det är inte lätt att veta och det blir ju alltid bara gissningar när man försöker se saker ur andras perspektiv. Men det lönar sig alltid att fundera igenom hurudan man kan uppfattas av andra: kan jag uppfattas som avvisande, självupptagen, elak, retfull, oberörd, okänslig, högmodig, skrytsam, självhävdande, egoistisk, uppmärksamhetstörstande, tävlingsinriktad, avundsjuk, gnällig, bortskämd...

OBS! Vi säger alltså inte nu att du är något av det här, men kan du omedvetet eller medvetet göra saker åt tex din kompis som kompisen kan uppfatta som att du är något av det här? Till exempel en så enkel sak som om man själv har stora problem med något eller har något som upptar mycket av ens egna tankar, energi och tid, så är det lätt hänt att man lite "glömmer bort" kompisar och andra närstående. De kan bli ledsna av det, känna sig avvisade eller till och med utnyttjade som lyssnaren - fastän de vet att man själv inte har det så lätt just nu. Vänskap handlar ju om att ge och ta och blir det för ensidigt kan nog kompisar reagera genom att bli småelaka eller börja undvika en. Det lönar sig alltid att fundera på saker ur den här vinkeln också. Är jag själv en bra kompis?

Slutligen, så kan det här kanske också vara en helt naturlig grej. Vänner kommer och går under livet. Vissa kanske man långsamt växer ifrån, andra blir man "stridande" med, en tredje sort kanske man måste lämna tex för att man flyttar och så kan man inte hålla kontakten så bra... Det är inte alltid det går smärtfritt och lätt att lämna/bli lämnad av en kompis, utan det kan vara många krångliga känslor inblandade. Vissa gånger kan man rädda relationen genom att tala om vad man upplever problemen vara, tex om man stör sig på något visst hos kompisen, vilka olikheter man uppfattar osv. Vill båda, så går det mesta att reparera, men det är nog ofta på samma sätt som i ett kärleksförhållande, att man måste kompromissa och omvärdera och hitta nya sätt att vara tillsammans på allteftersom de bådas liv förändras, man utvecklas osv.

Så prata med din kompis. Försök att fråga rakt ut vad som känns fel för henne - utan att anklaga henne, för då går hon lätt i försvarsposition. Och försök att göra ditt bästa för att inte själv bli arg, försvara dig, bli sårad osv, utan försök att diskutera lugnt och ärligt. Vad kan ni göra och vad vill ni göra av er relation?

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny