hur diagnotiseras man med depression?

Hejsan!

Tack för din fråga. Ledsen att höra att du just nu mår dåligt, men jag tycker det är jättebra ändå att du själv har identifierat att det är så, och att du vill ha hjälp. Allt är så mycket lättare med den rätta hjälpen! När man själv mår dåligt så kan det bli väldigt svårt att se klart på sin situation, och mycket energi går åt till att bara ta sig genom vardagen. Man brukar säga att ifall man har varit nedstämd i längre än två veckor så kan det eventuellt börja röra sig om något mera än ”vanlig nedstämdhet”, och då är det bra att gå och prata med någon. Så ifall du mått dåligt i över ett år så är det nog dags!

Jag skulle rekommendera att du går och pratar med exempelvis skolkuratorn, eller skolhälsovårdaren. De kan (om du vill det) hjälpa dig att ta upp det med dina föräldrar. Ifall du själv vill berätta för dina föräldrar så kanske du kan säga det som så att du under en längre tid har känt av [beskriv dina symptom], och att du skulle vilja prata med någon om det för att orka bättre.

Det är inte alltid nödvändigt med en diagnos för att man ska kunna få hjälp, det räcker med att känna att man inte mår bra. Börja hos exempelvis kuratorn så kan hen leda dig vidare om det behövs. Ibland räcker det också med hjälpen som du får därifrån. Det går också att boka en tid till en psykiatrisk sjukskötare på ens lokala hälsostation. Ifall det är så att du ändå behöver/vill ha en diagnos så är det en psykiatriker som undersöker det. Psykiatriker är en sorts läkare, som jobbar med mentala åkommor. Hos dem går man genom frågeformulär, med frågor som man alltid ställer när man undersöker depression. Ibland får man svar redan efter ett besök, och ibland behövs det flera. Men beroende på vilken kommun man bor i så kan kön till en psykiatriker vara olika lång. Det kan vara att man först behöver träffa en sjuksköterska innan man träffar psykiatrikern.
Men jag tycker ändå att kuratorn är lättaste stället att börja på, ifall du har en kurator som du känner att du är trygg med :) Kom ihåg att det är deras JOBB att hjälpa!

Kom också ihåg att det du känner absolut inte är något som man behöver ha någon sorts skam över, lika lite som man ska känna skam över ifall man blir förkyld eller nåt sånt :) Det är vanligt att man i något skede av livet drabbas av mental ohälsa, och det är därför vi har ett system med hjälp för det, precis som vi har ett system med hjälp för när man blir fysiskt sjuk. Och ju tidigare man söker hjälp, desto bättre!

Det som du kan göra själv för att inte ditt mående ska bli värre är att hålla goda rutiner med regelbunden sömn, näringsrik mat, och lagom motion. Att meditera eller skriva dagbok är också bra för måendet. Ifall du vill prova träna din hjärna till att lägga märke till mera positiva saker så kan du testa skriva en tacksamhetsdagbok, alltså att du varje kväll skriver upp 3 saker som du är tacksam över. Det får vara både små och stora grejer, såsom ”jag är tacksam att jag har tak över huvudet” eller ”jag är tacksam över att min vän bjöd mig på godis idag”.

Jag hoppas du börjar må bra igen snart <3

Kram, Kix