kix 20

19.05.2021
Tjena kix, Gringo här

1. Jag tänkte ge svar och lite synpunkter på det som vi skrev i den förra inlägget här
Det som hänt på hotellet som du frågade om så ja, jag har analyserat händelserna och jag fantiserade i efterhand speciellt om den händelsen när vi hade en drogpåverkad gäst på hotellet som jag förklarade om som jag var involverad i. Han va aggressiv mot mig och min kvinnliga kollega och kallade oss för dåliga saker, han sa nedlåtande saker till henne och var rasistisk mot mig (jag är från ett annat östeuropeiskt land). Till slut blev han tillsagd att gå till rummet och där fick han ett utbrott och vände upp och ner på rummet och därefter tog han brandsläckaren och slog sönder nödutgången och blev därefter gripen av polisen. Jag var lite skakig av händelsen när det hände, men sen klarade jag mig ganska bra, jag blev inte som det som hände när en klasskamrat med psykossituationen utan jag håller mig stabilt. Jag har efter händelsen fantiserat om hur jag kunde ha gjort annorlunda på olika sätt. Men det har funkat bra bättre jämfört med min reaktion från händelsen i skolan duvet. Så helt enkelt, jag har mentalt sätt hållit mig bra utifrån det som hänt på hotellet.
Det som har hänt på hotellet blev mitt intresse för att jag märkte att många av dom instabila på hotellet har många olika problematik, såsom belastningsfaktorer och samsjuklighet. Mitt intresse därefter/numera handlar om samsjuklighet med olika diagnoser osv. Hur det funkar, speciellt nu kollar jag mycket på hur psykisk ohälsa och brottslighet ligger till (pga. händelser på hotellet). Har hittat en väldigt intressant studie som gjordes i Sverige, den har några år på nacken men är väldigt intressant. Du kan läsa den med om du vill: https://www.kriminalvarden.se/globalassets/publikationer/forskningsrapporter/tidigt-debuterande-beteendestorning-forekomst-och-betydelse-bland-valds-och-sexualbrottsdomdapdf
När det gäller det som specialisten skulle svara på så menade jag "övriga problem" som missbruk.

2. Kix, när du i förra inlägget beskrev schizofreni så var det jättebra. Men jag kom att fundera på en sak dom jag just nu går runt och funderar på, det har med hjärnskador att göra. Jag vill säga till dig att jag ibland har tics... jag vet inte när det gick igång men jag minns när jag var 10 år gammal att jag flaxade med en armen. sen med tiden som gått så har jag haft vissa kortvariga perioder med tics. Det mesta handlar om att jag blinkar med ena ögat och rycker huvudet. Jag såg att en annan person här funderade över samma sak och jag blir fundersam nu.. Jag har läst på om tourettes syndrom och jag vet inte om jag har det. Jag har läst på och det enda som stämmer överens är de motoriska ticsen. Har inte ADHD, OCD eller läs och skrivsvårigheter. Har klarat mig bra i skolan men är inte begåvad. Har heller inga vokala tics. Jag frågar samma: kan jag ha motoriska tics utan att jag har tourettes? Jag trodde att en funktionshinder eller funktionsnedsättning har att göra med att det orsakar problem i ens vardag, men jag har aldrig tänkt på detta innan som problematiskt utan det kom upp nu när jag tänker på det. Innan och även nu, när jag tänker på just tics så får jag det. När jag inte tänker på det så har jag inga tics. och som sagt har inte upplevt det problematiskt. Det har varken gett mig ångest eller depression en enda gång. Nu när jag tänker på detta så börjar jag överanalysera igen och får överdrivet mycket tics. Det som skrämmer mig är att det kan va en hjärnskada....... att det har med centrala nervsystemet att göra.... och dopamin, viket krånglar hos en skitzad person med.... jag vet inte men har jag en hjärnskada? När jag föddes sa dom att jag är frisk och har inga skador. vad vet jag...vet inte vad jag ska göra om det är att jag har en hjärnskada..

3. Jag har delat med mig av mina storys och jag vet nog med mig att det har att göra med överanalysering av mina intryck, nyfikenhet och inlevelse, allts att jag ser mig in i saker. Jag vill fråga en sak om empati. Är det också empati om man exempelvis som jag nämnt tidigare om när jag löser en mobbningsituation att jag talar till mig själv i olika identiteter. Exempelvis om jag har mobbaroffrets sits, och låt oss säga att jag talar till dom andra (vilket är jag själv fast i olika identitet som lärare och mobbare osv) att jag berättar att jag är mobbad och jag säger att jag inte orkar mer. Jag fantiserar om att mobbaroffret bryter ihop framför oss och jag blir ledsen, alltså ledsen på riktigt. Inte att jag bryter ihop eller så, Fast det är jag själv som talar till mig själv. Är det också empati? om det blev otydligt med förklaringen så kan jag förklara bättre.

Innan jag började dela mina storys o så som jag berättat tidigare om när nån sagt nått eller nått jag sett på nätet som jag tänkt på, överanalyserat eller levt mig in i vissa saker i tankarna och därefter analyserat som jag nämnt tidigare som du redan vet, så var jag och funderade på om detta var normalt eller inte. När händelsen i skolan hände med hon som fick psykos så fann jag en symtom på vanföreställning som sade att "saker i omgivningen skickar signaler till en" så blev jag jätterädd om det, när jag gått in i olika människors problematik och tänkt på mig i den situationen så trodde jag att det hade med det att göra (kom att tänka på det efter händelsen i skolan). Jag var vilse och tänkte vafan e detta. Men jag vet inte om det var en signal. Asså när jag fick höra av nån eller när jag läst nånstans så har jag, som jag redan sagt, haft fantasin o inlevelseförmågan + överanalyserat (speciellt det med droger o kriminalitet) men jag tolkade det inte som något med signaler o så. Jag tror inte att det är psykos, för då hade jag förmodligen vid sidan av denna fantasin/inlevelseförmågan/överanalyseringen inte kunnat leva ett normalt liv eller klarat skolan och haft bra sociala kontakter. Ja, det var obehagligt att tänka såhär och det var en del ångest med "what if" tankarna o så. Men det påverkade mig inte i större utsträckning så att det var allvarligt. Jag var säker i grundmedvetandet om att jag inte skulle göra nått sånt på riktigt heller. Och sen så tror jag inte, om jag hade haft en psykos, att jag hade suttit och letat efter anledningar till varför människor gör som dom gör, exempelvis tar självmord, knark, brott osv. För att "bota" min överanalysering o rädsla och att allt sedan gått tillbaka till det normala när jag får reda på att jag inte har någon risk att hamna där. Stämmer det som jag säger ?

// Gringo frän Kaskö Gringo
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

24.05.2021

Tjena Gringo! :)

Jag ska göra mitt bästa för att svara på dina frågor.

1.       Det gläder mig att du lyckats hålla dig mentalt på bättre distans från det som hände på hotellet än det som hände i klassrummet, det tyder på att du har jobbat med dig själv och hur du kan förhålla dig till olika saker! Till och med fast du i detta fall var mera direkt påverkad av händelsen själv eftersom personen sa elaka saker till dig/er. Hoppas du inte tog åt dig av dem, fastän händelsen var upprörande. Självfallet har ingen rätt att vara rasistisk mot dig.
Det att du fantiserar om olika sätt man hade kunnat ta sig an situationen annorlunda är nog bara ett nyttigt sätt att bearbeta det, det verkar som vi tidigare pratat om vara ett sätt för dig att bearbeta och ta dig an saker.

När det gäller frågan som jag skickade till specialisten och det du säger med missbruk, så kan man gott anta att om en person har en psykiatrisk diagnos av något slag som personen lider av och som personen inte har fått hjälp eller medicinering med – så kan det leda till en större risk för missbruk eftersom personen då kan börja försöka självmedicinera med droger eller alkohol.

Samsjuklighet är som du säger intressant! Jag tycker det verkar bra att du stimulerar din intelligens och nyfikenhet för dessa grejer genom att ”bara allmänt” utbilda dig om olika ämnen, ifall det tar bort din fokus från att själv fundera om du har olika diagnoser..? Men ifall det gör att du börjar fundera mera på om du själv har det ena eller andra du stöter på när du läser så är det kanske inte så bra att läsa så mycket. Det där vet du bäst själv, men ville mest bara påminna om att det är bra att känna efter i självmedvetenheten så att det hålls som en grej du gör bara för att det är intressant, och det inte bidrar till oro :)

Jag läste sammanfattningen av artikeln du skickade, ska se om jag hittar mera tid att läsa sen. Det är ju rätt logiskt egentligen när man tänker på det – om en person mådde bra och hade alla grundtryggheter i livet så skulle hen antagligen inte lockas till att göra brott. Jag tror dock att ofta så har det inte så mycket att göra med själva bakgrundsdiagnosen i sig som att de inte har fått hjälp med att hantera sin diagnos på ett sätt som gör att de känner sig tillhöra samhället på ett värdefullt sätt (de har istället börjat känna sig ”för annorlunda” och fått ett utanförskap). Jag menar alltså att om en person får hjälp med att hantera exempelvis svår ADHD så kan hen nästan svänga det till en superkraft om hen hittar något att lägga sin enorma energi på, medan om samma person bara blir åthutad och tillsagd hur ”fel” hen är hela sin uppväxt så börjar personen antagligen tro det, och ställer sig mot samhället exempelvis genom att göra brott. Men det här är nu mest mina egna tankar om saken :)

2. Vad bra om mitt svar om schizofreni stillade din nyfikenhet!

Tourette är jag ingen expert på – men så mycket vet jag att vem som helst kan ha tics utan att det behöver vara tourette eller en hjärnskada. Det är en relativt vanlig grej speciellt om man är stressad. Det kan komma i perioder och sen försvinna igen. Jag har själv som tics att jag knäcker mina leder ofta, och det har jag haft sedan jag var barn och det kommer och går i perioder. Jag har dock inte tourettes syndrom eller något annat liknande, det är bara nåt jag gör, speciellt när jag har lite för mycket going on. Så jag tror inte att du heller behöver oroa dig över det. Speciellt inte eftersom du inte upplevt dem som speciellt problematiska innan – det har inte varit ett förhinder i vardagen. Känner många som har liknande tics, speciellt när de är nervösa. När man är barn är det vanligt att man har tics men att det växer bort eller blir bättre i vuxen ålder. De allra flesta som har tics behöver inte söka vård eftersom besvären går över.

Grejen med tics är dock att de kan bli värre om de uppmärksammas, som det du beskriver - nu när du har börjat tänka på dem och oroa dig över dem så blir de värre. Därför är det bra att försöka låta bli att reagera på dem, hålla dem som nåt neutralt, och kanske på sin höjd konstatera att ”jaha nu gjorde jag sådär igen”, men försöka att inte ta någon stress över det. Det kan också hjälpa att aktivera sin kropp med motion, för att leda över den kroppsliga energin till något annat än att ticsa.

För att man ska börja reda ut om det är tourettes syndrom ska det ha funnits både vokala och motoriska tics regelbundet i över ett års tid, och de förekommer många gånger om dagen. Ticsen ska ha kommit före 18 års ålder. 
Experten har för övrigt svarat nu på den frågan där du läste om tics, ifall du vill kolla in det svaret.

3. Jag tycker det låter som att det har med empati att göra. Som du säger att du känner med och sympatiserar med den andra karaktären – även om det är du själv som sätter storyn. Det låter som ett sätt att utforska på hur man kan känna i olika perspektiv, och således förstå de inblandade (och därmed hela situationen) bättre. Du skulle inte kunna känna saker från olika människors perspektiv om du inte var empatisk (även om perspektiven du utforskar denna gång utspelar sig i din fantasi).

Jag tycker det är jämförbart med när man typ ser på en film eller läser en bok, och även där kan känna med karaktärerna och leva sig in i hur det skulle kännas att vara dem.

4. Jag tycker hela din "slutkommentar" om överanalyserande etc. låter väldigt vettig :) 

Ha en fin vecka!
Kram, Kix

 

EDIT: Sorry, jag såg först nu dina kommentarer, beklagar att du gick genom en ångestfylld loop angående ticsen. Som sagt ibland ser jag kommentarerna först efter att jag svarat på en fråga, eftersom jag inte får dem till min mejl (ska försöka fixa den saken, lite störande nog att jag inte ser dem samtidigt som jag svarar på själva frågan). Men det låter som att du ändå fick lugnat dig själv lite grann angående saken när du hade pratat med din mamma..? Det är ju bra om du ändå rätt snabbt kunde lugna dig fastän det var ångestfyllt ett tag.

Som sagt, du behöver nog inte oroa dig över hjärnskador och sånt, och det här har ju inte varit ett problem för dig för du har ju klarat dig galant i livet med jobb och skola och allt det där! :) Tics kan man ha ibland i alla fall, speciellt när man är stressad, och det är inget farligt. Försök att slappna av så ska du se att det blir bättre.

5 Kommentarer

  • Gringo 22/05/2021 11:47am (2 månader sen)

    Hej, gringo här. Jag har läst på lite mer och det verkar som att jag inte har tourettes, eftersom det ska medföra ett lidande och vara ett problem så har jag inte haft det. Min mamma har märkt det några gånger och sagt att jag ska sluta. Men det har varit nu när jag har överdrivit med det. Jag har som sagt bara motoriska tics med att knäppa med ögat. Har haft det i vissa perioder med kortvariga. Har inte haft några problem i skolan med det. Klarat mig bra, varken impulsiv eller har koncentrationssvårigheter. För har det inte i skolan eller på sociala sammanhang eftersom jag tänker på annat. Har inte tänkt på tics. Min fråga är.... ÄR TICSEN EN HJÄRNSKADA ?
    Jag funderar på detta nu, har inte tänkt på om det är hjärnskador förr därför att min mamma alltid sagt att jag föddes normal och hade inga problem. Snälla säg mig....

  • Gringo 23/05/2021 9:38pm (2 månader sen)

    Hela tiden blir av med ett problem så kommer ett nytt upp...... mår sådär just nu... e mest rädd för att jag har en hjärnskada... snälla säg mig.... allt va så bra tills det här skitet kom att tänka på... trodde jag gick tillbaka till ett normalt liv äntligen så kommer detta skitet med hjärnskador upp.... tror inte det är tourettes för det är inte problematiskt. Men jag vill bara veta om ticsen beror på och är det en risk att det hänger ihop med mentala sjukdomar? Ex schiz

  • Gringo 23/05/2021 9:50pm (2 månader sen)

    Jag kan kontrollera mina tics, jag känner ingen tvång eller nått sånt, har ingen samskjukliget, har inte haft problem i skolan. Jobbar dessutom på hotell, sköter mig galant, känner inte att det hindrar mig i vardagen

  • Gringo 23/05/2021 10:13pm (2 månader sen)

    När jag frågade min mamma så sa hon att jag föddes frisk och har inga skador... men vad beror ticsen på då? Vet inte om jag har de i arvet. Det ögat jag knäpper med har jag en synskada på. Kanske pågrund av det????
    Hoppas på ett svar som jag får som jag inte kommer att behöva oroa mig över ..

  • Gringo 23/05/2021 11:25pm (2 månader sen)

    Hej Kix, gringo här.
    Jag ber om förlåtelse hade lite panik från igår angående detta. Men vill bara säga att jag vill ta reda på ticsen, har pratat med min mamma och hon ser det som inget problem. Jag har klarat mig bra i skolan. Jobbar på hotellet i Vaasa och har mycket kontakt med kunder o en hel del jobb som tvätt, vaktmästare och kontoret på hotellet med. Har aldrig haft tics på jobbet, ingen har lagt märke till det. Sköter jobbet och livet galant, Min mamma sa till mig att jag inte har nån diagnos därför att det inte hindrar mitt liv eller gör bekymmer. Jag har alltså inte enligt henne varit i behov av att söka hjälp. Jag föddes frisk o normal från topp till tå och hjärnan va frisk med enligt henne. Jag vill be om förlåtelse igen för om det blev panik för jag va vilse..... men vill få bekräftelse från er med. Jag har ett brytningsfel på mitt vänstra öga så min mamma säger att det kan bero på det med att jag blir torr i ögat. Kanske. Men jag rycker med huvet med ibland.

    Hoppas du läser allt detta

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Tjena kix , Gringo här. Jag har en fråga att ställa.
Har läst igenom det vi skrivit innan och har en fundering på en sak.
När vi diskuterade droger som hör till en av riskfaktorerna för schizofreni s...
Läs mera

Har under en längre tid mått ganska dåligt. Har mycket ångestkänsla. Har mycket stress över maten speciellt då jag haft dålig relation till mat de senaste. När vet man att man kanske borde säga till n...
Läs mera

Vilka går i grundsärskola?
Läs mera

Tjena,
Du jag har fastnat lite på detta med det som den andra personen skrev i det förra inlägget om tvångstankar. Jag har fastnat på att tänka på OCD, för när jag hade mina hypokondriska tendenser k...
Läs mera