hjälp

07.07.2018
hej! jag är 14 och jag har två frågor,

1: ja är 162 och väger 64 kg och är väldigt mullig anses jag som överviktig?

2:jag har försökt att banta men det går inte så bra jag har väldigt svåra tider för att nästan alla i min klass är smala så kommer jag där, jag skäms väldigt mycket dessutom använder jag kläder som är flera storlekar större för att jag inte ska se tjock ut så jag undrar om ni har några bantnings tips



jag1
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

09.07.2018

Hej jag1!

Vännen, det här med vikt har fått så himla mycket större fokus än vad som är nyttigt eller ens klokt för någon alls. Allmänt är folk så himla utseendefixerade numera att det säkert skapar mycket mera sorg och vantrivsel i den egna kroppen än vad det sku skapa lycka och hälsosamhet... Äsch vad ledsamt att du ska behöva vara missnöjd med dig själv och skämmas för din kropp. Det är så väldigt orättvist och onödigt!

Så det är vad jag egentligen skulle önska åt dig; hjälp med att börja trivas i din egen kropp, oavsett hur du ser ut. Sådan hjälp kan du få exempelvis av skolkuratorn eller av en terapeut i kognitiv beteendeterapi. Det handlar då mera om hjälp hur man förhåller sig till sig själv, om hur man stärker sin självkänsla och om att kunna stå emot andras åsikter och jämförelser - absolut inte att det skulle vara något fel på dig. Att kunna trivas med sig själv är en av de viktigaste kunskaperna man behöver under livet, något betydligt mer varaktigt än yttre skönhet, siffror på vågen osv.

Men vi ska såklart ändå kika lite på dina frågor:

1. Det är svårt att säga ifall en person är överviktig eller inte bara på basen av längd, vikt, ålder och kön. Se, det finns flera saker som kan påverka hur man ser ut, exempelvis väger muskler mer än fett och man kan ha olika tung benbyggnad och man kan ha olika mycket vätska samlad i kroppen. Därför kan tex två jämnåriga tjejer som är lika långa och väger lika mycket ändå se väldigt olika ut, och tex en bodybildare kan räknas som överviktig eller till och med fet om man ser bara på BMI (ett grovt sätt att räkna ut om någon är under-, normal- eller överviktig) fastän han knappt har något kroppsfett alls. En person med en smal benbyggnad (smala höfter, späda axlar osv) så kan räknas som underviktig fastän hen ser helt normal och frisk ut och en stadigare typ kanske aldrig kan komma ner till samma kilon för då skulle hen räknas som sjukligt underviktig. Dessutom säger vikten inget om hur man mår, exempelvis om man har ätstörningstankar eller till och med lider av näringsbrist, det kan man precis lika bra göra fastän man skulle vara överviktig enligt BMI. Så därför vill jag inte säga något om huruvida du kan räknas som överviktig eller inte. Det kanske din skolhälsovårdare skulle kunna göra en bättre bedömning av, som ser dig och ser i papprena hur du har växt och utvecklats.

Dessutom finns det en ålderspecifik sak som kan påverka: jag gissar att du befinner dig i puberteten just nu och det spelar roll för vikten. Se, någon gång, säg före man fyller 20 ungefär, så ska ens kropp förändras från att vara en flickkropp till att bli en kvinnokropp. man ska få "kvinnliga former". Det skönhetsideal som råder just nu är flickkroppens, så fotomodellerna ser ofta ut som förväxta flickor med smala höfter, platt mage och små bröst (om de inte skulle ha opererat dem). Men en vanlig kvinna har fettdepåer, fettreserver, på höfterna, rumpan, magen, låren och brösten. De här växer långsamt till under puberteten och tanken med dem är att lagra energi för den baby som såsmåningom kommer att behöva den. Men mängden i de här reserverna påverkas nog, så går en kvinna upp i vikt brukar det märkas först på de här områdena. Man får alltså också exempelvis större bröst när man går upp i vikt, och mindre bröst när man går ner i vikt. Poängen är ändå att de där "kvinnliga formerna" också väger en hel del mer än vad man gör utan dem, och naturen strävar efter att ge en kvinnliga former eftersom det behövs för att kunna ha energi nog att ge åt en baby. Så igen, vad man väger kan också berätta hur långt man hunnit på vägen mot sin riktiga kvinnokropp. Nu ser jag ju inte dig, men eventuellt kan det här förklara åtminstone en del av dina former.

2. Det här senaste kan också förklara varför många av dina klasskompisar fortfarande är smala och späda. De kanske inte hunnit så långt in i puberteten ännu. Jag tycker så där i allmähet att det brukar märkas en klar skillnad först under gymnasiet i om folk har fått sina kvinnokroppar eller inte, så det kan hända att det känns helt annorlunda om ett år den här tiden. En annan vanlig orsak till att många unga tonårstjejer hålls späda och smärta är att de fortfarande håller på med sin sport eller rör betydligt mer på sig än lite äldre tjejer. Dessvärre är det rätt vanligt att tonåringar slutar leka, slutar cykla omkring eller hoppa på studsmattan och annan nyttomotion man gör bara för skojs skull, slutar med sin idrottsgren osv någon gång under högstadiet, och att det sedan märks såsmåningom på deras kroppar också. De kanske går på gym eller liknande, men de rör helt enkelt inte på sig så mycket som när de var yngre. Dessutom drabbas de kanske också av jämförelser med snygga tjejer på instagram och liknande och också kämpar med mindervärdeskomplex och kroppsavsky...

Men som tonåring ska man inte banta! Se, så här funkar kroppen; medan du ännu växer och utvecklas, så behöver du energi till tre saker: 1) att leva (andas, röra handen, ha en fungerande matsmältning och tänka osv), 2) att göra extra grejer, tex orka cykla till simstranden eller ha gympa i skolan och 3) att ha något att växa av. Exempelvis hjärnan kan inte använda sockerarter att varken fungera eller utvecklas med, utan behöver olika sorters fetter som bränsle. Äter man för lite, så blir man ledsen, trött, irriterad osv. Egentligen behöver alltså tonåringar i allmänhet mer energi än fullvuxna. Men vill man gå ner i vikt på ett smart sätt, så kan man försöka få in liiite mindre än man gör av med. Om man måste ha energi till de här tre sakerna, så kan man ändå inte pruta för mycket på mängden utan att tex hjärnan lider av det. Och om man som sagt fått alldeles för lite näring, så blir man alltså ledsnare och lättare irriterad, har svårare att koncentrera sig osv, vilket såklart gör att ALLT känns mycket värre.

Så knepet är att äta just lite mindre än man behöver och då låååångsamt gå ner i vikt. Man brukar rekommendera 0,5 kilo i veckan, inte mer. Orsaken till det är också att om kroppen får betydligt mindre än den brukar få, så börjar dess varningsklockor ringa. "Ajaj, nu verkar det vara svälttider, bäst att spara" och då är det som om den skulle lägga i en sparväxel och försöka göra av med så lite som möjligt och spara så mycket som möjligt inför dåliga tider. Då går man alltså betydligt sämre ner i vikt än om man bara äter en smula mindre än vanligt. Dessutom ökar ju suget efter mat, vilket gör det mycket svårare att försöka hålla någon diet, för kroppen gör ju allt för att få in mer näring. Slutligen har det inte heller med mängden mat att göra utan hurudan den där maten är. Man kan exempelvis äta massor av kyckling för att få samma energimängd som en liten påse godis. Så rör hellre på dig mera då, så att du använder mer än du brukar. Då ökar också ämnesomsättningen, tex musklerna blir större, vilket gör att du använder mer näring. Och dessutom får du en massa belönings- och lyckohormoner (tex endorfin) av att röra på dig, vilket gör dig gladare, vilket i sin tur gör det lättare att tycka om sig själv. Det jag INTE rekommenderar är att följa en massa bantningsbloggar eller hälsoyoutubers och liknande, de har bara en tendens att påpeka allt det där man inte gör, allt man borde osv och det brukar ge mer dåligt samvete och självförakt istället. Däremot skulle jag rekommendera att följa #bodypositivity på insta mfl.

Och så ett par ord om att klä sig i för stora kläder: vännen, det har nog motsatt effekt, tyvärr. Det kanske känns som att det döljer bilringar och valkar, men i verkligheten framhäver det bara ATT du försöker dölja något och ATT du inte gillar det som finns under kläderna. Dessutom brukar för stora kläder göra att man ser ännu större ut än vad man är. Lite tips på vad du kan tänka på när du handlar kläder hittar du på de här sidorna - och så vill jag påminna om att det inte behöver bli dyrt att klä sig i sådant man trivs i, eftersom det finns miljoner olika loppisar och nätloppisar.

Här kan du också läsa om kroppskomlpex överlag, hoppas där finns sätt att tänka som hjälper dig.

Hoppas att det snart känns bättre. Det är ju meningen att du ska trivas i det skal som din insida finns inunder, så försök att vara snäll med dig själv istället. Försök att skippa allt vad elakheter och kritik och hackande på dig själv du bara kan, försök att vända tankarna till lite självmedkänsla och självrespekt. Du är värd att bli omtyckt oavsett hur du ser ut, även av dig själv!

Kram, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej decibel, jag vill bara börja med att säga att jag är jättejättetacksam över att denna tjänst finns. Frågat frågor så många gånger och alltid fått jättebra svar<33.

Iallafall till frågan, så jag ...
Läs mera

Hej,
Jag har en ätstörning (binge eating disorder) och jag skulle vilja gå ner i vikt på riktigt nu och göra det på det mest nyttigaste sättet möjligt. Hur ska jag göra det? Jag har provat olika diete...
Läs mera

Hej! Jag började med citalopram förra våren och gör det fortfarande. Jag har märkt från och med sommaren att jag har gått upp nästan 10 kg?!jag har aldrig ätit dåligt men har nu försökt skärpa mina ma...
Läs mera

Jag har tidigare haft problem med anorexia men nu har jag problem med att jag äter så himla mycket. Ibland är det hälsosam mat men andra gången går jag loss på choklad och godis och äter tills jag mår...
Läs mera