Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
Att vara beroende av dataspel är inte längre något ovanligt alls, tyvärr. Man påstår exempelvis att det i varje skolklass i högstadiet och uppåt finns någon som har rätt allvarliga problem med spelande (problemspelande) och flera som har en knepig relation till spel (riskspelande).Sedan i somras räknas spelberoende faktiskt som en sjukdom. Sjukdomen beskrivs i arbetsdokumenten från WHO (Världshälsoorganisationen) som ”ett mönster av spelbeteende, som kan vara digitalt spel eller videospel, karaktäriserat av försämrad kontroll över spelandet, ökad prioritering av spelet framför andra aktiviteter i sådan utsträckning att spelandet går före andra intressen”. Andra symtom som nämns är att spelandet fortsätter trots förekomsten av negativa konsekvenser. Enligt WHO kommer riktlinjerna att stadga att en individ bör lida av en onormal fixering av spelande i minst ett år innan diagnosen kan ställas.
Vilka spel folk fastnar för varierar och ofta är det något visst spel som många spelar samtidigt, men de här spelen brukar vara uppbyggda på ett speciellt sätt enkom för att folk ska fastna för dem (varav en del alltså blir beroende). Det här beror såklart på att det är mycket pengar inblandat i de här spelen, exempelvis månadsavgifter eller att köpa utrustning i spelet, så de större spelbolagen anlitar psykologer just för att få in element i spelen, sk hooks, som ska göra att spelarna stannar kvar och spelar mer och mer (och alltså gör av med mer och mer pengar). Blir någon beroende på vägen: skit för dem...
Att känna igen de här hooksen kan hjälpa till att ge perspektiv på sitt spelande och därmed förhoppningsvis få en att minska spelandet. Googla gärna runt själv för att hitta fler, men jag ska ge dig några:
- I spelet syns det tydligt hur bra man är (poäng, utrustning osv) och man kan jämföra sig med andra. Den här tävlingsinstinkten gör att man satsar mer, tex tid och pengar, för att övertäffa sina medtävlare (som känns som fiender).
- Man får belöningar i strategiskt viktiga situationer, tex just när man håller på att tröttna. De här belöningarna syns dessutom tydligt, tex med glitter, ljud, fyrverkerier eller stora siffror. Det här triggar hjärnans belöningssystem på samma sätt som en del droger - det är egentligen det enda som ger så så stora humörsvängningar (triumferande ena sekunden, spänd nästa, besviken nästa, triumferande igen...) utan att tillföra något ämne till kroppen.
- Alla kan faktiskt bli bra på spel. Jo, spelbolagen vill få en att tro att man är speciell om man blir bra på deras spel, men faktum är att de allra flesta är konstruerade så att vemsomhelst ska kunna bli bra på dem, men de som satsar mycket kan bli riktigt bra - och därmed får de så många spelar som möjligt som satsar pengar på spelen. Känslan att vara bra på något är dock så belönande och beroendeframkallande att man kommer tillbaka, en typ av självförtroende. Och dessutom förstärks det av den sociala aspekten: bland spelkompisarna blir man Någon. Funkar speciellt bra på de som känner sig som losers i riktiga världen.
- De flesta som blir beroende av spel blir det för att de försöker fly från något eller slippa ett obehag. Allt som berusar (gör en full, hög osv) funkar ju lite så att det erbjuder en tillfällig lättnad från det som är jobbigt i livet. I dataspelen kan man fly in i en annan värld, helt glömma ens egen verklighet och de problem man kanske har där. Men tyvärr brukar det här leda till mera problem, tex för att man inte sköter skolan eller jobbet eller för att man genom spelandet skaffat sig skulder. Då försöker man ännu hårdare fly undan obehaget genom att spela, alternativt lösa obehaget genom att spela (fungerar mer för penningspel där man hoppas förtvivlat på storvinsten som ska lösa alla ens problem.
Att förstå hur beroende funkar kan också hjälpa. På den här sidan har vi förklarat mera om det.
Det finns än så länge inte så mycket vård just för dataspelsberoende, bland annat för att fenomenet är relativt nytt. Men det påminner mycket om andra beroenden, och såklart om penningspelberoende. Därför funkar exempelvis kognitiv beteendeterapi och motiverande samtal rätt bra, psykoterapi används också. Det som visat sig funka bäst är kanske kamratstöd, alltså att träffa andra med samma problem och få stöd av dem. Det funns numera en svenskspråkig stödgrupp för spelare i Vasa, kolla med USM närvarhur om du är intresserad https://www.missbrukarvard.fi/svenska/gruppverksamhet/.
Slutligen lite om varför det finns så få kvinnliga dummisar i spelen: det börjar komma fler och fler, på samma sätt som det kommer fler kvinnliga dummisar (och hjältinnor eller biroller) i actionfilmer. Spelen släpar kanske efter filmvärlden lite i just det här avseendet, men båda två baserar väl den här könsfördelningen på samma principer som vårt västerländska samhälle överlag gör. Kvinnor anses inte vara lika våldsamma, inte lika hotfulla, inte lika fysiskt starka eller aggressiva, inte lika elaka osv och de har traditionellt inte haft någon plats inom de mera våldsamma delarna av vår värld, tex som soldater. Vet inte om jag personligen ska tycka att det är bra eller dåligt att det kommer fler och fler kvinnliga dummisar... Jämlikhet i all ära, men...
Hoppas att du får hjälp med det här!
Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar