självskadebetende och ångest. Mat i skolan och vikt.

Hejsan fina du!

Ledsen att höra att du upplever mycket jobbigheter just nu. Men jag är glad att du skrev in hit!

Först och främst så undrar jag ifall det kanske var du som skrev in DEN HÄR frågan nyligen? Kanske, kanske inte (du är ju anonym så jag vet inte), men jag tänker bara att många drag i storyn liknar den här frågan - så jag tänkte att jag länkar till den frågan (om det är din) för säkerhets skull ifall du inte sett svaret på den. Och ifall frågan inte var din så ber jag om ursäkt MEN rekommenderar ändå du läser svaret på den med, så fokuserar jag på en annan del av denna fråga än självskadebeteendet i mitt svar :)

Ifall du ändå vill veta något mera specifikt om självskadebeteenden överlag, eller berätta något mera om hur du känner kring det, så skriv gärna in igen! Men ta tillvara på tipsen om hur man kan sluta skada sig i svaret som jag länkade. Det är bäst att försöka sluta redan i ett tidigt skede, så att beteendet inte hinner fastna som ett ”mönster”, eftersom det är ganska beroendeframkallande och kan lämna märken som är permanenta livet ut och man ofta ångrar sen när man är vuxen. Det händer också att människor råkar skada sig mera än det från början var tänkt, och måste till sjukhus för att sys, eller att såren blir infekterade. I längden är det bäst att försöka hitta andra sätt att hantera sina jobbiga känslor på. Det du redan gör – att fara och prata med någon – så är jättejättebra! Det är något av det bästa.

Du kanske borde säga åt S att det triggar dig när hon pratar om egna upplevelser? Hon menar säkert väl med det – typ att du inte ska känna dig så ensam med det hela, och få stöd av hennes historia, men förstår inte hur det uppfattas av dig.

Det är inte ”på dina axlar” ifall A gråter. Hon är kanske helt enkelt en person som har lättare till gråt än andra. Det behöver inte nödvändigtvis vara ”någons fel” utan bara hur hon funkar när hon blir empatisk berörd av någon annans historia. Vissa är så mera än andra! Så det ska du inte behöva må dåligt över. Fortsätt att prata med henne bara om du känner att det hjälper. Det är upp till henne att sen hjälpa dig vidare till någon annan IFALL det skulle vara så att hon känner att någon annan skulle hjälpa dig bättre. Exempelvis så finns det psykiatriska sjukskötare på hälsovårdsstationen. De är sådana som har mera kunskap om de besvär som du upplever, både med ätstörningar och självskadebeteenden.

Det är synd att det finns korkade människor som skickar sånt där åt andra när de får vara anonyma eller halv-anonyma. Det är fegt av dem. Det jag vill att du ska komma ihåg är att det säger så mycket mer om dem än om dig! Ingen person med bra självkänsla har ett behov av att skriva elakheter åt andra. Det att någon anonym skriver att du är ”feit” betyder inte alls att du skulle vara det (och det är dessutom absolut inte ens något fel på att människor är av olika storlekar, that’s just normal). Det kan också vara att personen bara valde de orden eftersom hen vet att vikten kan vara en känslig punkt för många.

Försök att inte låta dumma människor ”nå åt dig” – jag vet att det är svårt, men du är värd mera än någon random typs tomma ord.

Kroppen behöver näring. Kroppen är lite som en bil – för att bilen ska kunna köras så behöver den bränsle, annars funkar den inte som den ska. Och människans bränsle är mat.
En ätstörning kan man ha i vilken vikt som helst, man behöver inte vara underviktig för det.
Den allmänna principen för ätande är att sträva efter att äta tillräckligt mycket och tillräckligt ofta. Det innebär gärna 5 måltider per dag och mångsidigt, tänk tallriksmodellen. Protein, kolhydrater och fetter har alla sin plats på tallriken. Ju tryggare kroppen blir i att den får regelbunden näring, och tillräckligt energi, desto svagare blir också impulser till att exempelvis hetsäta.

Så fort man känner att tankar kring vikt och mat blir ångestfullt och repeterande så är det bra att prata med en sakkunnig om det. Jag skulle rekommendera att du fyller i Projekt Livslust kontaktblankett. De är jättetrevliga där, och ger en 5 besök gratis (på distans, för de sitter i Helsingfors). Under de besöken så kartlägger de ens situation, och man får tillsammans med dem fundera på ifall man skulle vilja ha mera hjälp, och hur.

Hoppas du börjar må bättre snart!

Kram, Kix