Alkohol

Hej,

Det är svårt att säga vad det exakta du kan göra eller säga är. Mycket beror på er relation mellan dig och din pappa och hur väl ni kan prata med varandra. För din egen del är det jätteviktigt att du sätter dig själv först och alltid tar hand om dig själv i första hand!  Du ska också komma ihåg att det inte är ditt fel att din pappa dricker. Oavsett vad du gör eller säger, är det han själv som bestämmer vad han väljer och i vilken takt han dricker. Det som du dock kan försöka prata med din pappa om är om han själv har tänkt på att han dricker varje dag och om han själv är orolig över sin hälsa. Påpeka effekterna av alkoholen på lång sikt och konsekvenserna som kan komma mot (mindre ork, humörsvängningar, fysiska besvär etc.). Om han t.ex. kör bil ofta, är det en bra påpekan att ta till och förklara hur snabbt hans kropp kan vänja sig vid alkoholen och att han själv tror att han är nykter men kan blåsa över promillehalten om han blir stannad i bil.

Om ni kan ha en öppen dialog tillsammans där ni båda känner att ni kan prata utan att det blir för känslosamt, kan du också fråga honom om han har funderat på att söka hjälp för drickandet. Ge förslag på att han kunde t.ex. gå på ett AA-möte (Anonyma alkoholister). Förklara för honom på ett sansat och lugnt sätt hur det känns för dig när han dricker och att du är orolig över honom och bara vill honom väl.

I slutändan är det ändå han som gör sina egna val. Om han är medveten om konsekvenserna och effekterna av sitt drickande och ni har försökt prata om det utan framgång, är det lite du kan göra för att motivera honom till en förändring. Det allra viktigaste som du kan göra i det fallet och som också är väldigt svårt och tungt, är att inte möjliggöra för hans drickande och beteende. Undvik att hjälpa honom med sånt som kan lämna ogjort på grund av drickandet. Orsaken till varför man inte ska möjliggöra för honom i det fallet, är för att han då troligen snabbare kommer till insikt om vad hans drickande gör. Han ser konsekvenserna och effekterna av drickandet mer tydligt om det inte finns människor som hjälper honom.

Men det är ett svårt steg och inget du ska behöva bära ensam! Om du känner att du behöver mer stöd och vill prata med någon mer konkret om detta, förslår jag att du hör av dig till t.ex. socialen eller Ungdomsstationen Fiilis. Vi har även enskilda samtal, gruppträffar och läger för barn och unga som växer upp med föräldrar med missbruk, så tveka inte att ta kontakt med någon av oss heller!

Mvh Jenni

USM r.f. 
Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård r.f.