UngInfo svarar
Hej på dig! Fint att du skrev hit, men jätte tråkigt att höra att du känner sådär. Nu vet jag inte riktigt hur länge du har känt dig såhär nedstämd och riktigt hur stark känslan är. En viss melankoli/nedstämdhet kan vara helt okej och vanlig att känna i grunden. Du beskriver att du också känner att du vill gråta ibland, och också det kan vara så att säga normala känslosvängningar som de flesta upplever. I och med att du är 20 år så borde du i princip ha gått igenom de största känslosvängningarna och olika sinnesstämningar som hör till till utveckling och tonårsåren, men för vissa kommer det lite senare också tidig vuxen ålder kan hämta med nya för en själv oklara känslor.
Jag tänker också att det att du sover bra och går till jobbet och så är ju väldigt fint och visar att du klarar vardagen bra, trots att det här tynger dig. Jag undrar vissa sker, känns det att du har mening i livet? Mål? Saker du strävar till? Jag fick inte heller en uppfattning kring dina sociala relationer, vilka har en stor inverkan på hur man mår I grunden. Om dessa aspekter känns oklara eller inte helt så som du önskar kan det trycka på med just den här typen av känsla. Du håller också just precis på att övergå från att vara barn/ungdom till att starta ditt vuxna liv, det I sig kan vara tungt och vissa kan känna sorg kring det här utan att konkret uppleva att det är det som orsakar nedstämdheten. I vissa fall kan sånt som världshändelser och ens osäkra framtidsuppfattningar också skapa denhär stämningen. Människor är så väldigt komplicerade och mångfacetterade att det kan vara svårt att hitta både balans I allt och förstå sina egna reaktioner, tankar och känslor.
I ditt fall skulle jag starkt rekommendera att du pratar med någon både om det du känner, men också om ditt liv I allmänhet och vad som känns viktigt för dig för att klargöra för dig själv både vad du tänker och känner. För att få klarare mål och riktlinjer I livet som passer dig är det också viktigt att verkligen lära känna dig själv. Kanske där kunde vara ett ställe att börja? Om din nedstämdhet trots allt är väldigt stark och till och med kan verka som en depression eller början på. Depression är det ju viktigt att ta itu med det och kontakta en professionell för att få hjälp i ett så tidigt skede som möjligt, då är det alltid lättast att hjälpa och stöda utan att det behöver bli värre.
Hoppas du får hjälp av det här, och om du vill prata lite mera och vill kartlägga tillsammmans din situation får du jätte gärna komma in på Ärligt talat-chatten (arligttalat.fi) så kan vi försöka lösa det här. Ta väl hand om dig själv.
Psykolog Helena
1 Kommentarer
Hilda 26/08/2022 1:46pm (20 månader sen)
Hej! Jag har också haft perioder när jag varit jätteledsen utan att veta varför. Man tror det inte när man är i det, men man kommer ut på andra sidan till slut. Men man kan behöva lite hjälp på vägen, man ska inte behöva vara ensam i sin ledsna känsla. Har du någon du litar på som du kan prata med om hur du känner?
Det är okej att känna sig ledsen och nedstämd, och det verkar som att du vågar känna känslan fullt ut, vilket är bra, för det visar att du tar känslan på allvar. Jag brukar tänka att allt man känner är kroppens signaler om att något är bra eller om något behöver förändras. Att känslor är vägvisare på det sättet. Man kan känna sig ledsen utan att det finns någon konkret anledning och det kan kännas jobbigt att inte veta varför man är ledsen, men bara det faktum att du är uppmärksam är ett steg på vägen.
Stor kram!!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar