Depression?

Hej,

Alla människor har nog perioder i livet då de inte är på topp. I ditt fall mådde du väldigt dåligt - och hade t.o.m. självmordstankar - men du lyckades ta dig upp till ytan igen. Jättebra! Jag förstår att du kan känna en rädsla för att igen "trilla dit", men försök komma ihåg att du har klarat dig förr - och det finns ingenting som säger att det skulle bli "värre" för varje gång - tvärtom. Nu är du äldre - och känner dig själv lite bättre. Så det kan hända att du blivit bättre utrustad att hantera motgångar.

Jag tycker ändå att det skulle vara bra om du öppnade upp för tanken att gå och tala med någon om hur du mår. Det är inte ett svaghetstecken att be om hjälp, och det behöver inte betyda att du förbinder dig att gå och tala med någon varje vecka en lång tid om det inte känns meningsfullt. Poängen skulle ju vara att du vet om att det är okej att berätta för någon - för det är inte saker som du behöver gå omkring och bära på själv. De flesta saker eller problem känns faktiskt lättare om man talar högt om dem.

Du skriver att du tog dig ur din depression med hjälp av musik, och jag tycker att det är jättebra att du hittat den kraftkällan. Du har rätt att njuta av just den musiken du vill - men det kommer alltid att finnas de som tycker om annan musik än man själv. Det betyder inte att musiken skulle bli mindre värdefull för dig bara för att andra inte tycker likadant, så försök att strunta i vad andra säger. Det räcker ju att musiken har den effekten på dig.

Om det börjar kännas som att du går i mörkare tankar så tycker jag att du skall kolla upp möjligheterna att gå och tala med någon, antingen en kurator i skolan, en sjukskötare på hvc eller en psykolog. Skriv in på nytt om det är någonting som blev oklart.

Kram

Tessi