hej kix!

30.08.2021
Hej kix, det är Gringo här
Hoppas att allt är bra med dig? Jag tänkte hålla dig lite uppdaterad hur det går för mig just nu och därefter ställa lite frågor angående det vi talat om tidigare till dig som jag önskar du skulle kunna svara på.

För det första:
Jag har gått till en psykoterapeut nu tre gånger och det har gått jättebra! Jag har pratat med henne angående mina tankar kring hälsoångest, överanalyserande av sinnesintryck och övriga saker och jag har fått svar på allt jag velat så nu mår man bra! Hon har förklarat, gett råd osv. Ångrar att jag inte sökte hjälp tidigare. Så till alla er andra som läser detta, om ni har samma problem som jag så sök hjälp! Jag var lite rädd över vad som skulle komma ut ur samtalen när jag väl skulle börja prata med henne, lite rädd om vad hon skulle säga. Men det löste sig jättebra! Nu är man taggad på att gå tillbaka till det vanliga livet som det var innan händelsen i skolan inträffade och jag är positivt inställd till att gå vidare och avsluta dessa 4 sista månaderna av detta året som gjort skillnad och förbättring för min del än hur förra året var riktigt skitår för mig och mitt psykiska mående. Jag kom tyvärr inte in på min utbildning jag sökt, men jag har fått jobbet här på hotellet i vassa förlängt så jag trivs ganska bra här ändå:)

För det andra:
Du och jag har pratat en hel del om psykoser och så som du redan vet. Vi har konstaterat att inget av det jag nämnt varit psykotiskt när jag fantiserat. Jag har tänkt på andra fantasier jag haft som jag inte nämnt. Och funderar över om det är normalt eller helt galet. Eftersom vi pratat om detta så fortsätter jag med andra upplevelser jag haft när jag fantiserat. Dessa jag nämner nu är sådana som jag känner varit lite överdrivna och dom styrde mig istället för att jag styrde dom.
Samtliga som jag nämner inföll innan händelsen i skolan inträffade. Så jag listar dom här:
* Det var några gånger som jag fantiserade i duschen lite överdrivet. Det är såhär, när jag duschar har jag en tendens av att göra lite olika saker, sjunga, dansa, onanera osv. När jag duschade och dansade så började jag fantisera iväg mig att jag var i skolan och duschade i duschen efter gympan. Jag börjar dansa i duschen och fantiserar om att dom andra kollar snett på mig och börjar småskratta åt mig. Så jag tog duschdraperiet (på riktigt) och drog för det så att dom andra inte skulle kolla. Alltså jag drog för duschdraperiet på riktigt. Men sen när jag duschade klart så slutade jag fantisera. För att inte någon annan skulle märka att jag dragit för duschdraperiet och ska börja ifrågasätta, så drog jag tillbaka den så ingen annan skulle märka. Den här fantasin upprepades ett antal gånger. Det hände ganska ofta att min mamma märkte, efter att jag hade duschat klart, att duschdraperiet var draget o hon frågade mig "varför har du dragit för duschdraperiet?" och jag svarade med att säga "öh.. nä asså jag ville inte att det skulle komma ut för mycket ånga från duschen" jag hittade på för att jag ville inte säga det till henne att jag fantiserade så som jag nämnt för jag ville inte verka galen. När hon märkte så tänkte jag "shit fan nu blev jag påkommen, jag måste sluta göra såhär! Folk kommer tro jag är galen!" Sen bestämde jag för att sluta med det. För att inte hamna tillbaka i såna tankar igen så gjorde jag mig medvetet närvarande, alltså levde i nuet och sen gick det över och gör det inte längre.
* En annan fantasi som dök upp ett tag var när jag var inne på instagram och kollade bilder på snygga tjejer. När jag var inne på instagram så började jag fantisera om att jag sitter i skolan och att det sitter tjejer bakom mig som ser vad jag gör och att jag kollar på deras bilder. Sen så tar jag och swipar iväg bilderna och går ut från appen för det blir för pinsamt, gjorde detta på riktigt, därför jag var i min fantasivärld i den stunden. Gör det inte längre.
* En annan fantasi jag hade var när jag var i ca 14-15 års åldern då jag var besatt av att tänka på en tjej som är artist i mitt andra hemland som jag tyckte var skitsnygg. Jag kunde fantisera om att hon var vid min sida när jag var ensam hemma och vi pratade med varandra (i tankarna) och umgicks som att vi var tillsammans. Sen när mina föräldrar kommer hem så slutar jag med det därför jag vill inte framstå som galen som jag nämnt tidigare. Småpratade för mig själv när jag fantiserade om att hon var vid min sida.

Så för att sammanfatta dessa tre. Jag har, under tiden jag utfört dessa saker, fantiserat iväg mig som att jag är i en annan miljö och gör dessa saker (särskilt fösta och andra punkten). Och levt in mig i just den situationen/miljön i fantasin. Och märkte nån annan det och frågar vad jag gör, så kom jag hela tiden på ursäkter och andra anledningar så att ingen skulle se mig som galen för det jag fantiserade om. Jag gjorde detta bara hemma och när jag var själv, aldrig utanför hemmet. Jag tänkte inte så mycket som jag gör just nu, på att om det var normalt eller galet. Men jag kan lova dig, att jag i grunden visste att jag fantiserade. Och skulle nån i den stunden fråga mig om det jag gör upplevs verklighet eller fantasi så skulle jag då med 100% säkerhet sagt att jag fantiserar.
Jag ställer dig frågan: är dessa tre som jag nämnt galet eller normalt fantiserat? Jag tror inte jag varit galen, för om jag hade varit galen så hade det varit så att jag hade varit ÖVERTYGAD om att dessa saker är verkliga, inte overkliga. Exempelvis det med duschen, jag hade förmodligen sagt till min mamma att dom andra i klassen kollar på mig när jag duschar om jag hade varit galen, Jag hade VERKKLIGEN trott på att det var sant. Och om jag skulle va galen så hade jag heller inte lyssnat på min mamma när hon säger att det inte stämmer det jag lever i. Jag hade inte trott på henne utan skulle ha varit övertygad om att det är så. Exempelvis när hon frågade mig varför jag dragit för duschdraperiet så hittade jag på andra anledningar som jag nämnde här ovan till varför jag gjorde det, jag sa det för att jag ville inte verka galen inför andra. Så det betyder att jag fantiserade, även om jag drog för duschdraperiet så var det inte på riktigt FÖR JAG FANTISERADE. Hade nån frågat mig så hade jag sagt att jag fantiserar. Jag hittade på en annan portal en tjej som skrev på en svensk hemsida angående tankar och fantasier som tar över. Hon fick svar om att jobba med medvetet närvaro "mindfullness" vilket jag gjorde och kunde komma över dessa fantasier. Här är länken till frågan och svaret : https://www.snorkel.se/fragor/radslaoroangest/mina-tankar-och-fantasier-tar-over-mitt-liv/

Som sagt, jag undrar om dessa tre nämnda fantasier är galna fantasier ? Alltså har jag varit galen/psykotisk? Jag tror inte det, men vill få din svar. Jag undrar även om det som jag förklarade här med hur det skulle varit om jag vore galen är rätt beskrivet?

Tacksam för svar. Hoppas på positivt svar :)
Gringo GRingo
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

01.09.2021

Hej Gringo!

Allt är bra med mig tack, lite hösttrött bara :) Tack för din livsuppdatering, vill återigen säga hur glad jag är att du har hittat en terapeut som du trivs med :) Det låter jättebra det du beskriver. Synd att du inte kom in på den linje du sökt till, men sen igen är det ju ingen stress, du har ju jobb och du hinner söka igen till den här linjen eller till andra linjer i ett senare skede. Du har ju här en jättebra chans att under denna kommande tid istället satsa på att jobba med dig själv inom terapin och bygga upp dig själv för framtiden och allt vad den för med sig :)

Jag tycker det du beskriver låter som normalt fantiserande. Många gör så här speciellt medan de är ensamma, leker fantasilekar, men man vet bara inte om att andra också gör det eftersom det inte är nåt folk direkt brukar dela med sig av i vardagssamtal (av samma orsaker som du säger, man vill inte verka ”galen” etc). Själv kan jag ibland när jag lyssnar på musik fantisera om att jag står på en scen framför folk och är den som frontar bandet. Jag antar att jag gör det för att jag skulle vilja hålla på med musik men vågar inte riktigt och kan inte riktigt sjunga/spela nåt heller haha. Så det är ett sätt för mig att få undersöka hur det kunde vara samt helt enkelt ha feelis kring det.

Det är också ganska vanligt att man fantiserar om kändisar på sådana sätt som du beskriver, eftersom kändisar (i de allra flesta fall) är ouppnåeliga att vara tillsammans med, så man liksom använder fantasin istället. SPECIELLT när man är ung så är det här vanligt, och vissa forskare menar att det är för att man på ett tryggt sätt övar på hur det skulle vara att vara i en relation med någon.

Jag tycker inte du ska oroa dig över dessa fantasier. Dessa som du beskriver låter ju dessutom som något du gjort mest för att underhålla dig själv, alltså som du inte mått dåligt av i stunden på det sätt som tjejen i den andra frågan gjort när hon fantiserade om monster. Det är helt okej att ha underhållande fantasier och jag tycker inte nödvändigtvis att man måste ”jobba bort” dem eller nåt sånt (såvida inte det blir jobbigt sådär som för tjejen i frågan). Men oavsett så är det bra att syssla med mindfullness övningar, det är bra för jättemycket så det är fint att du gör dem ibland!

Jag tycker att istället för att fundera så mycket på om din fantasi är något negativt så kan du försöka svänga det och fundera på hur du kan använda dig av din goda fantasi på ett positivt sätt. Eftersom du har en så bra inlevelseförmåga så undrar jag om positiva affirmationer, tankeövningar, eller visualiseringsövningar kunde vara nåt som skulle kännas givande att göra nu som då, eftersom de involverar fantasin? Om du vill prova på sånt så finns det att hittas på youtube (alla är inte så bra men man kan prova sig fram lite). Och kanske du också tycker om att skriva..? När du skriver hit så skriver du ganska långt i alla fall, och har ett bra språk (bra stavning, rätt grammatik,  brett ordförråd). Kunde det kanske vara kul att börja hitta på och skriva korta noveller där du kan fantisera ihop olika karaktärer och historier..? Bara som en idé :)


För att svara på din sista fråga, alltså ”jag undrar även om det som jag förklarade här med hur det skulle varit om jag vore galen är rätt beskrivet?”  så jo, jag tycker det är bra beskrivet.
Det är tydligt i din fråga att du skiljer på vad som är verkligt och fantasi, du behöver inte oroa dig.

Den här gången tänkte jag också på att kolla om det kommit kommentarer innan jag svarade, så jag har sett dina kommentarer, och haft dem i åtanke när jag svarat på din fråga :)

Ha en fin höst!

Kram, Kix

4 Kommentarer

  • Gringo 30/08/2021 12:21am (3 år sen)

    För att återigen poängtera. När jag fantiserade iväg mig i andra miljöer/situationer, jag visste även då att jag var medveten om den riktiga
    världen, det var bara fantasin som fanns i tillfället när jag utförde vissa handlingar, jag har alltså varit medveten hela tiden om verkligheten när jag fantiserat om det som jag gjorde här ovan. Jag kunde klara mig i vardagliga livet utan några som helst problem. Det var bara i tillfället dessa fantasierna fanns.

    Hoppas du ser detta också, vänligen bekräfta att du sett denna och räknat med detta i svaret som du ger.

  • Gringo 30/08/2021 1:17pm (3 år sen)

    Hoppas du förstår vad jag menar. Har lite punkter och lägga till
    * Det var bara det i duschen som min mamma märkte när det var fördraget. Jag sa det till henne häromdagen om detta och hon sa att hon inte tycker jag varit eller upplevts som konstig. Hon vet att jag fantiserade och jag sa det till henne och hon sa att det är normalt att fantasierna blir lite överdrivna ibland. Men det är bra att man kommit ifrån dem.
    * Ingen annan förutom det med min mamma har ingen lagt märkte till eller tyckt att jag varit konstig.
    * Om man fantiserar om något och lever in sig i stunden i den, är det normalt att man gör som jag gjorde? Alltså om vi exempelvis tar att jag fantiserar om att jag är med i en tävling där den som målar finast vinner. Jag mot en annan vän, så jag tar och målar något på riktigt och i fantasin så fantiserar jag om att det som jag målat visar jag upp och vinner. Jag menar är det normalt eller galet att man målar PÅ RIKTIGT och inte att man fantiserar om att man målar. Sen när man är klar med den så går man vidare och slutar fantisera för då är man klar. Jämför detta som det med duschen (draperiet) och andra punkten med (instagram).
    Sammanfattningsvis: fantisera i stunden och göra vissa handlingar/saker (som jag nämnt om duschen,instagram,måla) som om man vore i fantasin, och sen när man är klar så kommer man vidare från den, är det normalt? Och då menar jag om att man vet att man fantiserar
    * Detta med att tänka på om det är normalt eller galet började jag tänka på först efter händelsen i skolan inträffade. Jag funderade inte över dessa sakerna så som jag gör just nu innan händelsen i skolan hände. Jag liksom bara gick vidare från dom utan att fundera. Hade jag varit galen/psykotisk hade det pågått i dagar till veckor som du nämnt och vardagen överlag hade varit en helt annan. För min vardag fungerade bra. Det var bara att man fantiserade en stund i nått tillfälle där det blev lite ”överdrivet” i och med att man fantiserade sig iväg som om man vore i en Annan miljö.

  • Gringo 31/10/2021 9:22pm (2 år sen)

    Hej, denna är den som ska besvaras.

    Hej, läste igenom denna igen och vill förtydliga lite: när jag skrev att fantasierna pågått ”ett tag” ”något tillfälle” och ”en stund” så menar jag egentligen att fantasierna varit återkommande och pågått i perioder. Exempelvis det med duschen, jag höll på i ungefär 4-5 månader totalt och det var just i tillfällen då jag duschade, en stund på dagen. Så gick det till, och så är det med dom andra fantasierna som jag nämnt här ovan, exempelvis det med kändisen så var det i ett helt år att jag fantiserade om att hon var vid min sida. Jag tror inte att det är något fel med det. För jag tror människor fantiserar om en sak flera gånger om. Kanske du med? Finns fortfarande saker som jag fantiserar om som jag gjort i flera år i streck, och jag tycker fortfarande att det är ganska underhållande trots att jag håller på i flera år :)

    Men jag har också funderat angående det med att det kan bli jobbigt. Har själv funderat på det, ibland så kändes fantasierna överdrivna och styrande. Men det var inget som jag tänkte på innan händelsen i skolan inträffade utan jag lät dom liksom vara där. Men när händelsen i skolan inträffade och den följande oron kom så trodde jag att det jag gjort var något fel och att det skulle varit psykotisk med hänsyn till dom fantasierna jag nämnt, dom tillfällena då det blivit överdrivet och då jag levt in mig i dom. Att ”leva in sig in” i fantasin var ju återkommande och kunde komma flera olika stunder på dagen. Så har det varit under nästan hela min uppväxt när jag fantiserat. Men det hör ju med min starka och bra fantasi och inlevelseförmåga, inte att jag skulle vara sjuk. Så jag trodde att jag var galen eller att jag höll på att utveckla en psykisk sjukdom. Jag ville fråga om det men vågade inte. Så jag skrev till dig och så som jag även tänker så har jag inte varit psykotisk. Jag är inte heller det nu eller kommer att utveckla nån psykisk sjukdom. För om det hade varit så hade jag inte suttit här i ett och ett halvt år och funderat och analyserat allt om jag höll på att utveckla nått. Och skulle ändå fantasin vara jobbig så som det är för tjejen med monstren och så som jag ibland kände så är man ändå inte galen. Man kan jobba bort det med mindfullness övningar som de gav som råd. Som även jag gjort när fantasin känts överdriven. Övningarna har jag gjort på sistone, då jag skaffat strategi och metoder för att hantera det om fantasin skulle kännas jobbig. Gjorde inte det innan händelsen i skolan då jag inte visste eller gjorde nått. Det finns alltså inget som jag behöver oroa mig för, även om fantasierna ibland kan ha känts överdrivna eller styrande som jag beskrev här ovan och dom som jag listade. oavsett om jag inte tänkte om dom just då innan händelsen i skolan på samma sätt som jag gör just nu i efterhand så är det inget som är fel. Tycker du det låter vettigt allt det som jag beskriver?


    Mina närstående säger till mig att 90% av alla problem har man i huvet, och att det inte är verkliga problem utan bara ens tankar. Min terapeut har berättat för mig att min hjärna övertänker vid oro, vilket är anledningen till att det blir som det blir.

    Skulle jag kunna få ett svar till senast nu på onsdag ? För kommer åka utomlands där Wi-Fi inte är så bra i mitt hemland, och där det inte går att komma åt Wi-Fi.

  • Gringo 02/11/2021 4:23pm (2 år sen)

    Hej, denna är den som ska besvaras.

    Hej, läste igenom denna igen och vill förtydliga lite: när jag skrev att fantasierna pågått ”ett tag” ”något tillfälle” och ”en stund” så menar jag egentligen att fantasierna varit återkommande och pågått i perioder. Exempelvis det med duschen, jag höll på i ungefär 4-5 månader totalt och det var just i tillfällen då jag duschade, en stund på dagen. Så gick det till, och så är det med dom andra fantasierna som jag nämnt här ovan, exempelvis det med kändisen så var det i ett helt år att jag fantiserade om att hon var vid min sida. Jag tror inte att det är något fel med det. För jag tror människor fantiserar om en sak flera gånger om. Kanske du med? Finns fortfarande saker som jag fantiserar om som jag gjort i flera år i streck, och jag tycker fortfarande att det är ganska underhållande trots att jag håller på i flera år :)

    Men jag har också funderat angående det med att det kan bli jobbigt. Har själv funderat på det, ibland så kändes fantasierna överdrivna och styrande. Men det var inget som jag tänkte på innan händelsen i skolan inträffade utan jag lät dom liksom vara där. Men när händelsen i skolan inträffade och den följande oron kom så trodde jag att det jag gjort var något fel och att det skulle varit psykotisk med hänsyn till dom fantasierna jag nämnt, dom tillfällena då det blivit överdrivet och då jag levt in mig i dom. Att ”leva in sig in” i fantasin var ju återkommande och kunde komma flera olika stunder på dagen. Så har det varit under nästan hela min uppväxt när jag fantiserat. Men det hör ju med min starka och bra fantasi och inlevelseförmåga, inte att jag skulle vara sjuk. Så jag trodde att jag var galen eller att jag höll på att utveckla en psykisk sjukdom. Jag ville fråga om det men vågade inte. Så jag skrev till dig och så som jag även tänker så har jag inte varit psykotisk. Jag är inte heller det nu eller kommer att utveckla nån psykisk sjukdom. För om det hade varit så hade jag inte suttit här i ett och ett halvt år och funderat och analyserat allt om jag höll på att utveckla nått. Och skulle ändå fantasin vara jobbig så som det är för tjejen med monstren och så som jag ibland kände så är man ändå inte galen. Man kan jobba bort det med mindfullness övningar som de gav som råd. Som även jag gjort när fantasin känts överdriven. Övningarna har jag gjort på sistone, då jag skaffat strategi och metoder för att hantera det om fantasin skulle kännas jobbig. Gjorde inte det innan händelsen i skolan då jag inte visste eller gjorde nått. Det finns alltså inget som jag behöver oroa mig för, även om fantasierna ibland kan ha känts överdrivna eller styrande som jag beskrev här ovan och dom som jag listade. oavsett om jag inte tänkte om dom just då innan händelsen i skolan på samma sätt som jag gör just nu i efterhand så är det inget som är fel. Tycker du det låter vettigt allt det som jag beskriver?

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera

...

Jag gillar generellt mat. Men på senaste tiden så när jag ska äta börjar jag må illa och känner mig skyldig att jag äter ele nåt. Så då äter inte jag fast jag är hungrig. Och det börjar bli ett proble...
Läs mera