Komma tillbaka till det vanliga

03.03.2021
Hej! Allt började i början på december, jag började få problem med mat. Har haft det förr men inte så allvarligt utan bara under någon vecka. Men nu har det pågått ganska länge. Och jag vill inte ha problem med att äta. Jag har varit i det värsta redan, så är påväg tillbaka till det vanliga men det är svårt när tankarna ännu finns kvar i huvudet.
Men som sagt så vill jag tillbaka till det "normala" igen. Och jag försöker mitt bästa. Men. Min mamma har börjat blanda sig i och klagar på att jag äter för lite. Nu äter jag faktiskt 4 måltider, men fortfarande tycker hon att det finns problem. Jag äter för lite, jag behöver ta större portioner. Vilket är ganska svårt för mig när jag känner mig tvingad och övervakad att äta. Hon "hotar" också att om jag inte sköter mig med maten och äter tillräckligt mycket så får jag inte göra vissa saker.
Jag mår så sjukt dåligt över dethär. Jag vet jag behöver äta när jag också tränar ibland, men jag vill ta allting i sakta takt och inte gå direkt från 2 små målitder per dag till 4-5 stora måltider per dag.
Jag har försökt att prata med henne att jag äter så mycket jag klarar av, men hon förstår inte hur mycket de hemska tankarna förstör en och att jag vill ta det i sakta takt för att klara av det.
Jag vill ha det tillbaka till det normala där jag kan äta utan att få komentarer om att jag äter för lite och att jag inte känner att jag behöver ut och röra på mig för att jag har ätit. Jag vill också få det tillbaka så att det inte känns så kontrollerande att jag behöver äta ett viss antal gånger per dag utan att jag kan och får äta när jag är hungrig.
Ira Zetterborg

Sjukskötaren Ira svarar

09.03.2021

Hej!

Det är så fint att höra att du siktar på hälsa och balans i ätandet, 
som baseras på kroppens signaler. Helt utan att känna dig känner man 
sig ändå stolt över dig!

Som utomstående har jag starkt förståelse både för dig och din mamma i 
den situation du beskriver. Det är omöjligt att göra alla förändringar 
på en gång, och huvudsaken är att man tar steg framåt. Samtidigt är 
det förståeligt att din mamma är orolig och noggrann, och att hon 
känner behov att övervaka situationen. Det handlare knappast om att 
hon inte litar på dig, men att hon inte litar på ätstörningen, det som 
tog drev dig in i en allvarlig situation till att börja med.

Har ni någon utomstående hjälp? Någon som kunde arbeta med er i 
processen? Det kan behövas många gånger, för båda parternas skull, så 
man kan samarbeta istället för att tappa bort sig i bråk. Jag tänker 
också på de tankar du beskriver dig ha, det är viktigt att man får 
hjälp och stöd med dom, och inte blir ensam.

Sköt om dig, och fortsätt med det dina arbete du gör för din hälsa och 
ditt välmående!

<3: Ira

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hejsan, jag kan inte fatta vad det beror på att akne(jag menar de gula finnarna ) bara växer i ansiktet fast jag äter gudis nästan alldrig, jag dricker inte mjölk, jag dricker te utan socker och jag f...
Läs mera

Jag ska försöka lära mig jogga. Jag har riktigt dålig kondition och kan knappast jogga ens en kilometer. Men jag har fått något ryck nu och sku vila börja öva på att springa. Tanken är att jag ska var...
Läs mera

Varför får/har jag så mycket stretch marks fast jag inte går upp i vikt eller växer på längden mera? Hur kan jag få bort dom?
Läs mera

Kk

Var kan man hitta en knull kompis?
Läs mera