Jag fick ett positivt graviditets test för en vecka sedan. Först blev jag jätte glad över det men nu har det börja snurra hundra tankar i mitt huvud. Hur kommer allt bli? Kommer jag bli en bra mamma? Jag vet ju inte hur man sköter om ett barn. Googlar och tittar på videor om barnskötsel hela tiden. Har t.o.m hunnit shoppa lite åt bebisen redan. Är det normalt att fundera såhär mycket hela tiden under graviditeten? Förutom alla dessa tankar om hur det kommer bli sen när bebisen har kommit till världen så oroar jag mig också över att jag kommer få missfall. Hur stor är risken för missfall i 19 års ålder? Jag är tillsammans med babyns pappa och vi har har planerat att flytta småningom till en egen lägenhet. Vi båda har jobb men ändå funderar jag på hur det kommer gå ekonomiskt. Jag vill behålla barnet men allt känns bara så osäkert. Har ni några tips om hur jag kan ta det lite lugnt och fundera på något annat än min baby hela tiden. Dessutom har jag svårt att förstå att jag faktist är gravid då jag inte riktigt har några symtom på graviditet, allt känns så overkligt. Ibland känner jag mig överlycklig över graviditeten men sen kommer de stunder som jag inte vet hur vi kommer fixa allt. Jag brukar prata med min partner om mina känslor och han försöker trösta mig med att säga att vi lär oss att ta hand om barnet när de väl har kommit och att jag säkert kommer ha mera känslor för bebisen sen när jag känner av att jag är gravid.
Hur ska vi berätta åt våra föräldrar att dom ska få ett barnbarn i så ung ålder?
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Att få barn ÄR stort. För många antagligen det största man gör under sin livstid. Men det att du funderar över hur det skall gå betyder inte att du inte kommer att klara av det - snarare tvärtom, eftersom du redan nu inser att det kommer att ändra på allting. Det du känner och tänker är helt normalt, och det är en av fördelarna med att graviditeten är så lång - just för att man skall hinna förbereda sig både mentalt och praktiskt för allting. Du behöver inte oroa dig för hur du skall ta hand om ditt barn, för det kommer du att lära dig.
Jag tror att det skulle vara bra om du kontaktade mödrarådgivningen så fort som möjligt. Dels brukar ju det första besöket ske redan runt vecka 8-10, men jag tror också att du skulle må bra av att tala med någon som kan hjälpa dig reda ut dina tankar och svara på dina frågor. Du skriver att ni båda har jobb, och det är bra. Man kan inte bortse från att det ekonomiskt kan vara en utmaning att få det att gå runt, men i Finland får man olika typer av ekonomiskt stöd under tiden man är hemma med barnet så jag tror inte att dina förutsättningar att lyckas skulle vara sämre än någon annans.
Tyvärr kan jag inte svara på hur stor risken är för missfall, och jag vet att det är en fruktansvärt skrämmande tanke. Men i de flesta fall är det inte någonting man kan påverka heller så det enda du egentligen kan göra är att försöka leva så regelbundet och balanserat som möjligt. Du skall givetvis undvika sådant som är skadligt för fostret - alkohol, nikotin o.s.v. - men det vet du nog redan.
Jag vet att det kan kännas overkligt i början av graviditeten då man inte ännu har så många symtom och det inte heller syns. Men en viktig del av utvecklingen sker redan under denna tid, både i dig själv och i fostret. Du behöver inte vara rädd för dina tankar, för de låter helt normala. Dt är bra om du kan tala med din partner - för det hela är antagligen ännu mer overkligt för honom.
Det ni nu behöver göra är att fundera över hur ni skall berätta det för era föräldrar, och vilka saker ni behöver förbereda helt praktiskt - som en plats att bo på.
Jag tror att det kommer att kännas mycket lugnare då du har talat med barnmorskan på rådgivningen. Så ring och boka en tid så du får gå och prata av dig.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar