Självskadebetende

Hej!

Tack för din fråga, ursäkta att du fått vänta lite längre än fem arbetsdagar på svar. Vi har haft så många skolbesök på sistone vilket gjort att vi fått in fler frågor än vanligt.

Jag är glad att du skrev in och berättade, och stolt över dig som hållit upp i hela fyra månader! Bra jobbat! Skulle det kanske hjälpa dig om du

Självskadebeteenden kan kännas svåra att prata om, för att andra kan ha lite svårt att förstå varför man gör det (ofta är det också svårt att själv helt förstå). Det är dock vanligare än vad man tror, och orsakerna till varför man gör det varierar. Några av de vanligaste orsakerna är att man i stunden känner jättemånga känslor som man vill få ut, känner sig tom och vill känna ”bara nåt”, eller för att straffa sig själv. Orsakerna kan också vara många olika samtidigt.

När man skadar sig så kan det en liten stund kännas lättande, men det blir fort beroendeframkallande och sätter igång en negativ spiral av bland annat känslor som skam, och det kan bli ett hinder i vardagen om man känner att man behöver gömma eventuella märken på kroppen. Den eventuella lättande känslan man har i början så kommer så småningom också att avta, så det är bäst att försöka sitt bästa att redan i början motstå så att man inte hinner bli så ”hooked”. Lättare sagt än gjort, jag vet, men det är bra att ha det här i åtanke.

Det som hjälper i längden är att hitta andra sätt att jobba med sina känslor, eftersom självskadebeteenden i varenda fall har att göra med någon sorts känslo-bearbetning.

Det finns många olika sätt att göra det här, men i huvudsak så gäller det bara att vara envis och medveten, och försöka sitt bästa. Det kan vara att återfall händer, men då försöker man förlåta sig själv för det och sen fortsätta jobba för att det ska bli bättre. Det är helt klart värt att jobba för att bli självskadefri, inte bara för att det är jobbigt att må dåligt, utan också för att det helt enkelt är farligt att skada sig eftersom det höjer risk för infektioner och sånt.
Här följer några tips på sånt som du kan prova göra istället för att skada dig:

Om du känner suget:

-       Gör något kreativt, typ måla, rita, sjung, dansa, sminka dig... det här är bra för att kreativitet är för många ett sätt att behandla känslor. Det behöver inte alls bli ”bra” det du skapar, men skapa något.

-       Skriv. Detta är också kreativt, men har visat sig vara extra bra för människor med självskadeproblematik. Det spelar faktiskt inte jättestor roll VAD du skriver, bara du skriver nåt, exempelvis en dagbok, eller dikter, eller någon helt påhittad historia.

-       Prata med någon. Helst om det som du känner, men om du inte känner att du kan det så är det ändå jättebra om du bara far och chillar tillsammans med någon som du är trygg med. Det går också att prata högt med exempelvis ett husdjur om vad du känner, lite som övning, ifall du inte är helt bekväm med att säga det högt åt en annan människa ännu.

-       Gå ut och gå

-       Meditera, eller gör så kallade ”body scans”. Man hittar ledda meditationer på youtube!

-       Försök tala snällt till dig själv, såsom du skulle göra till en vän.

Ifall det känns akut:

-       Ta en kall dusch. Det kalla vattnet kan få kroppen att reagera på lite liknande sätt som smärta, alltså att man tvingas fokusera på nuet och sensationen.

-       Ät någon stark mat, typ något med chilisås. Eller något riktigt surt, typ bit i en citron.

-       Håll i en isbit

-       Smätta med ett gummiband på det ställe där du annars skadar dig

-       Skrik in i en kudde, eller slå i en kudde

-       Far ut och spring

-       Rita bilder ovanpå stället där du annars brukar skada dig. Exempelvis fjärilar.

Jag tror på dig, du fixar detta! :) Men jag tror också att det överlag vore väldigt bra om du sökte någon typ av hjälp för ditt mående, för att det kan bli för tungt att bära på själv. Du måste ju inte omedelbart berätta om att du skadar dig heller, utan du kan ju börja med att bara berätta om vad annat det är som du tänker på? Exempelvis för skolkuratorn, skolcoachen, eller någon annan vuxen som du litar på.

Kram,
Kix