Jobbit

16.02.2021
Hejsan. Känns som att livet aldrig vänder till det bättre. Har kämpat länge och ibland går det bättre men aldrig flyter det på smärtfritt. Idag tex. Skulle till hälso
vårdaren på deras öppet mottagning tid, som de sagt åt mig igår, men när jag var där var det lapp på dörren att de var på möte resten av dagen. Bröt ihop och grät i bilen. Har bara typ 4 p piller kvar så MÅSTE träffa dem denna vecka, och så var dom inte där. Jag är sällan i skolan, och har inte tillgång till bil 24/7. Menar bara att fast detta inte var så allvarlig situation (den är inte löst ännu men) bröt jag ihop för jag orkar inte mera. Har varit flera gånger hos psykolog men kan inte påstå att det hjälpt. Känner mig väldigt mentalt ostabil och vet inte vad jag ska göra.
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

23.02.2021

Hej fina du!

Hoppas p-piller situationen löste sig. Ledsen att höra att livet känts tungt ett tag. När många saker varit jobbiga och överväldigande länge så börjar även mindre motgångar kännas superbesvärliga, för att ens inre ”system” liksom inte riktigt hinner återhämta sig.

Låter som att du skulle behöva en längre andningspaus och bara få lägga tiden på att ta hand om dig själv. Därför är jag på sätt och vis glad att höra att du börjar bli klar med dina studier, så att du inte har en massa stress med deadlines och sånt. Förstås så kan det även påverka den mentala hälsan negativt om man blir utan rutiner i vardagen (rutiner som skola kan ge), så därför tror jag ändå att det vore viktigt att försöka hitta någon typ av rytm i vardagen. Annars börjar saker och ting lätt bara kännas som en ”sås”. Typ att du satte dig ner med din kalender någon viss dag i veckan och planerade din vecka så att du har fasta tider att gå efter. Sätt i kalendern också sånt som du tycker om att göra, plus sånt som är bra för mentala hälsan, som exempelvis lätt motion (se till bara att inte sätta in för mycket grejer för då kan det istället bli mer stressigt än hjälpsamt).

Våga fortsätta att kämpa, för fast det kanske inte betyder hemskt mycket när jag säger det så KOMMER det faktiskt bli annorlunda, och bättre! Jag kan känna igen mig i din situation från när jag var yngre, men nu mår jag riktigt bra och känner att livet är roligt. Jag önskar att du också snart ska få uppleva det igen, för det är du värd <3

Det är bra att du har sökt dig till en psykolog. Det du beskriver är för mycket för att du ska behöva axla det på egen hand – att våga ta emot hjälp är absolut något av det bästa vi människor kan göra (det är det som gjort oss så framgångsrika och starka som art här på jorden). Men det kan ta en liten stund innan man börjar märka att det hjälper. Så ge det en tid till. Ifall det inte börjar hjälpa och du tror det beror på att du och din psykolog inte passar ihop så kan du fundera på att byta. Har du träffat någon psykiatriker ännu angående det du upplever? Ifall du mått såhär länge så kanske det börjar vara dags att utreda ditt mående med en sådan. De kan utreda potentiella diagnoser och eventuellt fundera om du kunde få FPA-stödd psykoterapi, där du kan gå regelbundet. Hos en psykiatriker kunde ni också fundera på om eventuell medicinering skulle behövas, om du är deprimerad. Medicinering funkar dock bäst om man också samtidigt går i någon form av terapi. Om man inte vill ha mediciner så är det också helt okej, men det har hjälpt många.

Försök nu att ta dig tid att göra sånt som är avslappnande och som du vet att du mår bra av, eller annars finner glädje i att göra (även om du kanske inte finner lika mycket glädje i saker överlag just nu). Det hjälper dig att hitta tillbaka till dig själv. Om du gillar att göra kreativa saker så kan det också hjälpa att exempelvis måla eller skriva. Var heller inte rädd för att berätta om dina känslor för andra och prata om saker. Du kan också alltid skriva in hit igen om du vill!

Hoppas saker och ting känns lättare snart.
Kram, Kix

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera