Diagnos?

Hejsan!
Ursäkta att du har fått vänta ett tag på ditt svar.

Asperger är en medfödd neurobiologisk störning i centrala nervsystemet som man allt mera börjat se som en variant av autism. Typiskt är att man har svårigheter att "läsa av" sociala koder vilket leder till att det blir svårt att samspela med andra. 

Det viktigaste du behöver veta är att Asperger inte är en sjukdom utan ett funktionshinder. Det är en del av ens personlighet och inget man kan eller ska försöka medicinera bort eller bota. Alla människor har rätt att vara den de är.  De svårigheter som en person med Asperger har kräver att andra människor som inte har dessa svårigheter( de som vi kallar "normala") använder sin förståelse, anpassningsförmåga och kreativitet i kontakten med dessa människor. Att få ta del av världen såsom en person med Asperger upplever den är väldigt berikande och lärorikt.

Många av de beteenden som en person med Asperger uppvisar kan andra reagera negativt på och klassa som något "onormalt".  Det beror på att man inte vet så jättemycket om Asperger ännu och tyvärr kan det därför hända att en person i misstag får en psykiatrisk diagnos istället. Det är också intressant att fundera på vem som har rätt att säga vem som är normal eller onormal?

Asperger kan se väldigt olika ut från person till person och de typiska karaktärsdragen kan variera väldigt mycket. Man kan ha endast vissa aspergerliknande egenskaper som orsakar lite svårigheter eller så är svårigheterna så pass grava att man har stora problem i vardagslivet.

De saker du räknar upp hos dig själv liknar egenskaper som personer med Asperger har men de verkar inte ha ställt till så stora problem för andra utan det är mera du själv som lider av dem när du lägger märke till hur du beter dig. Om din pappa som känt dig hela ditt liv inte reagerat på ditt beteende eller varit orolig för dig så skulle jag nog lita på det. Det visar ju också att du är accepterad sådan som du är i din familj.

Om du upplever att dessa svårigheter ändå ställer till för mycket negativt i ditt liv så kan du få en utredning. Ett önskemål om utredning kan de be om via skolhälsovården. Det är ju viktigt att man får en förklaring på varför man känt sig annorlunda. Men det ska vara rätt stora problem och problemen måste ha förekommit under hela skoltiden och även före skolåldern.

Om du skulle ha Asperger så är du inte skyldig att berätta för din arbetsgivare. Det är din privatsak. Du är inte heller skyldig att berätta för din framtida skola om en utredning du gjort. Det är ändå fiffigt om du vill berätta eftersom en stor del av tiden du spenderar på ditt arbete i framtiden handlar om att samspela med andra människor. 

Att våga berätta om att man fungerar lite annorlunda i sociala sammanhang och att dessutom kanske kunna tipsa andra vad de ska tänka på när de kommunicerar med dig är ett bevis på att du har självinsikt, självkännedom och en förmåga att hitta på lösningar. Alla dessa saker gör dig till en väldigt eftertraktad arbetstagare.

Var inte rädd, var stolt.
Varma hälsningar Camilla