Forts. Varför händer detta??

22.03.2019
Jag skrev om mina problem med ätstörningar hit och dit fram och tillbaka. Och jag upplever att det bara blir värre, har liksom ingen kontroll över något mera. Ibland kommer perioder då jag hetsäter och spyr, ibland hetsäter jag utan att kompensera och nu då nu är jag fast i att äta så lite som möjligt per dag. Alla dessa beteenden jag mår så sjukt dåligt över dem alla. Och jag vill inget annat än att bli frisk och fri. Men jag upplever också att stödet från vården är rätt kass. Har samtalsterapi/ätträning 1gång/vecka och det går liksom bra när jag är där men sen när jag kommer ut härjar sjukdomen hejvillt utan kontroll. Jag vet att det är man själv som måste kämpa emot bla bla bla men just nu hittar jag inte min inre drivkraft. Gråter hejdlöst varje dag, kan inte sova och bara omringas av tankarna mer och mer. Jag är verkligen fast i ett helvete och jag har försökt att säga att vården inte räcker men va fan ingen lyssnar på mig. Gah var ska detta sluta? En fundersa.
Ira Zetterborg

Sjukskötaren Ira svarar

22.03.2019

Hej!

Jag kan tro att du har det tungt och svårt. Det är fint att du får hjälp, men visst är det sant att i en vecka blir det många dagar och timmar man får kämpa själv. Det är inte ovanligt att tillfrisknandet innehåller olika variationer av ätstörningssymptom. Det är obehagligt att släppa den känsla av kontroll man har uppehållit i förhållande till maten. Det obehaget, den rädslan och den ovissheten tar man lätt ut över ätandet, den metod man är så van vid. Det att du har viljan att tillfriskna, det är det absolut mest centrala och viktiga. Med hjälp av den viljan och med stöd kan du komma ur ätstörningens värld. 

Det är bra att du har berättat till din behandlare att du känner att stödet inte räcker till. Jag förstår att det känns frustrerande, men vill ändå uppmuntra dig till att fortsätta uttrycka dina upplevelser och känslor hos din behandlare. Och i din vardag vill jag uppmuntra dig att ta vara alla hjälpmedel som ger dig åtminstone lite lättnad i ångesten och illamåendet, på ett hälsosamt sätt. Då tänker jag på t.ex. skrivande, ritande, korsord, stickande, musik, andningsövningar... ja det kan vara nästan vad som helst, men du vet bäst vad det är som passar dig. Och har du någon vän eller anhörig att tala med så är det mycket bra också.

Jag förstår att det inte är lätt för dig, men jag har också vittnat gång på gång hur man kommer ur den svåra fasen trots att det känns hopplöst emellanåt. Kämpa på och sköt om dig!

<3: Ira

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.