Panikångest

Hej!

Tråkigt att höra att du har det svårt just nu. Först vill jag säga att du behöver ju inte berätta för din klass, om du inte känner dig bekväm med det eller inte vill. Men om du vill berätta så tror jag nog att det skulle vara bra också, för då får alla lite mera förståelse för din situation och ditt beteende ibland. Annars kan lätt missförstånd ske och folk kan uppfatta en som en negativ person. 

Om jag var du skulle jag först berätta för någon annan vuxen. T.ex. vet dina föräldrar om dina svårigheter? Annars skulle jag nog börja där, och sen prata med din lärare. På så sätt har du de vuxnas stöd och förståelse eftersom att berätta om ens problem för en större grupp kan vara väldigt påfrestande och jobbigt, men också jätte modigt måste jag tillägga. 

Som jag sa är det väldigt modigt av dig att vilja berätta och det tror jag nog inte jag skulle ha vågat göra i din ålder. Men för att våga berätta det tycker jag du ska tänka på det att mental ohälsa är absolut inget du behöver skämmas för eller något som någon ska döma dig för. Mental ohälsa är bara en tillfällig sjukdom, ett symptom på livet om man säger så, och inte vem du är som person eller vad du kan åstadkomma senare i livet. Sen kan det ju också hända att du inte är ensam i det, kanske efter att du har berättat det så kommer du ge någon annan modet till att våga berätta också. Att våga vara öppen med svåra ämnen är en bra sak för alla för det sätter igång en funktion där alla blir mera bekväma att tala om saker som är svåra och behöver diskuteras, typ som mental ohälsa. Sen kanske det är viktigt att förklara för dina klasskamrater vad det är för något, eftersom mental ohälsa kanske inte är ett ämne som ännu tagits upp under er skolgång. Jag gick i skolan för ganska många år sedan så jag vet inte hur utbildningen ser ut och vilka saker man lär ut nuförtiden men det är alltid bra med lite mera information om saker. Också det att berätta för dem varför du berättar det, så att ingen tror att du blir "specialbehandlad" eller att du kräver "specialbehandling" på grund av din problematik. Bara så att de alla förstår att det enda du vill ha är förståelse och stöd. 

Men fundera över hur du vill göra, om du vill göra det och om du vill lägga upp det på något speciellt sätt. Sen tror jag nog att det hjälper dig om du har stöd från någon vuxen eller någon kompis som vet av din situation. Sen skulle jag också rekommendera att du tar kontakt med någon psykolog eller skolkurator, om du inte redan gjort det. Eftersom panikångest är ett ganska allvarligt problem som kan eskalera om man inte får hjälp, det är helt normalt att lida av olika typer av ångest men hjälp finns för att du ska slippa lida och istället lära dig att leva med ångestproblematiken.

Kram, Madeleine